Gick ut och fotade lite i duggregnet. Det blir ofta bättre bilder av växtlighet när det är mulet.Löjtnantshjärtarna blommar tillsammans med en orange kompis som jag aldrig kommer ihåg namnet på men som jag gillar skarpt. Båda dessa fina torparväxter fanns här när vi flyttade in. 

Tovsipporna som här skyddar sin gula mitt genom att fälla ihop sina kronblad har jag fått ifjol av en vän i byn. De är så söta!

Denna som kallas byaskvaller i folkmun för att den sprider sig så lätt varnades jag för att sätta i en rabatt, men jag älskar denna frodiga växt och struntade i alla varningar. Jag VILL att den ska ta för sig!!! Den konkurrerar endast med humlen som säkert är tillräckligt livskraftig för att klara av denna gigant som granne.  Grenarna som skymtar är till för humlen att slingra sig upp på. Det är mer än grenar, det är små träd som når ända upp till taket.

En bit framför vår trapp har vi ett buskage med olika buskar. Det är lite rosor, några andra vitblommande buskar och en massa ogräs som blir stora.

Det är ett fint och väldigt vildvuxet buskage som jag är mycket förtjust i. Jag älskar att det är mera vilt än tamt!

Det är det som syns till vänster i bild. Man ser även en stökigt placerad spade och en kruka som är på väg nånstans. Samt en död fläck gräsmatta. Så går det när man skottar gångar åt hunden å vintern, gräsmattan fryser. Men vad gör man inte för sin älskade doggelito! Lite dött gräs är väl ett accepterat offer.

Den lila bänken jag målade för någon tid sen har blivit tvättkorgsbänk. Den står mellan de tre tvättlinorna och håller rätt på tvättbaljorna. Man kan också sitta där i godan ro och se tvätten torka. Om man har tid och lust...

I denna tunna har jag planterat krasse och ringblommor men vinden och kylan har pinat de små späda plantorna så jag tror jag får vänta hela sommaren på att de ska samla kraft nog att orka titta upp ur denna tunna. Jag tror jag får åka till plantskolan och köpa en mer kraftig krasseplanta för att få lite frodighet här. 

Här ett annat udda planteringskärl. Jag älskar att använda vad jag har och svarta sopsäckar med små hål i botten är perfekta att klä in de mest varierande kärl att plantera sommarblommor i. Här är det en vedlår som stod i huset när vi flyttade in som agerar kruka. I den har jag plnaterat rosenskära, ringblommor, lobelia, tagetes och faktiskt en tomat. Så det ska bli en trång och härlig blandning vad det lider. 

På en gammal fint åldrad bänk har jag samlat lite pelargoner. Min absoluta favoritblomma. Den får mig att tänka på mormor. Min älskade mormor som hade så gröna fingrar. Hennes favoritblommor var pelargoner, dahlior, astrar, pioner och sankt paulior. Jag efterapar henne hela tiden!

Äldste sonen har ett uppdrag att gräva ner några marktegel till en liten svängd gång. Han hade samma uppdrag ifjol sommar och jag har en liten baktanke med det hela. När han gör detta knyter han kanske an lite till huset och trädgården. Det är ju så att de äldsta barnen har svårare att knyta an än de små när man flyttar. Där man lekt är man lycklig, men en fjortonåring idag leker inte så mycket, så då tänker jag, där man grävt där är man lycklig. Tre stycken hann han gräva ner idag.

Snett och vint precis som jag gillar det! 

Tog med kameran på trädgårdsvandringen och fångade några vyer. Längtar tills det prunkar överdådigt, men får tills vidare hålla till godo med ganska späda plantor som gör så gott de kan i det kyliga vädret.

Krassen ska slingra ihop sig med rosor och brunnställning så att man knappt ser brunnen...

Järnbordet ska bara anas under de dignande blomklasarna.

Jag kikade in i växthuset och kom ihåg att jag glömde ta in disken i gårkväll.

Alla glas stod kvar på bordet och vittnade om vår trevliga stund.

Jag tog in det röda trädgårdsbordet.

En jättevallmo ska snart slå ut sina frasande kjolar. Elefanterna har fått inta växthuset. Jag med många andra är förtjust i elefanter. Jag tror det är ett vanligt samlarobjekt. Själv samlar jag inte, de bara kommer till mig, alldeles på egen hand...

Vill man ha god doft i växthuset ska man ta in en heliptrop. Den där lila saken. Den doftar lakrits när det är lite värme i rummet. Alldeles förföriskt gott luktar det. Tycker i allafall jag, som älskar lakrits.

Dahlian i bakgrunden är fantastiskt med sina nästan svarta blad och sin djupdjupröda färg. Det syns inte så bra på denna bild, men det är en strålande skönhet!

Har ni någon historia som är så bra att ni får uppmaningen att berätta den om och om igen? På våra släktsammankomster blir vi alltid anmodade att dra vår "potthistoria". Det är lite lustigt hur vissa historier bara blir bättre och bättre med tiden. Eftersom jag förmodligen har en del nytillkomna läsare länkar jag här till vår potthistoria. Den är både söt och rolig.Och pinsam!

Igår kväll hade jag tjejfest i växthuset. Det spöregnade så vi ibland inte hörde vad vi själva sa, men det var mysigt ändå. Jag satte in fotogenkaminen för att få bort råheten. Så satt vi där och pratade bort en massa timmar, pimplade vin, åt sallad och godis och popcorn och det jagade bort de där sura kemiska substanserna för några timmar. Jag tror jag genomlider världens läääängsta sån där ni vet (tre bokstäver-börjar på p slutar på s).

Vår älskade Pommac fyllde 2 år i går. Han fick paket flera gånger, extra långa promenader och en helt egen portion spagetti och köttfärssås.

Nu skiner solen och jag ska gå ut och spana i rabatterna om trädgården bjuder på några nya skott eller knoppar. Regn plus sol brukar ju vara en bra kombination.