Tack för alla kloka inlägg! Även "Lotta" för en mer förstående syn. Men jag håller med henne om att jag måste dämpa min lycka och det har jag instintinktivt gjort också. När de övriga barnen t ex ville köpa tårta för att fira så pratade jag med äldstingen först och frågade om det var okej för honom. Och eftersom han älskar tårta godkände han den (samt en "muta" i form av pizza.) Men vi dämpade själva firandet, åt bara den rackarns tårtan utan buller och bång. Jag har också MÅNGA gånger sagt till honom att jag verkligen förstår att han är ledsen för detta och det har jag märkt tydligt har dämpat hans ilska. Det är skönt för honom att höra att jag har fantasi och empati nog att förstå honom. Det tror jag är kärnfrågan i detta. Precis som alla kommentarer lite handlat om. Hans ilska är redan mindre. Men naturligtvis kommer det att bli en pärs för honom och för de andra. Jag har inte alls blommat ut i nåt lyckorus hemmavid. Det är det jag haft min blogg till på sista tiden att dels få frossa i glädjen över nya huset, men även skriva om oron det medför att flytta. I vardagen ger jag inte alls glädjen samma utlopp av hänsyn till just min son. Och det Gerda-Thyra skriver att jag ska måla upp en positiv bild för honom om hur hans vänner kan komma på besök (precis som de gjort under somrarna när vi bott i stugan i två månader) är ett bra sätt. Fokusera på det positiva. Försöka finna ljuspunkter för honom. En grej bland annat som vi pratade om igår var att när vi flyttar kan han vara uppe och se tv längre än nu när vi bor här. Han är nämligen mörkrädd (har varit det hela sitt liv) och vill inte somna om inte vi är uppe med tv:n på. Vi sover på olika våningar där vi bor nu. Så nu går han och lägger sig en bra bit före oss för att hinna somna. Men på nya stället kommer vi att sova ganska nära varann och då kan han vara uppe någon timme extra och titta på tv med oss. Det gjorde honom glad märkte jag. Igår sa han t o m -Jag flyttar under fyra omständigheter; 1. att jag kan var uppe längre om kvällarna. 2. Att jag får ta med fyrhjulingen till nya stället (den har vi i stugan). 3. Att ni tar bort strypningen på den. (Den är strypt och går bara 40km/h istället för 90km/h.) 4. Att jag får åka till V och att V får komma så ofta vi vill. (kompis som han får endast 6 mil till, istället för 41 mil som nu).Jag blev så glad över hans nyvunna lite mer positiva inställning så jag var beredd att gå med på tre krav av fyra. (Allt utom ta bort strypningen.) Men det var ett klart framsteg. Han har börjat smälta och ställa in sig. Och jag förväntar mig inte att han ska bli GLAD över flytten men är glad för att han har börjat bearbeta och ställa in sig och det gör ju att han förbereder sig mentalt, vilket ju är bra för honom. Själv har jag haft mejlkontakt med alla nya lärare till barnen för att hinna ha lite mejl eller brevväxling med klasserna så att det blir lite verkligare för mina barn med lite bilder och teckningar och välkomsthälsningar från de blivande klasskamraterna. Allt för att underlätta.Återigen tack, för alla inlägg!

 

Fru Fundersam

22 januari 2007 15:22

Tänker, när jag läser inlägg och kommentarer, att en blogg kan verkligen vara en hjälp också. En hjälp att få sina beslut och ageranden vädrade. Så att man så småningom tydligt kan se vad som är det bästa.
Om man har fyra barn (det har jag också) kan inte allt bli till det bästa samtidigt för alla. Men å andra sidan är man många som kan ge varandra mycket.
Och jag är övertygad om att om man är medveten om att det är viktigt att se alla och ge till alla, så blir det så bra det kan bli. Alla människor kommer att möta svårigheter i sina liv och det är en del av livet. Men det är inte säkert att din äldste son kommer att få det svårt i sin nya klass och sin nya skola. Kanske blir det precis tvärtom!

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

Dubbelörnen

2 februari 2007 09:09

Hittade hit av en tillfällighet. Kan bara säga av egen erfarenhet att allt funkar, bara man är lyhörd för varandra.
Vi lämnade Stockholm förra våren, med en 16 åring o flyttade ut till "rena rama landet". Vår granne ser vi inte ens men finns bakom bergsknallen ca 100m bort. Närmsta lilla centralort ligger 5 km bort. Till detta paradis flyttade vi o allt har gått över förväntan! Vi gjorde precis som du skriver, satte upp saker som vi skulle genomföra så sonen skulle känna sig positiv inför flytten.

Han fick sin drömcykel (downhill), han fick inreda själv sitt rum, jag lovade att alltid köra honom precis vart han ville, när han ville. Han skulle inte behöva lida för att vi valt att bo på landet. Han fick vänner hur snabbt som helst i vår lilla köping, killar med samma intresse. Kom in på sitt drömgymnsium och åker numera buss i 45 för att komma t skolan o trots det så stormtrivs han! Han kan göra vad han vill här ute, när han vill, inga grannar som blir störda.

OK, det blir mycket bilkörning för mig, men det gör ingenting, huvudsaken han mår bra o trivs med livet. Det enda han saknar säger han är spontaniteten, att kunna ringa en kompis o gå på bio osv. Men flytt kan även upplevas positivt t o m av en tonåring. Sonen sa så här i höstas "Det är bra att börja på ny kula, ett nytt liv där ingen känner dig sen tidigare. Ingen vet något om dig, du kan själv bestämma vilken bild de ska få av dig. Du börjar ett nytt liv." Klok kille eller hur? ;)

http://karljohansgarden.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...