Jag har någon mysko "bugg" som gör att det är supersegt att "visa bloggen i ett nytt fönster". Jag kan alltså se andras bloggar men min egen är det omöjligt att komma in på. Någon som känner igen problemet? Jag kommer alltså in ibland, men oftast söker datorn hur länge som helst utan att lyckas. Det kommer alltså inget meddelande om att den inte kan hittas utan det bara snurrar och snurrar men kommer aldrig fram...

Tänk att få gå på spa och äta nyttigt och träna och få massage och gyttjebad och ångbastu och plocka och färga ögonbrynen och klippa och slinga håret och få snabbehandling av hälsprickorna och räta ut stortån och operera närsyntheten och få en ny stil och garderob och gå en kurs om att lära sig att inte lägga på hög och gå en charmkurs så att man kunde charma byxorna av vem som helst och lära sig yoga och meditaton så att man kunde behålla humöret alla dygnets vakna timmar. Då kunde man sen bara gliiida omkring och njuta av sitt eget sällskap.Och medan man var på den makeovern kunde Från "Slott till koja"(eller det kanske var tvärtom) komma hem och makeovra vårt hem och när de ändå var igång kunde de skicka maken på charmkurs och stajling och barnen kunde få lite snabbundervisning i hänsyn och hemkunskap.Det skulle finnas trisslotter för sånt...Jag och min kompis funderade på att skapa ett hem för utröttade fruar/mammor. Dit skulle de kunna åka och vila upp sig och bara få uppassning och omsorg i flera veckor och under tiden skulle vi ta hand om markservicen i deras hem. Är inte det en bra affäridé?Det var bara det att vi var alldeles för trötta för att orka. Men om någon vill ha den affärsidén av mig så blir jag den absolut första gästen. Jag lovar! Sen kan man få "Fi" eller något annat parti att motionera om att det ska finnas något bidrag att söka för det...Eller kanske ett stipendium?Kanske Nobelkommitén kunde bidra?

Vi bygger högar i vår familj. Överallt. Små högar. Stora högar. Det är smutsvätthögar, rentvätthögar, sockhögar, barbiehögar, diskhögar, frukthögar, dvdfodralshögar, pappershögar, attgöralappshögar, mynthögar, skohögar, ja till och med soppåsehögar. Några högar krymper med jämna mellanrum; frukthögen, rentvätthögen och strumphögen.Soppåshögen och diskhögen krymper då och då för att snabbt växa till sig igen. Men smutstvätthögen och attgöralappshögen och pappershögen växer katastrofalt snabbt. Endast nån gång per år ses kurvan gå neråt istället för uppåt. Det verkar vara ett slags nedärvt förvaringssytem vi har. Dubbla gener till barnen från både mor och far. Jag undrar om det finns någon fler som bygger högar på detta sätt. Det är säkerligen USEL feng shui.Ibland rasar högarna med ren tvätt. Då blir det skrynklig tvätthög. Det verkar som om jag aldrig hinner bära in dessa högar som jag bygger en per familjemedlem, till deras respektive garderober. Ingen verkar heller intresserade av att bära sin egen hög till sin garderob. Det var egentligen därför det blev rentvätthögar från början.Jag skulle lära alla att åtminstone ansvara för att bära sin hög till sin garderob. Nånstans på vägen förlorade pedagogiken mot latheten...Barnen har lärt sig att leta i sin hög. Om jag någon gång faktiskt hunnit (eller orkat?) bära högen till garderoben skriks det genast "Mamma! Jag har inga rena kläder!!!" Min man däremot har inte anammat högsystemet helt trots att det varit vårt garderobssystem till 97% de senaste två åren. Han kan fortfarande komma och försynt påpeka "det är dags att köra lite av mina t-shirts och kalsingar" och jag undrar i mitt stilla sinne "kan han redan ha förbrukat alla de fyrtielva kalsingar och tröjor jag stod och vikte (och diarieförde) igår???" "-Leta i din hög!" ryter jag då djupt förnärmad att han ens antyder att jag inte skött min tvättsyssla...När det bara är bärainigarderoben jag inte sköter så bra...Jag röstade faktiskt på Fi (feministiskt alternativ) för att jag hoppades att de kunde hjälpa mig ur denna kvinnofälla. Det har fallit på min lott att tvätta sen den tiden då vi flyttade ihop och inte hade några barn (typ 80-tal) och jag fortfarande var intresserad av kläder och inte ville att han skulle tvätta mina axelvaddsklädda polyesterfluffiga blusar tillsammans med mina stentvättade jeans. Nu när jag inte längre bryr mig så mycket märker jag att jag fastnat i tvättstugeträsket.Men jag gillar faktsikt att tvätta! Det är en fröjd att höra maskinen centrifugera! Hänga är inte lika kul, och att ta ner och vika faller ännu längre ner på skalan, och bottennoteringen tar alltså bära in i garderoben jobbet.Men mina barn har alltid rena kläder! Det är väl det som räknas?Förmodligen blir tvätthögarna och alla andra höger en slags norm för dem. När de ska boa in sig i sina egna lyor börjar de säkert med att bygga små högar för att känna sig hemma.Stackars deras blivande sambos!!!Så här ser det INTE ut hos oss...

10-åringen ringde och meddelade att han gått till kompis efter skolan. (Han är väldigt duktig på att höra av sig!) När han frgade vad vi gjorde och jag sa att jag städat deras rum sa han "YES!!!". Så det uppskattas. Det är ju roligt att de gillar det iallafall. Men jag förstår fru fundersamatt man måste respektera den dagen de INTE vill att man går in och städar. Det är väl först när det börjar lukta man måste göra en räd...Apropå lukta; i den bok jag läste senast (Kersin Bergströms "Parkeringsplatsen") finns det en sekvens där deras inneboende släkting samlat slask (överbliven mat, potatisskal osv) i små tidningspapperspaket och staplat längs en vägg i ett rum. När de upptäcker detta stinker det ruttet och kryllar av maskar. Nåt så obeskrivligt äckligt! Och denna bok är en sann historia. Kerstin Bergströms mamma var alkoholist och hon skriver ner sina minnesfragment från sin barndom. Ruskigt bra böcker. Det är en hel svit. Jag har läst dem för säkert 20 år sen och var tvungen att läsa om dem nu då de är så vackert skrivna. Så gå på bibblo och låna!

Puh, har ägnat hela förmiddagen åt att städa pojkarnas rum. 12åringen och 10åringen delar rum. Det är stort så där ryms 1 loftsäng, 1 stålrörssäng, 1 datorbord, 1 skrivbord, 2 plåtskåp, 1 tresitssoffa, 1 tv/spelkonsol/boxer bord, 2 bokhyllor samt tre stolar.Det blir SÅ rörigt eftersom de sover och spelar och tittar tv och tar emot kompisar därinne. Supermegakaos helt enkelt. Småsyskonen gillar också att vara därinne och bidrar duktigt till kaoset.Nu var det dessutom det enda rummet vi inte hann städa innan semesterresan. De brukar få städa själva men ibland, när tid finnes, som idag, brukar jag städa grundligt. För deras städningar är snabbast möjliga och slarvigast möjliga...Jag skulle INTE bli förvånad om jag hittade kryp därinne. Gudskelov har jag inte gjort det. Däremot har jag hittat en gammal päronskrutt som inte hamnat i papperskorgen (tror jag, det kan ha varit ett äpple också...), diverse vindruvor i olika förstadier till russin, glasspinnar som hamnat på fel ställe, gamla dammiga popcorn som krypit in under soffkuddarna och annat mysigt kolijox. Ibland när jag har PMS kan dessa saker fullkomligt jaga upp mig till hysteriska rensningar, men idag måste jag ha en bra hormoncoctail i kroppen för jag har så godmodigt plockat upp alla äckelsaker jag hittat överallt och till och med haft viss förståelse för att det inte plockats upp! I vanliga fall hade jag eldat upp mig för varje sak jag hittade. Svurit eder och infört totalt ätförbud därinne. Sen har dagarna och veckorna gått och minnet av snusket har mattats av något och så har de börjat ta in frukt och fika och popcorn dit igen. Undrar om och isåfall när detta upphör? När de blir mogna förståndiga tonåringar? Eller när de börjar ta hem tjejer och vill visa sina allra bästa sidor, eller först när de flyttar hemifrån?En gång slarvig alltid slarvig???

Jamen, va faen, är jag här nu igen!Nu får jag skärpa mig. Men jag skulle bara kolla...Jojo, vet hut! Jag kan inte sova ju!Och jag ska snacka om sonens datorberoende. Nej,nej, mej lurar jag inte...Jag känner igen en datorberoende när jag ser en!Men jag ÄR inte beroende, jag bara tycker det är så kul!Jaja, gå och lura nån annan!Okej då! Jag erkänner!Jag är fast i träsket. Men om jag bara får blogga en liten stund till så LOVAR jag att gå och lägga mig sen!Okej då!Men vad hade jag att blogga om då?Jag kommer inte på nåt att skriva längre...Bäst att knyta sig.Klockan ringer klockan 06.20Då ska fyrabarnsmamman upp och väcka sina fyra trötta barn och övertyga dem om fördelarna med att stiga upp ur sina varma bäddar för att gå till skolan och vara där halva dagen och komma hem och leka lite och så gå och lägga sig för att orka stiga upp nästa morgon för att gå till skolan och vara där halva dagen...Gonatt! Basta!Jag vill inte se dig mer här ikväll!

Hamnade framför datorn! Vad ovanligt. Datorn var ledig när mannen ser basket. Jag har fått ett sug efter sommaren. Riktig längtan. Tänk de som bor på kanarieöarna eller andra länder med "evig" sommar. Vilket skönt liv de lever. Nog är vintern rätt kämpig ändå. Särskilt häruppe norr om polcirkeln. Vi har så mörkt och dystert. Man blir trött. Och att skotta snö, skrapa bilrutor, frysa om tårna, frysa om fingrarna, snöstorm, spåriga vägar, oplogade trottoarer, hur roligt är det egentligen? När vårsolen kommer och man kan vara ute och åka lite skidor eller promenera i knarrande gnistrande snö, då är det mysigt och vackert och helt drägligt. Och kring jul gillar man ju snön. Men kylan och mörkret är inte kul. Samtidigt vet jag inte om jag skulle gilla en regnig snöfattig vinter speciellt mycket heller. Som det är söderut i detta avlånga land. Då är detta med snö bättre.Men man kan ju söka sig ner lite längre söderut. Kanarieöarna skulle jag nog inte trivas på i längden. Jag skulle säkert få hemlängtan. Fast om man nu hade hemmet där. Om man köpte ett vackert hus med trädgård lite utanför turiststråken, undrar om man ändå inte skulle njuta av klimatet så mycket att man skapade trivsel och hemkänsla ändå. Om man fick ha med sig sin familj och sina prylar och kunde ordna boendet så hemlikt som möjligt.Man skulle definitivt få fler besök än när man bor häruppe i Kiruna... Nåja, kanske uppskattar jag sommaren så väldigt mycket bara för att vintern är så låååång.Allting är relativt. När jag bodde i Luleå tyckte jag vår sommar var så kort. När min bror eller syster ringde och berättade om grillkvällar på altanen eller försommarblomster när vi fortfarande hade snö kvar kändes den så oändligt kort. Men nu när jag upplevt sju stycken "somrar" i Kiruna då fattar jag plötsligt vad en kort sommar är. Luleås somrar är fantastiskt långa och härliga i jämförelse. Får man en veckas sol med temperaturer över 20 grader är man nöjd här i stan. Våren existerar inte. Det är vårvinter med snö långt in i maj och ibland har löven inte slagit ut till midsommar. Och har de slagit ut kan de frysa och bli gula och falla av för att det snöar på midsommar. Det är sant! Av de sex skolavslutningar vi upplevt i denna stad har flera haft snöfall eller varit kalla med temperaturer under 10 grader. EN gång hade det varit sommarvärme i en vecka före och även på avslutningsdagen och då var det så stort att alla lärare höll långa tal om den fantastiska händelsen då det fanns blommor att plocka till skolavslutningen och att barnen kunde ha klänning med bara ben och shorts. Och då slutar ändå skolan omkring den 15 juni! Kirunaborna är ett tappert folk!!!De flesta som kan flyr staden under sommaren och åker till stugor och husvagnscampingar söderut. Piteå är populärt bland folket här.I somras målade vi björkarna i stugan i Luleå med akvarellfärger. Det regnade knappt något på hela sommaren så man vande sig med att leva hela livet utomhus. Man kunde ha dynor och kuddar och filtar och hängmattor ute för jämnan. Och då kom såna idéer som att måla träden...Vilken sommar! Myggfritt var det också till följd av torkan.Det är klart bönderna var inte glada, men om man får vara ego så var det en pangsommar!Fler såna tack...

Ibland önskar jag att vi hade fler tv-apparater än två. Jag var verkligen sugen att sitta och slötitta på tv ikväll. Har inte sett tv på dryga två veckor och saknade faktiskt den avkoppling som det ger mig. (Utom när jag tittat för mycket då känner jag stress över tidsslöseriet.) Hursomhelst kom min man hem efter en heldag på jobbet och satte sig att se NBA-basket. Och den håller på till efter nio. Så jag får hitta på något annat. Har sytt hela dagen. Ene sonens randiga långkalsonger hade pajat och jag tyckte de var så snygga att jag sydde en mjukiskatt till honom av de. Den blev sådär... Men han blev glad och jag hade inspiration och då händer det grejer. Lagade en massa kläder också. Nu ska jag natta barnen. Sen får jag hitt på nåt...Kanske lägger jag mig och läser. Fast jag har läst slut på min senaste bok. (Kerstin Bergströms Parkeringsplatsen.) Vet inte vad jag ska välja nu. Har en hel del olästa som väntar i hyllan.Jag läser MYCKET. Säkert ett 50-tal böcker per år. Troligen mer. Varje kväll ligger jag och läser minst en timme. Sen läser jag massor med tidningar också. Dagstidningar, månadstidningar, ja allt jag kommer över. Däremot sällan kvällstidningar. Blir så trött på deras snaskerier och sensationsllystnad. Man får ju hela tiden sålla allt man läser och sila det från överdrifter. Älskar bilderna i månadstidningarna. Bilder är en annan passion. Vackra bilder. Det kan jag aldrig få nog av. Så Lantliv, Elle Interiör, Bolig, Vakre hjem, med flera tidningar är njutningsfulla att bläddra i. På nätet kan man också frossa i vackra bilder.Men ibland kan jag bli så tom. Känna att konsumtionen av tidningar, bilder, bloggar och liknande mer suger ur mig än ger mig något. Det är som att det uppstår en mättnad. Då får jag vara avhållsam ett tag. Göra mer sinnliga saker. Baka, sy, vara ute i naturen med barnen osv. Naturen suger aldrig energi ur en. Den ger alltid kraft! Tänk att jag glömmer det ibland! Fastnar en morgon framför datorn, när jag kunde lägga energin på att ta en morgonpromenad i stället. Jag förstår att barn och ungdomar lätt fastnar inomhus när det finns så mycket "kul" att göra. Det är svårare och svårare att locka med dem på skogspickninckar och dylikt. Tyvärr. De missar massor om de inte lär sig att uppskatta naturens kraft. Jag kämpar jämt med att dra ut dem. Har t o m varit Skogsmulleledare och släpat med dem på det. Ibland uppskattas det, men långt ifrån alltid. Ju större de blivit desto mindre lust att följa med morsan har de...Så det är himla bra att flytta till landet. Även om de fortfarande sitter vid datorn några timmar så har de naturen ute på gården. Framför huset betar hästar på ängarna om sommaren och strax bakom ligger havet med badplats och hamn.Det blir lättare att få dem välvilligt inställda till andra värden om man bor mitt i grönskan. Kanske...Hoppas!