Fick igår iväg brev till barnens nya klasser. Förhoppningsvis svarar de på breven och skriver något lockande så att det ska kännas lockande och spännande att börja i nya klasser. Inte bara pirrigt och läskigt.Det verkar vara en bra skola med snälla lärare. God stämning på en skola är viktigt! Hoppas jag har rätt!Det är pirrigt med alla nya föräldrar också. De känner ju varann sen förr så även för mig som förälder blir det ju nya människor att ha att göra med. Hoppas de också är snälla!Två av mina barn ser fram emot flytt och längtar efter det nya. Två av mina barn gör det inte. Den ene, 8-åringen, varken ser fram emot det eller oroar sig, han lever i nuet. Den dan den sorgen. 12-åringen är lika hårdnackad motståndare till flytten som han var när det var nytt. Han har inte veknat. Kommer inte att göra det heller. Det känns tufft. Jag har skrivit till hans blivande lärare och sagt att det inte kommer något brev från honom eftersom han inte är intresserad av att knyta någon kontakt själv. Men hon har lovat att klassen ska skriva lite för att om möjligt locka honom lite...Jag längtar och önskar så hett att han ska finna sig i sin nya sits och för sin egen skull göra det bästa av det. Det gör han ju säkert i nya klassen, om inte annat av ren självbevarelsedrift, men han kommer nog aldrig att erkänna det för oss hemma. Han kommer nog länge att vara arg och bitter på oss. Stackaren! Fy, vad jag önskar att jag kunde visa en bild i framtiden för honom när han har kompisar och trivs i sin gamla hemstad. Jag hoppas den bilden finns där nånstans i framtiden!!!

Prydnadssaker och jag kommer inte så bra överens. Helst ska allt ha en funktion. En BURK får gärna vara snygg också förutom att vara en burk. En kudde MÅSTE vara snygg, det räcker inte med en kudde vilken som helst. Nästan allt jag har finns där för att det är snyggt (i mina ögon) men inte ENBART det har alltid haft en funktion också, fyllt ett behov. Jag har inte många prylar som finns BARA för att de är snygga. Nej, liknande divor åker ut rätt fort i detta hem. Men nu efter 40-strecket har något inträffat. Det måste vara TANTEN som håller på att ta mig i besittning! För döm om min förvåning när jag kommer hem från en loppis med en söt liten figurin. Totalt onyttig, men som ÄNDÅ tog mitt hjärta med storm. Mitt tanthjärta.Kanske har jag fått nya behov, som inte fyller någon praktisk funktion, något slags tant-behov.

Magsjuke sonen har ätit och behållit maten och vilat hela dagen- så nu är han pigg som en mört. Gääääsp! Inte mamman som gjorde sprinterlopp kl. 05.30Men han ligger i sängen och försöker sova. Mamman sitter och läser bloggar och funderar OCH svarar på alla hans tänkande frågor. OJ! Vad en åttaåring har många funderingar!!!Nyss frågade han (och mamman lyssnade samtidigt som hon skrev så lyssnandet var lite okoncentrerat)Mamma! på Svampbob har alla badvakter alltid vit näsa (mmmmh! svarade disträa mamman)Haaar de alltid vit näsa?(disträa mamman hade på sin höjd hört svampbob och vit näsa och försökte komma på ett bra svar på frågan) -Vänta nu, Vad sa du nu igen?-Alla badvakter har vit näsa på svampbob-haaar de det på riktigt också? Badvakterna???Nu hade mamman lyssnat lite bättre och kunde förstå och svarade att "badvakterna så lätt brände näsan när de satt däruppe på sina stolar och vaktade badande".Han blev nöjd. Men så gick det en stund och så frågar han -Men är det bara badvakter som får ha vit näsa?-Hur menar du nu? undrar mamman som börjar bli ganska trött och sömnig...(särskilt som hon hör fyrabarnspappans snarkande från övervåningen.) -Jo, kan bara badvakterna ha det där vita på näsan?Trötta mamman svarade som vanligt så gott hon kunde på sonens frågor;"Nej, vem som vill kan ha det. Den som vill skydda sin näsa kan smörja in sig med det där vita som jag tror är zinkpasta".Det går några sekunder och 8-åringen undrar lite överlägset (säker på att mamman svamlar lite nu);-Men, tror du inte att det är många som skrattar då? När de sätter vit pasta på näsan???Nu känner mamman att hon faktiskt inte orkar svara på mer frågor för hon vet av erfarenhet att tankarna hos 8-åringen alltid gör vilda skutt och särskilt om kvällarna när han ligger i sängen och ska sova. Snart kommer frågorna om hur dinosarierna dog ut EGENTLIGEN och om var man var innan man kom in i mammans mage, innan man var ett frö i pappans snopp...Ovanstående diskuterades vid middagsbordet. 8-åringen filosoferade om huruvida allt startade när man var i magen eller före och så kom han in på vart man tog vägen efter, när man dog.Då tog lillasyster till orda och säger bestämt, lite föraktfullt;Men då kommer man ju upp till himlen!!!Då frågade mamman nyfiket men varför kommer man just dit?6-åringen svarar glatt på en gång;Jamen så att Gud ska få sällskap förstås!!!Mina söta underbara barn!!!Men sov nu, snälla söta 8-åring. Mamman är tröööött!!!(Bild från vårt sovrum i förra lägenheten...)

Yngste sonen kräktes i morse 05.30 Nu är han på benen men såååå blek. Vet inte om det är vinterkräksjukan-den hemska. Hoppas det "bara" är en vanlig som snabbt går över. Så snabb som jag var i morse när han kom till min säng och sa "jag måste kräkas" har jag nog aldrig varit. Jag flög upp ur sängen, ner för trappan, rusade runt hörnet, in i köket, fläkte upp skåpdörren med bunkar och sprang tillbaka i ilfart och kom precis fram med bunken lagom till första "uuuuääääööööh":et. Jag hann fundera på om jag istället för det sprinterloppet jag gjorde, skulle tagit honom med mig till badrummet istället. Men han mådde illa, var trött och skulle alltså tas nerför en trapp, runt hörnet och in vänster till badrummet. Risken för ofrivillig trappskurning kändes för överhängande...Så dagen började på ett något stressat sätt...En sån här skulle jag vilja ha: 5000 för ett original... Men det kanske finns kopior...Älskar denna typ av bilder och Fem myror är ju ett av de bästa barndomsminnen jag har. Jag och min bror satt klistrade vid varje avsnitt. Bästa underhållningen! Jag har naturligtvis köpt DVD:erna med alla program, men barnen tycker inte alls att det är lika bra som jag. Det ser det men är sådär lagom entusiastiska...

Detta lapptäcke är just nu ute på Tradera. Utropspris 495 kr. Jag tycker det är ett fantastiskt hantverk! Handsytt. Denna typen av lapptäcken tycker jag är allra svårast. Tidsödande. Och mna kan köpa det för ynka 495 kronor. Det är ingen timpenning överhuvudtaget! Endast möjligtvis materialkostnad.

Vill ha! En fotpall åtminstone. Tänk fåtölj i rosa också! Woaw!Från Makalösa möbler!

Just en sån här! Brun. Mellanpudel. Tik.Vill ha!Denna kommer från en gallerisida för pudlar. Denna skönhet heter Mimmie.

Jag drömmer om en hund! Jag älskar hundar. Jag och mannen hade en engelsk setter på halvtid (hans föräldrar hade den resten) när vi nyss hade träffats. Som jag älskade den hunden! Han blev 14 år. Så när jag väntade mitt andra barn utvecklade jag plötsligt hundallergi. Och just mot såna hundar; settrar, golden, boxrar, labradorer osv. De som fäller hår kan jag inte vistas i samma rum som utan att börja nysa, för att efter några timmar få svår astma. INGET KUL! Nåja, jag har haft fullt upp med barn för att sakna hund, men nu har suget kommit tillbaka. Mina barn önskar också en hund. Det är bara pappan i huset som inte vill. (För min hälsas skull.) Så vi kanske tar ett majoritetsbeslut. Jag tål nämligen pudlar och havaneser och bichon frisé och liknande. Jag vill helst ha en större hund än så, så därför lockar pudel mest. Mellanpudel. Den är lagom stor. Enda osäkerheten är om jag kanske utvecklar allergi även mot den. Det vore ju inte så skoj för hunden! Har jag en gång skaffat ett djur så bor det hos mig för evigt. Jag är en mycket trogen person. Även mot djur...På vår nya gård står en hundkoja!Kan jag avstå då???