Marydel

13 februari 2008 10:51

Hej, har länkat till din blogg, hoppas att det är ok? Har suttit och klickat runt ... du är ju så otroligt kreativ och underbar! Kram, Maria

Persilja

13 februari 2008 11:27

Marydel: Vad roligt att du tycker så! Tack!

Gry

13 februari 2008 13:51

Så gulligt att sonen vill ha ditt sällskap. De är inte alltid lika stora och "vuxna" som man kan tro i den åldern. Har själv en kille som nyss fyllde 12, så jag kan se för mig honom i samma situation.

Du, vet du vad jag har gjort? Nu har jag också pimpat sopskåpet eller städskrubben eller vad man ska kalla det ;-) Lägger ut det i morgon!

Kram Gry

Killfröken

13 februari 2008 14:27

Komplimangen du aldrig trodde du skulle få höra: "Jag gillar din inställning till rum."


Men det är liksom svårt att säga det på något annat sätt. Jag växte upp i ett hem där alla hade varsitt sovrum och sen fanns det ett vardagsrum. Alltid samma och aldrig något man ändrade. Att gå in i varandras rum var otänkbart... jag tror mer att jag gillar er stil...

Gry

13 februari 2008 18:43

Här kommer mitt bidrag i tävlingen pimpa ditt sopskåp.

Jag har lagt ut den på min gamla blogg, eftersom min nya är sluten (finns ute på den nya också...)

http://www.madicken-madicken.blogspot.com

Ha det så mysigt i kväll! Kram Gry

Persilja

13 februari 2008 19:06

Gry: Nä, de är små i sinnet MÅNGA gånger och de vill vara det! De får vara så stora många andra gånger!

Killfröken: Nej, den var oväntad! Men icke desto mindre välkommen! En fiiin komplimang i mina öron,. Konstigt...mina barn kan längta efter "normalitet", att vi ska ha det som "alla andra" med stor platteve, soffa, mycket ekmöbler och fåtöjer i SAMMA tyg och rum som ser ut som kompisarnas, men vi har allt ganska annorlunda och då längtar de alltså efter annat. Det är väl så. Mina barn kommer nog att ha väldigt "förväntade" inredningar. Själv älskar jag att anpassa boendet efter hur man lever just här och nu och ändra så fort behov uppstår. Andra barn brukar dock säga at tvi har "coolt" hem och då menar de säkert för att de får vara vart som helst och "nästan" göra vad som helst. Och Det gillar ju mina barn att höra.

Gry: kikar in senare i kväll

Lucia

13 februari 2008 19:45

Visst är de roliga barnen! Precis som små kattungar som vill vara nära och gosa och känna värme och närhet. Våra barn har sina rum en trappa upp och en gemensam dator här nere i arbetsrummet intill vardagsrummet. 10-åringen skulle inte behöva ha något rum för han är aldrig och har aldrig varit där och lekt, möjligtvis när han har kompisar hemma. Men då är dom mest ute och spelar bandy eller sitter vid datorn. Han skulle kunna ha en säng i en vrå och vara nöjd med det. Båda grabbarna är mest nere med oss vuxna medans 14-åringen kan dra sig undan på sitt rum för att titta på film om vi tittar på en "trökig" kanal. Men människan är ju ett flockdjur och vi vill gärna ha koll på varandra så att vi inte missar något roligt : ) Din 11-åring verkar så himla mysig! Och vilket härligt rum han har med sååå fina kuddar på sängen. kram från Lucia

Persilja

14 februari 2008 06:48

Lucia: det där med rum är ju faktistk mest för kompisarnas skull. De ska inte behöva känna sig rumslösa nr de har kompisar. Annars bryr flera av mina sig inte. Är väldigt lite i sina rum.