I samma lägenhet som dammsugarhistorien utspelade sig, hände även en annan incident.
Jag måste börja något halvår tidigare. Det var vårvinter och stora vattenpölar ute på vägarna. Maken som var kring 20 år och ung och het var ute och körde med vår Volvo 168 (röd och grann).
Någonstans i centrum hade han stänkt ner en dam. Hon hade tagit hans registreringsnummer och ringt polisen och gjort en anmälan. (Hon hade ju kunnat ringa bilregistret och ringa honom men hon trodde väl att han var en ligist eller nåt.) Så min man (ja, då sambo) blev uppringd av en polis och fick detta berättat för sig. Polisen var resonabel och hörde antagligen att min man var en rekorderlig pöjk som ville göra rätt för sig så han förmedlade en kontakt mellan tanten och maken. Hon lämnade in alla sina (enligt hennes utsago förstörda) kläder på kemtvätt och skickade räkningen till oss. Det handlade om flera hundralappar minns jag. (Betänk nu att detta var över 20 år sen när flera hundralappar var mycket pengar.)

Pengarna fick tanten levererade i handen med en artig ursäkt. Här borde ju saken vara utagerad.
Några månader senare blev dock min man kallad till förhandling på tingsrätten för samma händelse. Tanten eller polisen hade låtit saken gå vidare i systemet. Han fick infinna sig och redogöra för händelserna en gång till. Ärendet avskrevs men min man fick betala för kostnaderna som blev för tingsnotarier och dylikt. För oss som studenter var detta stora utgifter som grävde djupa hål i vår ekonomi.

Detta är bakgrunden till den incident jag ska berätta om nu. Det var nämligen så att av denna händelse blev min unge man så kränkt och förbannad att han kände för att hämnas på "systemet". Hans lilla (söta) hämnd blev att inte anmäla tv-innehav. För den lite mindre ärlige kanske detta verkar lite löjligt, men både jag och min man är sådär överärliga när det gäller såna saker så för oss var detta stort. Jag var MOT, men definitivt medbrottsling eftersom jag visste vad som pågick.
I vår tvåa som låg på bottenvåningen med fönster runt om pågick alltså detta brottsliga inför öppen ridå.
På den tiden minns jag inte om de varnade för tv-pejling, men det gick många rykten om pejlare som snokade omkring med antenner och det var också mycket snack om det var en myt eller fakta detta med tv-pejling.

Minnet är lite luddigt huruvida vi höll på att stressa upp varandra med skräcken för tv-pejlare eller om det fanns rykten om såna. Men en kväll ringde det på dörren när vi satt och såg på tv och vi blev övertygade om att det var en tv-pejlare. Som på en given signal sprätte vi upp ur soffan och sprang in i sovrummet och jag vet inte hur jag ska kunna säga detta utan att alla undrar om vi verligen borde gå lösa; viGÖMDE OSS under sängen.
Där låg vi sen. TV:n hade vi slagit av och det ringde på dörren en gång till. Vi låg knäpptysta och skräckslagna under sängen och väntade ut vemdetnuvar bakom dörren. Sen fick vi för oss att OM det varit en tv-pejlare så hade han/hon ju redan fångat våra tv-signaler samt märkt när de upphörde och vi fick för oss att den hemske kontollanten skulle gå runt och kika in i alla fönster. Så vi låg där vi låg. Minns inte längre hur länge. Har gjort mitt bästa för att glömma denna pinsamma historia. Om det var en tv-pejlare fick vi aldrig veta. Vi hasade oss ut från under sängen efter nåt tag och smög fram och drog ner alla presienner. En vana vi sen fick varje gång vi såg TV. Det var jobbigt att hämnas och vara lagbrytare!

Lagbrytare fortsatte vi sen att vara av bara farten. För någon räkning på tv kom aldrig och vi hade ju vår kära tv som vi köpte 1983 utan att byta upp oss. (Man blir automatiskt anmäld numera om man köper TV...)
Först 1994 när förste sonen var född och vi bodde i vårt radhus blev vi avslöjade.
Jag satt och såg på TV ammandes tvåmånaderssonen när det en sen höstkväll ringde på dörren. Min intet ont anande man öppnade dörren och blev tagen på bar gärning. Där stod en livs levande TV-pejlare.
"Godkväll! Vi ser här att ni inte anmält tv-innehav". Maken stod pionröd i dörren och försökte knuffa inre dörren så att tv:n inte skulle höras. Men han fann sig besegrad och erkände tv-innehav.
Han sa däremot inget om hur länge vi haft tv. Och inget om att det var en hämnd från hans sida. Vi fick en räkning och saken var över. Över tio års "privat helvete"!
Numer är vi laglydiga och betalar snällt alla räkningar vi bör betala...
Och blir aldrig nervösa när det ringer på dörren.

Men då glömde jag att berätta när maken och hans kompis brände hemma och det blev inbrott och polisen kom...

Det tar jag en annan gång!

 

Dubbelörnen

29 mars 2007 21:08

Du vet väl att jag diggar dig!!??? Skrattar så tårarna rinner... väntar nu bara på hembrännarstoryn *gapskratt* ... Himmel så mycket det fanns under det där täcket...

Kramar

http://karljohansgarden.blogspot.com

 

Esters mamma

29 mars 2007 21:32

Persilja, hur har jag kunnat leva utan din blogg och ditt liv? Jag väntar med spänning på nästa avsnitt.

 

Dubbelörnen

29 mars 2007 22:01

Hahaha... vi har funnit vårt vxths, nä jag menar vtxus... ähh vad hette det nu igen... Det där maffiga som jag är illgrön av avund av, fast vårt blir bara dryga 10kvm... HHHAAA.. så satte man Persilja på plats för kvällen... nu är hon inte ensam om det o jag kommer ha detsamma som hon... Vänta bara...

Kramar *ljusgröna såna nu*

http://karljohansgarden.blogspot.com

 

Lantliv

29 mars 2007 22:26

yeah right sis - du är prexis som mamma (min alltså) hon är också så där laglydig. Bra att det finns sådana som ni. Hon brukar berätta om när hon skulle tjuvköra bil med en kompis bara för att prova innan hon skulle börja ta körkort. De åkte lååååååångt ut på en skogsbilväg i Västerbotten (å dom är ju långa). Satte sig i bilen och han inte börja köra förrän en liten polisbil dök upp och undrade vad dom höll på med - händer bara henne! Jag? Allt måste man väl inte berätta va?

 

Persilja

30 mars 2007 07:27

Dubbelvännen: Det är dubbelt så rättvist att du får ett dubbelt så litet "vtxxsuhä" eftersom ni har dubbelt så lång säsong därnere! Sådetså! Dubblekram! (Och Dubblegrattis!!!)

Lantliv: Polisen finns för att få oss laglydiga att känna oss duktiga! Jag blåser säkert varannan vecka i poliskontroll känns det som och är alltid grön. Det har blivit "nämen hej är det du nu igen-ja du vet ju hur man gör hehe" Även om jag skulle vara stupfull skulle de nog inte läsa av mätaren eftersom de vet att jag brukar vara grön...Snacka om slöseri med resurser...(Fast han är rätt snygg den där polisen som det oftast är och han kanske har tittat lite speciellt på mig...klirr - det där var en polett som ramla ner...)

 

Lisa

30 mars 2007 14:21

Men du är för rolig, jag gapskrattade så att katten min vaknade! Jag slutade att försöka luta radiotjänst efter att jag pluggat färdigt, det var inte värt att som ni JÄMT bli livrädd då det ringde på dörrn och tv var på. Gud, vilken syn OM det hade varit radiotjänst och de HADE kollat in i sovrumsfönstret och sett er under sängen, ja, herregud!

http://mittlillahus.blogspot.com

 

Arga Mamman

30 mars 2007 22:36

Jag skrattar så jag håller på och döööör!!! Bästa fredagsnöjet hittills! Känner så väl igen mig. När vi studerade ville min man inte heller betala TV-avgift- men jag är så himla mesig att jag TOTAL vägrade!! Det är liksom inte värt lidandet att oroa sig för oanmälda besök...

Du gjorde min fredagskväll!!!

Kram från mig!

http://argamamman.blogspot.com

 

Persilja

30 mars 2007 23:22

Lisa och Arga mamman: Vad skoj att höra att man inte är ensam om galenskapen! Och ja! jag led svårt av att inte betala. Var värsta nervknippet. Nej, hellre ärlig och sova gott om natten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...