Fick en kommentar av "Lotta" som gjorde mig helt bestört och illamående av skräck. Jag vill verkligen inget annat än mina barn väl. Men vi har bott i en annan stad pga arbete och nu när arbetet är slut har vi inget annat val än att flytta tillbaka till vår hemstad. Vi står inför valet arbetslöshet för båda eller arbete för en (och större chans till arbete för den andre). Jag kan fatta allt Lotta skriver, det är mina värsta farhågor förstås och något jag verkligen kan fantisera ihop själv. Men om det nu är så att vi inte har något att välja på? Ska vi stanna i denna stad med arbetslöshet eller flytta till arbete? Vi flyttar inte för att vi hittat ett fint hus eller för att vi var trånbodda utan för att vi vill kunna försörja oss och inte leva på socialbidrag. Vill inte de flesta människor göra det? Jag kan inte riktigt motivera att stanna 5-6 år för att han ska slippa byta kompisar och skola. När vi dessutom har tre barn till, om vi ska vänta till alla de gått ut , måste vi vänta tio år eller mer. Det är en förfärlig framtid som utmålas. Jag blir fysiskt illamående när jag tänker på det. Snälla Lotta, ge mig ett hint om vad jag kan göra för att underlätta för honom!? Du säger att du aldrig känt dig så oälskad som då. Att din mamma svek dig. Kände du dig övergiven av andra skäl? Betedde hon sig egoistiskt i övrigt? Jag gör allt för mina barn. Vill de så väl. Mår dåligt när de mår dåligt. De kommer alltid i första hand. Men här känner jag mig bakbunden. Vad kan jag göra mer än försöka hjälpa honom att trivas? Allt kanske går bra-det är ju verkligen något att önska och hoppas. Jag visar honom att jag älskar honom, jag säger det ofta, jag stöttar honom och försöker lyssna på honom. Men i detta kan jag inte göra annat än att köra över honom. Att jag är glad för vårt hus hör egentligen inte hit. Vi är tvugna att flytta, det är ingen nyck eller idé vi fått. Och när vi ändå måste flytta har vi försökt hitta ett bra boende. Var det BARA flytten som gjorde att du kom på kant med din mamma? Hade hon kunnat göra något som fått dig att må bättre?Jag blir så ledsen. Känner mig helt knäckt. Rådvill.

 

Enchanted

21 januari 2007 18:09

Hon svartmålar alldeles för mycket, ta inte åt dig. Nu kan inte jag svara på hur du ska göra för att din son inte ska bli ledsen osv., men bara för att HENNES liv gick snett för att hon blev tvingad att flytta måste inte din sons liv göra det. Jag finner nästan hennes kommentar lite obehaglig, ja, i princip som ett påhopp. Hon verkar ta för givet att ni flyttar bara för egoistiska skäl och så tycker jag det är hemskt att hon säger att det bara är ditt fel om han börjar må dåligt. Det verkar som om hon egentligen är väldigt arg på sin mamma, hon kanske borde prata med mamman istället för att "hacka" på dig. Det är rätt lustigt också att folk alltid ska vara anonyma när de skriver sånt där. . .

Dessutom tycker jag att det är helt korrekt att flytta dit arbetena finns, bättre det än att vara arbetslös.

Jag tror att allt kommer att gå jättebra, ge det bara lite tid, för det tar ju tid att vänja sig vid en ny miljö.

http://enchanted.bloggagratis.se

 

Lantliv

5 mars 2007 19:48

Du är inte Lottas mamma! Det kommer att gå bra, du kan bara vara den du är - och det räcker.

http://lantliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...