Ja, jisses, vilken energibombning jag fått av er läsare! Thank you! Det gjorde gott! Det är som att min pms är som bortblåst för stunden. (Jag vet att den ligger och lurar nånstans och slår till när jag minst anar det men för stunden blev den ivägskrämd.)

Visst har ni varit och röstat idag? Det har iallafall jag och Mannen. På olika partier. Som vanligt. Vi är något så ovanligt som ett blandäktenskap med sympatisörer från helt skilda partier. Väsensskilda partier. Det lustiga i det hela är att vi tycker väldigt lika. Vi har precis likadana värderingar men tolkar fullständigt olika vilka partier som representerar våra åsikter. Det är skumt. Väldigt skumt. 

När vi möttes för hundra år sen som unga och heta 18-åringar var vi båda politiskt aktiva. Han i sitt parti jag i ett annat än det jag väljer nu, men ändå väldigt långt från hans. Det var nästan lite svårt att bli kär i en motståndare. Alla partikamrater trodde säkert att jag inte  var klok. Gå och bli kär i en sån! Hu. Sånt förfall. Vi avvecklade båda vårt politiskt aktiva engagemang så småningom och fortsatte som par. Fort märkte vi hur lika vi tyckte om det mesta och förvåningen och förvirringen var stor. Jag tycker förstås att han är helt ute och cyklar som tolkar det som att hans parti är det rätta medan han inte fattar hur jag tänker.

Men vi har inte lyckats ändra på det. Den märkliga situationen fortgår. Vi tycker lika men röstar helt olika.

Min 14-årige son ville låna min röst och få mig att rösta på Piratpartiet. Jag tror många unga har röstat på dem. De verkar i nuläget fått hela 7 procent! Otroligt. Men det är en viktig fråga de driver. Det handlar ju inte om nedladdning enbart utan om att man inte ska kunna övervaka människor fullständigt genom deras internetanvändning, kontokortanvändning, mobilanvänding osv. Ska bli spännande att se vad de gör med sitt valresultat.

Vädret har varit skruttigt idag, med mest regn och mulet. Har grejat inne mest. Klädde in ett litet nätt bord jag haft länge i min ägo med lite blommig vaxduk, bara för skojs skull. 

Det fick stå i hallen och blomma. 

I vardagsrummet bor fåglarna nu helt och hållet lite överallt. De börjar dagen med att ta en flygtur bara några minuter efter att jag tagit bort duken över buren. Sen flyger de runt mest hela dagen. Går in en sväng och äter och dricker men sen är det ut igen. De är mesta tiden av dagen är de ute ur buren. Mest på den rosa lampan som blir mer och mer ofräsch! Den röda gardinen har jag varit tvungen att ta ner och tvätta då den var fylld av fågelbajs. Jag satte upp en ljuslila tokfyndad gardin-tokfyndad för 12 kronor för två stycken. 

Ser ni att fåglarna börjat hjälpa mig att pilla på tapetskarvarna? Vi ska (verkligen) göra nåt åt de asfula smutsbeiga väggarna nån gång så birdisarna får gärna picka och riva på tapeten!!!

Denna vas kastar de lystna blickar på. De har inte vågat sig ner på den nivån ännu, och jag hoppas att de aldrig gör det, eftersom det då kan bli för nära Pommac. Vi törs ha dem i samma rum nu om vi är med. Han bryr sig inte nämnvärt i dem. Men börjar de flyga farligt nära hans huvud är jag rädd att det kan bli ändring på det. 

Hit har de inte heller börjat flyga. De passerar den varje gång de far till rosa klotlampan, men har aldrig stannat vid den. I mina ögon är det en perfekt undulatplats...

Jag och Mannen lyfte fram de gamla dörrarna i härbret idag.

De ska målas och fräschas upp.

I mångas ögon bara skruttiga och fula. I mina ögon två skatter. Två juveler.

Det kommer att bli sååå fint med dessa!!!! Jag älskar dem! De är så vackra!

Det finns säkert många ännu finare. Men dessa har suttit på detta hus och de som bodde här förr har öppnat och stängt dessa dörrar många gånger. Det ger en särskild känsla. Det ger dörrarna en status som är obetalbar. Jag är såå glad att alla ägare genom åren låtit dem vara kvar. 

Vi ska mest troligt måla dem gröna. Längtar tills jag skrapat dem färdigt. Så nu har jag ytterligare ett projekt på gång. Ett till högen.

Måste kanske försöka göra förrådsstädningen klar eftersom det är därinne jag ska måla dörrarna.

Bra då har jag satt upp ett mål! Verkställ!

Här kommer en smällkyss till alla er som kommit med de mest FANTASTISKA, underbara, TOKFINA, snälla, konkreta, härliga, generösa, ärliga, snälla, vänliga, kärleksfulla och hjärtevärmande kommentarer!!!!!!

Det har varit som en injektion rakt in i mitt hjärta. Att en massa människor som jag aldrig träffat kan säga så fantastiska saker till mig. Det är så generöst och vänligt så att jag blir alldeles rörd! 

Vilken vitaminkur!!! Vilken energiboosting! 

Jag är alldeles sprallig och glad och lycklig. Och det vill inte säga lite jag som har pms och allt!

TACK fina fina ni!

Och alla ni andra läsare kan också ta emot min slängkyss för att ni kommer hit och läser mina förvirrade konstiga underliga gnälliga inlägg. Det är ett under och jag är uppriktigt glad för att ni gör det! 

Varsågod en ärligt menad tacksamt utdelad slängkyss till alla som vill ta emot den!

Tacktacktacktacktacktacktacktacktacktacktacktack för att ni alla finns!!!!

Det har blivit tråkigt att blogga! Hjälp!

Jag funderar återigen allvarligt på att lägga av. Jag bara matar om samma sak hela tiden känns det som. Jag har nu hållt på i över två och ett halvt år.

Det finns andra som har så mycket mer att tillföra.

Jag har haft en enorm skrivlusta och en enorm glädje av att dela med mig av mina kreativa projekt, men på sista tiden har allt börjat kännas allt mer meningslöst. Det känns ibland som att det är en tävling. Mest kreativ vinner. Och är det nåt som får mig att tappa lusten så är det tävlingsmoment. Fy, jag hatar tävlingsdårar. Vill inte bli en sån.

Jag vill absolut inte finnas med i såna sammanhang.

Jag skriver mina inlägg efter vad jag håller på med och vad som vill ut. Har gjort. Nu kan det ibland kännas som att jag ska göra nåt för att ha nåt att skriva om och då är jag inte på rätt spår. Då lever inte bloggen för mig utan jag för bloggen och det är ju stört!

Jag tror antagligen inte själv på att jag ska sluta, för det är verkligen enormt skoj att ha sin blogg för att uttrycka sig med. Att ha kvar och kika tillbaka är också skoj. Jag har precis passerat 3900 bilder. Snart 4000 bilder!

Jag skulle behöva katalogisera alla inlägg bättre...De flesta inlägg ligger i kategorin "inredning" för att det alltid nästan är med en inredningsbild oavsett vad jag skriver om. Så det är svårt att hitta något specifikt om jag söker.

Det är som med allt annat i mitt liv. Mitt sätt att leva skapar ett slags minikaos, var jag än drar fram. Så även i bloggen.

Kanske borde jag starta om från scratch. Döpa om mig och starta en helt ny blogg. Kanske här på Bloggagratis som jag kan. Få ordning och reda från början. Stajla om mig. Vete skrutt vad jag ska göra. Men olustkänslorna när jag öppnar bloggen på morgon är inget kul. Förr har det varit det bästa med dagen nästan, att få öppna bloggen och se vad som hänt. Det är inte den tjusningen längre. Det beror förstås också lite på kommentarstorkan. Det är inte många som orkar ge respons. Jag förstår dem. Allt är redan sagt. Som tur är finns ni tappra själar som håller min blogg igång. Utan er raringar skulle jag nog slutat för länge sen. 

Det är en milstolpe jag nått till kanske. Dags att byta väg, eller att ge upp eller att hoppa på en buss och bara dra iväg från alltihopa och eventuellt komma igen senare med nytt mod i bagaget.

Samtidigt vet jag att så länge jag lever detta liv med närheten till datorn kan jag inte hålla mig från att blogga. Det är för beroendeframkallande. Jag klarar inte av att bryta beroendet. Men då kan det fortsätta trots att jag inte tycker det är kul längre. Eller skriver uselt som en kratta.  Inget bra alls.

Hej! Jag heter Persilja och jag är bloggolist.

Fast jag tror jag vill fortsätta vara det, men jag vill komma från de olustkänslor den gett på sista tiden.

Kanske är det bara det gamla vanliga, pms...

Eller jo, jag vet att jag har det, och då kan jag väl aldrig se något annat än i svart...

Skit vare samma. Vilket underligt inlägg det här blev då!

Jag funderar på att sluta, men kommer som vanligt inte att klara av det.

Så då borde jag försöka hitta tillbaka till glädjen istället. På nåt sätt.

Sluta känna att jag bör publicera något, för det kan jag göra ibland. "The Show Must Go On" på nån vänster.

Jag måste hitta tillbaka till glädjen.

Jag måste fråga er läsare om ni märker av något av vad jag nu skriver. Har min blogg tappat glädjen, stinget, lusten? Är den upp och ner. Eller jämn och likadan hela tiden? 

Märker ni att (om) jag trampar vatten?

Händer det att ni går in här och tänker guuuuud så tråkigt, fort ut härifrån?

Ni som följt med länge, har jag ändrats mycket?

Tänk nu på att jag är i känsligt läge (pms) så ta´t lugnt i kritiken annars eldar jag upp hela bloggen i ett nafs. (Läs: Jag vill bara höra berömmet, hahahaha!)

Mejla gärna om ni känner att ni orkar. Så kan vi ta kritiken lite tyst så där så att inte alla kan läsa vad vi pratar om.

Jag behöver feedback. Nu är jag här och gnäller igen. Jag skäms! Varje gång jag har pms har jag börjat blanda in er. Snacka om familjärt!

Bäst att sluta nu innan jag förstört fööör mycket. Over and OUT! (Fööörlåååt!)