Har skrivit mejl till två av de olika lärarna som barnen ska få i den nya skolan dit vi ska flytta. I ena brevet har 10-åringen skrivit om sig själv och jag har skrivit lite om vars vi ska bo och sånt praktiskt. Det brevet andas tillförsikt och glädje över att få nya kompisar. Det andra brevet handlar om 12-åringens ovilja att flytta. Jag har berättat för läraren om hans vånda och bett henne att de i klassen ska skriva lite till honom för att "locka" honom lite. Att få honom att skriva några rader är inte aktuellt. Han vägrar. Men nu har jag slängt ut några krokar så får jag se vad det ger. Måste ju försöka iallafall! Har börjat få lite "flyttfeber". Vi har bokat flyttbil och begärt offert hos en målare som ska måla alla mörka trätak vita. Det känns plötsligt väldigt verkligt!!!

Ska bli gott med semla idag!Mums! Synd att man inte satt i solen, i grönskan, vid skogen. Men det är rätt skapligt fint här i dag med strålande sol och bara -15 grader. Om vi skruvar upp elementet på max och sitter vid fönstret kan man låtsas... Min dotter har idag träffat en logoped. Hon kan inte säga k och s och g. Så vi ska få några träningstips för att hitta k:et där bak i gommen. Det är ju rätt vanligt vid sex års ålder att ha dessa talfel och jag skulle egentligen föredra att hon fortsatte att tala så, för det är ju så bedårande gulligt! "Mamma, tan du ge mig en tata?"Det ställer dock till problem i hennes skriv och lästräning. Hon har börjat skriva ord men har själv svårt att veta när det ska stå t eller k eftersom de låter samma för henne. (K säger hon "tå").

Hahaha!!! Hur många klickade fram hit på enbart rubriken??? Tyvärr inget spännande att bjuda på annat än sex händer. (Eller är det bara jag som associerar till nåt mindre "oskyldigt".)Gjorde denna "tavla" för två år sen. Den är jag rädd om. Fin va?Borde gjort en på fötterna också. Nu har tolvåringen större än mig så det blir inte lika snyggt. Godnatt!

...på min (vår) tv-hörna. HÄR har jag suttit nyss och njutit av "Från koja till slott". Det är så roligt att se hur "lätt" det är att göra om. Jag blir alltid inspirerad till att tänka nya tankar inredningsmässigt. Förut trodde jag på min man när han sa "det går inte". Jag litade på att han som är (var) mer snickarkunnig än jag visste vad som gick och inte gick.Tack vare senaste årens alla inredningsprogram har jag sett att det mesta faktiskt går! Sen har jag senaste åren också blivit mer och mer modig och provar många idéer alldeles själv. Och jag kan! Jag måste inte ha min man som hjälper mig längre med en massa saker som jag trott att jag inte klarat. När jag fyllde 40 önskade jag mig (och fick) en skruvdragare/borrmaskin/såg, en grön Bosch. Den har blivit min bästa vän. En stark skruvdragare gör varje kvinna självständig!Jag är numera förste hyllupphängare i familjen. Så skööönt att slippa vänta till maken har tid/lust/möjlighet. Som jag gjorde förr...innan jag blev en självständig kvinna. Haha!(Min man tyckte först att det var lite deppigt att jag plötsligt puttat ner honom från hans "handymanpiedestal". Han fick inte glänsa och se mig impad. NU tror jag mest att han tycker det är skönt. Jag flyttar ju runt på det mesta vid mina ommöbleringar, även vägghängda hyllor o.d.)Skruvhål i väggen stör mig inte. Jag är ingen pedant. Jag kan istället bli lite nervös av en helt ny vägg utan minsta skruvhål.

...men då måste jag "bli liten som ena tesked". Det är nämligen dotterns dockskåp...Men tänk om det fanns så vackra järnmöbler att köpa i verklig storlek. Tack för alla gulliga kommentarer alla ni som lämnat såna. Det är jättekul att läsa kommentarer. Jag måste bli bättre på att kommentera själv, nu när jag märker hur roligt det är. Men en del hemsidor går det inte att kommentera i. Eller så är det för krångligt, man måste registrera sig. och då ids jag inte.Jag måste slå ett slag för quornfärs. Någon som provat? Har precis ätit tacos med quornfärs istället för köttfärs. Så hela måltiden blir vegetarisk. Barnen äter det, alla fyra. Till och med kinkiga tjejen som knappt äter nåt. Det känns så bra att kunna hoppa över köttet/korven/kycklingen/fläsket då och då. Ska städa-tråååååkigt!

Här har jag suttit ikväll och läst en trädgårdsbok. Drömt mig bort från snö och kyla. Vilka människor det finns och vilka livsverk de gjort! Själv är man bara en glad trädgårdsamatör. Jag är en sån där odlare som aldrig lär mig namnen på växterna så bra. Jag kan inte rabbla växtnamn när jag går runt i trädgårdar. En del kan ju dra dem på latin också. Sån är inte jag. Däremot är jag rätt bra på att kombinera och blanda. Kanske för att jag inte har någon respekt för hur det ska vara. Jag älskar att busa till det. Och det ska vara lite vild och bohemisk känsla. Ogräs gör mig inte så mycket, så länge det inte tar över. Jag gillar när naturen hjälper till att ordna växtblandningar. Rallarrosorna får fritt utrymme i min trädgård. Klippta häckar och raka rabatter faller jag inte för. Jag gillar stenkanter och runda former. STEN är nog absoluta favoritmaterialet! Tur det, på ön är det bara sten överallt. Klank! låter det så fort man sätter spaden på ett nytt ställe. I min blivande trädgård finns det en gammal stenmur!LYCKA!!!

Åh, så länge det känns innan det blir varmt nog att jobba i trädgården. Undrar om min stugträdgård kommer att hamna i skuggan av min nya? Orkar man med två trädgårdar när man är fyrabarnsmamma och nybliven ägare till ett (ärligt talat) gammalt skrutthus från 1800?Kanske kommer stugträdgården att utvecklas till en lättskött perennträdgård. Tåliga perenner som inte behöver ha färskvatten...Jag kan tänka mig att det blir så. I bostadsuset där jag kan vattna ( det finns en brunn med vatten som förra ägaren vattnade trädgården med-sån lyx!!!) kan jag frossa i sommarblommor och krukodlingar. I stugan kan jag vila från trädgårdsbestyren...kanske.Bilden visar min 8-åring som ror barnens gummibåt en spegelblank sommardag 2006. Framför vattnet (strandlinjen) har vi tonvis med grålera som muddrats upp ur havet. Dammigt när det är torrt, geggigt när det regnar. Hemskt! Men att så gräs på en så stor yta har vi inte råd med. Så mycket jord kan vi inte släpa ut heller. SÅ vi får vänta på att naturen själv sår och ser till att det blir grönt där. Det tar nog ett par år och fram tills dess får vi svära över smutsen som dras in i den lilla stugan. Allt blir smutsgrått.Men vattnet är djupt så vi kan köra båten ända fram!

Mätt!!! Det är vad jag är nu. Köket är ett enda kaos efter en inspirerande matlagning. Det var roligt i köket idag. Använde två stekpannor, tre pannor och mikron. Det blev mycket gott också. Asiatiskt var temat men i egen tolkning. Orkar inte fixa till i köket förrän jag lagt mig på rygg tio minuter och låtit magen jobba undan lite...I min stugträdgård har jag fina gamla gångar som förre stugägaren gjutit egna plattor till nån gång på 30-talet (eller 40-talet). När vi tog över stugan var gångarna helt dolda under mossa, jord och gräs. När jag hittade dem var det som att öppna paket. De gick att skala rena, man bara lyfte på locket av jord med gräs som låg löst över. Eftersom stugan i princip varit övergiven senaste 25 åren hade ingen ens gått på tomten så de sköra lagren hade legat orörda. Det var häftigt att hitta. Många perenner tittar fram också när jag rensat upp den igenväxta trädgården. Det är så häftigt med växter som kan liksom ligga i dvala tills man släpper fram ljuset för dem. Jag har hittar en massa spännande och hittar fler och fler gamla spår ju mer jag gräver och rör i trädgården.Det är spännande och nästan lite arkeologiskt...