Vi har haft några droppar regn idag. Så man slapp vattna...

Men nu skiner sola igen.

Har pulat på med diverse saker inomhus.

Haft ett besök av en person som TAR energi vilket alltid tar en stund att hämta sig ifrån.

Börjar repa mig nu.

Tänk, de människor som GER energi, vad underbart det är att  umgås med dem! Men tänk om, ve och fasa, de uppfattar mig som en som tar energi då?

Jag tror faktiskt inte att jag suger energi ur någon, men det är ju ur min synvinkel. Jag kanske har SÅ fel.

Tänk om det är så att de som ger energi också förlorar energi. Jag tror inte det...

Men vad vet jag.

Men jag tror att det är samma typ av människa som tar energi från alla. Det är de som är ego och inte lyssnar på andra utan bara babblar på om sitt och inte ger någon energi tillbaka. De som ger energi kanske tankar tillbaka av mig samtidigt. Eller så är det kombinationen av vissa människor som skapar NY energi så att båda går ur mötet med nya krafter och ny inspiration. 

Ja, det var bara funderingar jag hade i och med att jag blev så trött av att ha besök av en energitjuv.

Nu ska jag snart åka iväg och se när 11-åringen spelar sin första fotbollsmatch. Han har fått nya fotbollsskor idag och var så förväntansfull när han åkte iväg.

Hela matchen iddes jag inte se när det var regn i luften och dottern fortfarande är lite halvhängig. Annars verkar hennes vattkoppssjuka vara av den lindriga sorten.

Jag joggade igen idag på förmiddagen. Orkade lite till. Flåsade lite mindre. Känns BRA att springa. Ska ut i morrn också. OCh i övermorrn och i överövermorrn och...jag hann till och med tänka på hur det blir när snön kommer-springer jag fortfarande då?

Joooo! Jag ska springa varje dag resten av mitt liv! Haha! Vi får väl se sa skeptikern Persilja...

 Obs! Innehåller massor av svärord och annat! Varning!

Måste skriva ett inlägg om fula ord. Det är så intressant vad vi måste ta till när vi blir riktigt arga.

För en del räcker det med någon stillsam ed medan andra måste ta i från fotknölarna. Och även om en del använder färre ord kan de få in mer ilska i de få orden.

Min äldste son säger med mycket sammanbitna tänder och massor av ilska som pyser ut så att det nästan ryker ur den lilla öppningen i munnen:

KÅ-U-KÅ!!!

Min mellanson säger eder och förbannelser i flera minutrar så att jag alltid till slut säger åt honom för att jag inte står ut en sekund till. Han går dessutom omkring när han svär så att spridningen ska bli så effektiv som möjligt. Hans favorit svordom är att sätta "anus" framför det han är arg på.

Anuströskel sa han igår när han stötte tån i tröskeln. Fast nu var jag då rakt för censurerande. Så här sa han mera:

Helvetesjävlaskitknullande AAAAANNNUUUUSSStröskel!!! (Och sa var för milt; han skrek!)

Hrm, 11 år.

Jag skäms!

8-åringen skriker mera och använder mycket fan och jävlar men inte värre än så. Däremot måste han alltid ha en syndabock och jagar den skyldige tills han fått ge utskällningen till rätt vederbörande. Oavsett om det är en vägg han slagit handen i eller lillasyster som slarvat bort något. Väggen måste obönhörligen straffas med ett slag som antagligen gör LIKA ont som det som orsakade vreden. Och om lillasyster eller annan person gjort något måste de under alla omständigheter stå till svars för sin handling och få en rättmätig utskällning. Förarbetet kan ta lång tid i anspråk. Han skulle kunna bli brottsutredare som vuxen.

Dottern, sex år, är (som alla syrror?) en skvallerbytta. Måste alltid rapportera till mor eller far eller bror om oförätter hon utsatts för och så ska underrättad myndighet komma med erforderlig tillrättavisning...

Själv är jag nog skyldig till äldste sonens svordom-även om jag svor tyst tills de var ganska gamla tills jag en dag inte kunde hålla tyst längre utan vrålade:

QUUUUUUUQ! rakt ut och efter det blev det förstås direkt en efterapning. Men den har inte funkat för alla, den svordomen. Bara för äldsten. (Stavningen bara för att inte locka hit googlare.)

För mig är det märkligt effektivt att säga QUQ. Det räcker liksom ofta. Men jag tar bara till det vid "högtidliga" riktigt jävliga tillfällen. Annars funkar helvetesjävlaskit rätt bra till vardags.

Min man är den som är mest belevad i denna sjörövarsamling. Han är mer högdragen och överlägsen vid sina utbrott vilket är mer irriterande än någon kan tro. Han kan locka fram den mest svartmuskiga svavelosande sjörövarbuse ur mig bara för att han är så "aristokratisk". Grrrr, vad det kan reta upp mig när han behåller lugnet eller ännu värre ger mig tillrättavisningar när jag svär. Men han kan han också. Han involverar svordomarna i sitt vardagsspråk istället och säger ofta fyfan vad gott eller jag är så jävla mätt eller så vilket jag tycker är lite fattigt. Det finns så vackrare ord att sätta framför gott och mätt...

Men vi äro alla olika under solen.

Nu vill jag hemskt gärna höra vad ni tar till när ni känner att det behöver osa ut lite ilska eller frustration.