PersiljaMårSkit syndromet har inträtt i vanlig ordning.
Min i vanliga fall sprudlande hjärna är ockuperad av några små ettriga typer som bonkar ner varje glad tanke, varje god idé, varje gnutta inspiration. Allt pulveriseras och ersätts med sur blöt geggig pessimism. Dåååligt. Gååår inte. Oooomöjligt. Suuuuger.
Inte ens flamingotapeten får mig att le. "Käften" mumlar jag åt de rosaprickiga flamingorumporna.
Dessutom är jag förkyld och trött. Det ihop med pms gör mig suuur, trööött, less, arbetsskygg, asocial och negativ.
Så idag finns inget att hämta här!
Stick och brinn med er!
Modig PMS-trotsare
19 september 2008 09:25
...skrivet medan jag brinner...har utrustat mig med hjälm & boxhandskar ifall du skulle komma nära...
Du - de där förbannade flamingosarna som för tillfället är belagda med tysthetslöfte - har du inte en liten våd kvar av dem? Den hade man ju kunnat klistra på sidan av kylskåpet - den in mot M:s rum - där du har små tavelramar nu...? Så får du liksom "tillbaks" tapeten igen som döljs bakom kylmonsterna...?
(Min syrra har förresten ett Gram-kylskåp - skitsnyggt! Mer praktiskt inrett än de flesta kylskåp man sett, faktiskt...lite fiffigare lösningar, liksom!)
Tintinplanschen var skitläcker, ju! Gult ÄR kult!
Kul förresten att du testade lergrytekarrén!
Visst spreds en hääärlig doft i huset?? Det går lika bra med (selleri?)skinkstek, kotlettrad m m...GOTT!!
Nej, nu svider det lite i skinnet här - måste sticka!
-Aaaaaaaaoooooooouuuuuuuhhhhhh!!!!!!!
http://livetenligtmynta.bloggagratis.se
Mari
19 september 2008 09:37
Da jeg stod opp i dag tok jeg på meg skjørt og strømpebukse (en optimistisk start). Vel nede i stua kunne jeg konstantere at de lange mørke hårene på leggene syntes gjennom strømpebuksa. Ja, du leste riktig, jeg har ikke hatt tid/ork til å shave siden juli (les: jeg prioriterer blogging). Ok, så da gikk jeg opp og tok på en leggings. Da jeg kom ned i stua oppdaget jeg at det var stort hull i leggingsen. Så da var det bare å gå opp igjen, trekke på seg noen leggvarmere (som dekket hullet). Puppene henger over bh`en (som med andre ord er for liten for amme-pupper, og jeg har gulp på gensern. Oh happy day!
http://www.maris-fargerike.blogspot.com
Kardemomme
19 september 2008 10:17
Hihi!! Vi er like der..Hver måned på samme tidspunkt er jeg nesten i ferd med å slette bloggen min ;)ALT blir liksom helt umulig :))
http://husetvedbekken
Ingela
19 september 2008 15:01
Känner igen stadiet. Bara hålla sig borta från allt levande, är som en eldsprutande drake på skitdåligt humör.
Ta nått gott och nått kul att läsa/lyssna/se på och gro ner dig i soffan. Det är man alltid värd. :)
http://crosscreekrapids.bloggagratis.se
JennyAnn
19 september 2008 15:38
men åh.....glada fina människan, vilken jobbig dag. de dagarna behövs också. vill bara tacka dig för all inspiration och glädje du sprider på nätet. wow! jag är så imponerad! tack! tack! sa jennyann från kalix-nyborg
Persilaj surproppen
19 september 2008 19:50
Pms-trotsaren: Du är modig som alltid, ger dig rakt in i lejonets gap. Men det är så vi ska tas!
Mari: Haha! Såna kläddagar är inge kul! När allt är fel från start! Jag har dagar då allt KÄNNS för mycket. Kläder som annars är mjukare än sammet.
Kardemomme: Tur man inte kan bomba bloggen! Mouahahha!
Maloppa: Tack! Det är äkta kärlek det! (Älska mig mest när jag förtjänar det minst...du vet.)
Ingela: Allt levande. Jo, det är nog bäst det...hahaha!
JennyAnn: Tack för snäll kommentar. Den letar sig in i min sura själ! ;D
Anitha: Din omtanke värmer mer än solen!
susanne
20 september 2008 06:52
hm dessa dagar skulle inte få finnas var kommer all uråldrig onska i från? som bubblar upp och biter alla i sin när het.. tur att det inte är bestående men...
kram!
http://supermamman.bloggagratis.se
Persilaj
20 september 2008 07:19
Yvonne :Jag tror vi är en hel armé!
Susanne: Min barnmorska sa en gång att det är TUR att vi får dessa dagar så att alla rättar sig i ledet med jämna mellanrum. Jag föredrar hennes tolkning. Den är klok.
Synne
20 september 2008 10:02
Nu förstår jag bättre.
Men det hjälper inte att du vill vi ska sticka och brinna. Jag blir kvar. Envis som en röd gris.
Jag vet ju att det går över.
Sänder dig istället en stor rejäl kram. Det behöver du nu.
Kraaaaaaaam Synne.
http://nabolandet.blogspot.com