Mitt eget kvava sinnestillstånd som legat som en dimma över min annars glada själ har efter ett frigörande åskoväder äntligen åkt vidare för att lägga sig över någon annan stackare. Jag är fri!

Mitt åskoväder yttrade sig i en fantastisk arbetsinsats i den mest kvävande hettan på länge.

När solen gassade och himlen strålade och humlorna surrade och jag borde suttit här och tittat på tvätten som torkade då ägnade jag mig åt tokflyttningar inomhus.

Jag förstod att jag äntligen skulle befrias från den kladdiga unkna pms-filten då jag alltid får såna här tokryck innan den kastas av.

Jag och 13-årige sonen jobbade från tio på morgon till midnatt med att flytta om tre rum.

Vårt sovrum åkte ner till dotterns rum, där giraffen och trädet bort (jippi).

Dottern fick 13-åringens rum på övervåningen och 13-åringen tog tillbaka sitt rum som han hade när vi flyttade in. Det jag målade vildrosa åt honom för två år sen. Han har alltid ångrat att han flyttade ut från det. Det var hans enträgna önskning som utlöste arbetsinsatsen och han frågade på exakt rätt dag!

Det var ett gigantiskt arbete. Sängar upp för trappen och sängar nedför trappen. Skrivbord och byråar upp och ner. Jag fick en stor klocka i skallen inte mindre än tre gånger innan vi kom ihåg att ta bort den. Jag fick hysteriska fnitterattacker i trappen med en säng i famnen och sonen lärde mig att skälla ut dörren när den var i vägen. "Din slyna" skulle jag säga och det var så vansinnigt galet roligt att säga så till en dörr. Har nog aldrig tagit det ordet i min mun förut, bara det gjorde ju att jag nästan skrattade ihjäl mig. Och sent på kvällen efter att ha slitit som arbetshästar gick jag på toa och upptäckte den förlösande faktorn. Tjoho vilken lättnad! Ingen fattar nog, utom de som har samma slags pms eller pds som jag...

Äntligen friiiiiiii! Och det märktes ju redan innan. Jag tror inte jag skrattat så mycket på sååå länge. Kände mig lätt som en fjäder och bäst av allt kreativ och lustfylld igen!

Sonens arbetsiver kunde ju göra vem som helst glad. Han kroknade inte en sekund. Mannen stod för matlagningen och de andra barnen bara höll sig på avstånd medan jag och 13-åringen kämpade som två furier. Vi inte bara bar möbler, vi dammsög varenda pinal och varenda skrymsle. Vi rensade, vi möblerade och inredde. Det var helt fantastiskt härligt.

Mannen råkade dock ut för blixtnedslaget som hör till varje åskoväder då han kom och skulle trycka in sin stökiga röriga arbetsplats i mitt (sorry vårt...) luftiga nyinredda sovrum. Efter den upplevelsen insåg han fördelen med att ta skydd under mullrande åskoväder. Dessutom blev han kreativ och fann ett helt nytt och mycket bättre utrymme för sitt kontor. Det blev placerat uppe vid räcket i övre hallen och blev hur bra som helst. Det hade han aldrig lyckats tänka ut utan ett uppfriskande blixtnedslag så det så!

Jag ska naturligtvis bjuda på bilder, men nu ska jag gå ut och se trädgården med nya friska glada ögon. Och nu kommer jag att SE och dofta och uppleva och njuuuuta!!!!!!!!!!!!!! Underbart!

 Eftersom det var 25 grader varmt och vindstilla redan vid niotiden i morse åkte vi på en utflykt med båten. På havet kändes det svalt och skönt. Vi badade och åkte och tankade i Lövskärs hamn.

Förste överinspektör Pommac satt på givakt och vaktade varje båt som närmade sig.

Herr hamnvakt tog sitt uppdrag på största allvar. 

Utom ibland då han bara blev en vanlig söt liten stor knähund.

Andra passagerare var betydligt mer intresserade av annat. 13-åringen läser Sagan om Ringen för typ femte gången. Han är precis som sin far, "varför läsa något nytt när man kan läsa en bok man VET att man gillar". Ja, ja, jag vet att det ger en ny dimension för varje gång man läser om en bok, men jag är precis tvärtom. Jag tänker "världen är full av olästa böcker", då kan jag inte slösa lästid på att läsa om en bok.

Vi åkte förbi stugan på hemvägen från Lövskär (där vi tankade bensin och glass).

Rosorna blommar överallt därute. De har spritt sig överallt över vår tomt och när de blommar är det sanslöst vackert. Det går inte att fånga skönheten på bild med den lilla fjuttkameran jag hade med mig men mina ögon såg och min hjärna lagrade.Jag tog en översiktsbild av "storstugan". Bakom mig har jag glasverandan och till vänster finns den stora öppna spisen och trappen till loftet. Större än så här är det inte men absolut lagom. Längst bort ser man köksdelen vi börjat bygga på. Där det nu är en arbetsbänk var det förut en vägg och där bakom hade de matbordet. Vi ska naturligtvis snygga till kanten där uppe under taket. Där satt en fin  turkos portal med en välkommenmålning på. Den gick tyvärr inte att rädda, portalen alltså. Men skylten sparade vi.

Det finns tre stolar av cafémodell som jag inte tror är hemmabyggda men väl egendekorerade. Kolla in ryggstöden. Borrade dekorationshål. Fast det kanske såldes såna förr? Någon som sett detta förr?

Kul idé tycker jag!

Spisen har målningar nedtill. Även tunnan för tändved är dekorerad.

Tyvärr håller spisens rappning på att vittra sönder så vi måste mura om den och måla om...Men då får jag ju måla lite blomgirlander själv. Kul!Till och med takbjälkarna har underbare förre ägaren målat blomster på. Fint! Synd att det kådar så mycket bara.

Fönsterfodren har omsorgsfullt dekorerats med lite knorr. Jag är så glad att han var en konstnärlig man som valde knorrar och dekorationer och färg framför raka linjer och låt säg lackad furu.

Se så fint fönsterfodret krönts med en böj.

Trappan upp till sovloftet är förstås också inmålad i turkos. Det måste ha varit en favoritfärg eller det enda pigment de hade hemma på ön när de målade. Notera grenen han noggrant valt ut och använt som ledstång. Älskar hans idérikedom.

Toppenidé va! Och det är hållbart! Ordentligt fastbultat. Där har alla barn svingat sig genom det stora hålet.

Solstolen plus två till hörde till stugan. Klädd i oranga dynor. Jag har tänkt klä om dem men somrarna går till bad och vila och sen när hösten kommer glömmer jag bort dem. Dessutom funkar de bra i helheten.

Efter stoppet i stugan for vi hem och lagade mat.

Vaxduken är fastnitad och parasollet surrat. Ifall det blir oväder. Just nu känns det långt bort men jag är ingen väderexpert. Ska gå in på Smhi och kolla in morgondagen.Vill gäääärna ha mer av denna varan vi bjudits sista dagarna. I´m addicted! (Och i sommarvärmen glömmer jag mitt pmsiga tillstånd. Eller jag skriver bara inte om det. Mitt i all denna idyll har mammahäxan varit med ibland också, för att inte tala om stora stygga fruhäxan!)

Anna Stilla. Se hit. Vinterblek hur då menar du???

Ajj! Mer kokt kräfta eller nåt!

Jag åkte ut till stugan i torsdags morse för att barnen skulle få bada. Jag, tre barn och en hund.

Vädret var himmelskt. 

Absolut himmelskt. 

Jag kände friden, lunken och nuet överskölja mig och ville fortsätta vara i den känslan så jag ringde mannen och sa att "Jag stannar här". Jag och barnen sov över och så passade jag på att städa stugan och göra den beboelig efter två års obefintlig omvårdnad.

Jag fotade lite mer interiörer nu efter uppröjningen.

Här är vår öppna spis som går ända ner till golvet. Brasan, elden är alltså nere på golvet. Man eldar verkligen för kråkorna men eftersom det är en ren sommarstuga är det ju mysfaktorn man eldar för och den är hundraprocentig i denna spis! Lite Bilbo/hobkänsla över den!

Det är förra ägaren som stått för alla målningar. De är fina och ska självklart alltid finnas kvar. Denna dörr har vi fått laga i vinter, den var helt rutten men händige Mannen har bytt ut de brädor som var ruttna och lyckats rädda målningarna. Jag håller på  (har hållt på i två år nu...hehehe) att måla väggarna gröna. Är grymt nöjd med nyansen. Sen kommer det upp dörrfoder förstås och de är knallturkosa som väldigt mycket i denna stuga.

Skåpen, den bruna har vi räddad från soptippen dit den väl annars skulle hamnat. Jag tycker om den och ska så småningom tapetsera skåpluckorna i någon vackert blommig tapet. Vi bygger fortfarande i köksdelen (till höger) tvåårsprojektet som snart bli treårsprojektet.

Diskbänken gjorde sig bäst i motljus idag...oskurad som den var för tillfället. Det är ikeas klassiska porslinsho. Här har skogsmössen fest på vintern, det märks på all musskit...

Här är storstugans enda vita fönster. Alla andra är röda med turkosa foder.

Tänk, förra ägaren älskade färg och det gör vi också! Vi gillade verkligen färgerna som redan fanns. Däremot har vi ljusat upp köksdelen med den gröna panelen. Förut var där mörkbruna stockar. Vi ska kanske måla stockarna i storstugan ljusare också. Men det är ett senare projekt. 

Verandan hade samma färgsättning som övriga stugan, men vi har ljusat upp där genom att måla fönstrena vita. 

Vildrosorna blommar på ön nu. Det är fantastiskt att kunna frossa och plocka in hur mycket man vill.

 Skåpen nedanför byggde Mannen förrförra sommaren. Det är sex stycken luckor, en till varje familjemedlem och så som bonus den långa ytan under fönstret. Min ritning, hans konstruktion, min målning.

Syrenerna blommar också. Lite senare än på fastlandet.

 Men hur fint det än har blivit i stugan (endast genom en rejäl städning) är det ju ute vi varit mest.

I vattnet.Det HÄR är norrbotten i ett nötskal. Alla ni sörlänningar med fördomar om vårt kalla klimat. Se här! Så här har vi det minsann!!! Detta är vardag på somrarna hos oss. Ljumt vatten, strålande sol och myggfritt! (Jag säger dock inte hur många dagar det handlar om...)

På bryggan har vi ätit, lekt och spelat spel.

Vårt vardagsrum. Vi byggde denna brygga för tre år sen och det är det bästa vi gjort.Som vanligt är det stökigt kring oss. Fort har vi stökat till varje kvadratmeter.

Pommac har legat och hållt koll på oss i skuggan under bordet. Notera det fina hemmabyggda bockbordet i den ljuvligt avskavda färgen. (Förra ägarens verk det också.)

Det HÄR är mumma. Smutsiga fötter på bordet!

När jag kom hem ikväll (ville inte hem men var tvungen) hade jag fått den här utsikten!Nej, jag menar inte mannens hängda tvätt. Där bakom! Ser ni!Just det hästarna har börjat beta på ängen. Jag älskar att se dem springa på ängen. Det är så vackra djur!!!

Sommaren har kommit på allvar nu. Man tror på det. Vågar åka iväg med korta shorts och linne och lita på att man inte ska frysa.

Det syns i trädgården också. Saker sker. Knoppar brister. Älsklingsfavoriten jättevallmon är bara såååå vacker när den äntligen slår ut och ändrar karaktär från sin annars rätt så tistelliknandne taggiga uppsyn. Den blir en prima ballerina, en balens drottning, en strålande skönhet som lyser av självförtroende.

Rabattens stjärna helt enkelt. Rosorna, heliotropen, krassen och vallmon samsas fint på brunnen än så länge. De är alla på gång att blomma, eller slingra sig och att skjuta fart. Körsbärsträdet blommar på bar kvist. Hela trädgården börjar bli lummig och fin.Studsmattan har flyttats från sin förut diskreta plats under rönnen på sidan av tomten till framsidan av huset. Hedersplats numera. Dottern fick en jättestudsmatta (ja den är till alla barnen) på sin födelsedag och nu har de den gamla lite mindre och den nya större bredvid varann. De hoppar mellan och gör volter och har sååå kul. 

Klart de ska stå MITT i trädgården. Trädgårdar är till för att ANVÄNDAS!!!

Vår "nya" uteplats har blivit bortglömd några dagar. Jag vet inte om jag ska oroa mig för att det är en trend eller om det bara är mitt sinnestillstånd som gör att jag undviker platsen. Det kanske har med fengshui att göra. En plats som liksom är i skymundan är kanske inte bästa stället för en fikaplats...

Vi får fortsätta prova oss fram. Jag ska inte göra några stora ändringar eller ta några som helst beslut förrän min bokstavsskit lämnat mig. (Om den nånsin gör det-som ni kan notera verkar det ha blivit ett permanent tillstånd.) Imorgon ska det bli ännu varmare och jag har ingen bil. Det betyder att jag inte behöver skjutsa till någon skejtpark, inte skjutsa till bad, inte handla mat, inte göra nånting annat än att skrota i trädgården och huset, laga lite mat till de hungriga sommarlovsfirarna och ta någon kort hundpromenad eftersom doggelito inte orkar gå långt i värmen med sin svarta olidligt varma päls. Äldste sonen som gräver ner plattor, de yngre barnen som tjoar och tjimmar på studsmattan och jag som kanske tar en tupplur i studsmattan...ingen dålig dag att se fram emot! 

Annars i fyrabarnsmammans liv.

Nio ljuvliga år har gått.Sen den magiska midsommarnatt då dimman låg tät och skingrades sekunderna efter att vår dotter fötts.Det är lika magiskt idag.

Även om orden inte vill komma ut som de ska.

Du vet att du har pms om

• du känner för att meja ner brevlådan med bilen
• du kastar tandborsten i väggen för att du spiller tandkräm i handfatet
• du börjar grina för att tandborsten studsar mot väggen ner i toastolen
• du missar hyllan när du staplar glas från diskmaskinen och krossar det mot hyllkanten 
• du inte får på dig något annat än byxor med resår i midjan
• du exploderar när du för femte gången får frågan"varför är du så sur"
• du känner mannens (i vanliga fall trygga doft) som någon extremt obehaglig odör
• du äter godisar (med god aptit) som du hittar under soffan bland damm och annan smuts
• du undrar vad i hela friden du såg i den där stormönstrade tapeten som du var tokförälskad i förra veckan
• du tappar smörkniven i golvet full med smör inte bara en utan två eller tre gånger på raken och avslutar med att vråla som ett djur i bur
• du försöker sy en kreation som du brukar sy med förbundna ögon och allt blir snett och fel och fult och hamnar i papperskorgen (strimlad i tunna remsor)
• du kokar grannens kanin i grytan och stjäl och krymper ett par handskar i kokande vatten och lägger i brevlådan hos....nej...DÅ har det snurrat om fullständigt och du bör genast söka vård!!!
• du glömmer totalt att du har det hur bra som helst och egentligen inte har ett skvatt att klaga på

Jo, vi har faktiskt en stuga men det är inte ofta den är med i denna blogg. Det har sin förklaring i att vi sen vi flyttade hit för två år sen grovt försummat den. Vi har inte mäktat med. Huset vi bor i har krävt sitt. Stugan har mest bara stått som en dekoration när vi åkt dit på dagsutflykter för att bada.

Där är perfekt att bada från bryggan.

På två somrar har vi inte övernattat där.

Idag sjösatte vi stora båten och åkte ut för att titta till den stackars bortglömda stugan. 

På två år hinner en trädgård växa igen MYCKET. Träd och buskar bara tar över och rabatterna blir förvildade. Jag har inte orkat hålla efter och låtit tomten bli en skogstomt istället. Havsutsikten har mera blivit en sjöglimt. 

Här ser vi vår söta boda. Fortfarande igenbommad efter vintern.

Vi har många fina målningar i stugan. Förre ägeren var en konstnärlig man och intresserad av att dekorera. Denna dörr är superfin! 

Glasverandan målade vi vit för några år sen. Vi ville ha ljust och fint så att den skulle kännas större. Jag bjuder bara på vinklar som inte är fulla av bråte. Stugan är nämligen full av trädgårdsmöbler och badgrejor som vi stoppar in under vintern. Vi har inte hunnit flytta ut sånt ännu. Som jag sa, den stackars stugan är grymt eftersatt. En krokodil målade jag och barnen ett år av drivved.

Ett bord i verandan som är härligt nött och fint i mina ögon.

En fint broderad kudde på en knallgrön stol. 

Vi har en fin porslinsho i köksdelen. Stugan består av ett enda stort rum samt en glasveranda och så ett sovloft. Men det var inte läge att ta några helhetsbilder om ni förstår vad jag menar. (Stöökigt!)

En fin ärvd bonad. Älskar den texten. "Vårliga vindar tågen o tågen hem för att hälsa den älskade bygd". Den är somrig och vacker och poetisk!

Kul att återupptäcka sitt stugporslin. Jag glömmer alltid bort det lite grann under vintern. Förutom mina älsklingkoppar med guldöra. De minns jag alltid.På hemvägen dumpade vi tre av barnen på en öde ö mitt i havet. Tänkte att det skulle vara en bra erfarenhet. "Ta er hem själva nu" sa vi.

De sa "Vi ringer Bris om ni inte låter oss åka med er". De klarade alltså sitt uppdrag med glans. Vem vill ha Bris på sig?