Jag kan inte sova.

Det händer nästan aldrig. Men nu.

Jag vägrar att ligga och vrida mig så jag gör annat än försöker sova.

Jag kan skriva om mina barn.

Jag har fyra barn. Det fattar nog de flesta. Fast ibland kan någon lämna en kommentar och undra hur många barn jag har. "Hej fyrabarnsmamman, jag undrar, hur många barn har du?" Jag gillar det. Då känner jag mig genast hemma i den förvirrade värld som är min. Det är en sån sak som jag skulle kunna fråga!

Fyra barn.

Det är en enorm rikedom.

Det är dubbelt så många som två. Bara det. Jag hade varit övernöjd med två och fick fyra!

Jag trivs med att ha fyra barn. Ibland känns det som för få, men oftast alldeles lagom. Sällan som för många. Bara när vi ska betala inträde någonstans eller resa någonstans. Då får vi ofta betala för fyra vuxna och två barn. 

Det är smällar man får ta.

Jag är en fyrabarnsmamma. Tänk. Det är fantastiskt. 

För 16 år sen, innan jag blev gravid med 15-åringen, då trodde jag att jag aldrig skulle få några barn. 

Nu har jag fyra.

Det är ett hallelujamoment att inse det. 

Sen alla barn kom har jag inte haft någon tid för hallelujamoments. Det har varit fullt upp. Men nu när den yngsta är nio och den äldsta femton, då finns tiden för både moments och eftertanke. 

Jag kommer alltid att vara enormt tacksam för vad jag fått. Det är så fantastiskt att jag fick uppleva detta.

Det är min stora glädje. 

Jag kan nästan inte kräva mer av livet men ändå bjuds jag mera lycka. Det är stort.

Namnet på min blogg var självklar. Fyrabarnsmamma, det är den finaste titel man kan ha, tycker jag. Det är en stor del av min identiet. Så den dagen jag började blogga kom namnet helt självklart.

Tänk jag.

Fyrabarnsmamma. Woaw!

Nyp mig!

Jag är inne i ett filmsjok. Ser mer film än jag gjort på länge. Härligt! Har saknat mina filmsjok!

Ikväll har jag sett "Berätta inte för någon". 

En fransk thriller.

Älskar franska filmer. Det är något omodernt med dem. Något som är romantiskt och vackert trots att det är en thriller. 

Denna film är inget undantag. 

Ack så romantiskt slut-jag säger bara det!!!

Jag vill också älska så! Lida så och få happy end! 

Men spänningen var ändå på topp filmen igenom, trots romantiken. Man ville absolut ha svar på sina frågor så man håller sig vaken.

Denna film fick jag gratis till någon tidning (Amelia?) och det är jag glad för. Den var helt okej!

Min ritande son, eller han som ritar mest, de andra sönerna ritar minsann en hel del också, har önskat sig ett "riktigt" ritbord ända sen vi var på semester och han fick chansen att uppleva min systers atélje. Hon är illustratör och har ett riktigt lutande ritbord.

Nu har sonen det också. Av en händelse hade vi redan Ikeas benbockar som går att luta om man vill. Så hans önskan var lätt att uppfylla. Jag har varit uppfinnarjocke idag. Först har jag skruvat fast skivan med några vinkeljärn och sen har jag med hjälp av ståltråd och några skruvar under bordsskivan satt fast korgen med papper, pennor och annat. Den skulle ju ohjälpligt glida ner annars.

Sonen är helnöjd!

Jag är extra nöjd eftersom hans skrivbord kommer att vara exemplariskt städat. Allt glider nämligen av.

Måste bara visa att äpplet sällan faller långt från trädet. Jag gjorde också så här som barn. Ställde upp mina saker på parad. Ibland. Oftast var det stökigt men när jag någon gång hade städil hamnade sakerna så här. Sonen har ärvt det beteendet.

Andra förlustelser idag var riktig tunga.

10,8 ton för att vara exakt.

Ett helt lastbilsflak.

Med sånt här.Vi och närmsta grannen delar en liten grusväg. Den måste då och då förstärkas med mera grus. Så vi har krattat grus en stund idag. Lastbilschauffören var dock så skicklig att han lyckades tippa allt så fint och perfekt att det bara var små finsjusteringar som behövdes.

Ja, det är sånt här vi håller på med på landet.

Nyp mig!  Jag bor på landet!!!!

Har ni tänkt på hur man bygger upp sitt eget universum och sin egen verklighet. Därifrån har man sin utsikt. Därför verkar ens egen värld som normen fast det verkligen inte alls är så. Jag är rätt medveten om att jag inte är normen så därför varnar jag nu alla som inte är intresserad av blommor och färg. Nu blir det nördstund. Färg- och blomnördstund.

Jag älskar detaljer. 

Det har jag sagt förr. 

Jag älskar detaljer och Mannen ser helheten. Han är väldigt bra på helhet. Jag är hyfsat bra på helhet jag också men min starka sida är detaljer. Jag kan inte hjälpa det men jag ser små små detaljer. Mannen saknar helt förmågan att se detaljer. Han kan gå förbi en fem meter lång rabatt utan att se en enda blomma. Han upplever helheten, men ser inte enskilda detaljer. Jag stannar. Spanar in varje förändring. Varje liten knopp. Jag njuter verkligen av varenda liten detalj i min trädgård. Jag uppfattar mitt detaljseende som en rikedom. Det är en ynnest att ha fått dessa ögon! 

Det som är kul med att ha sin egen blogg är att jag kan fördjupa mig i vilka ämnen som helst. Tycker man att det är tråkigt kan man klicka sig vidare till någon annan sida. Men kanske finns det någon av er alla typ 1400 läsare som gillar detaljer och då är jag glad. Jag når några likasinnade som kan falla i trans över samma saker som jag. 

Idag har jag fascinerats av luktärtornas bedårande färger. De är verkligen insmickrande för de blommar i alla mina älskligsfärger. Härligt hallonröd.Ljusrosa.

Lila. Svartllila.Kallrosa.

Varmrosa.Lilarosa.Korallröd.

Och så vit och vet ni vad lustigt; jag satte mina luktärtplantor i en stor järngryta men en enda planta satte jag i den vita rabatten. Gissa vilken färg den blommar i? Jo, vit! Underligt hur slumpen styrde! Vit luktärt i vit rabatt!!!

I min verklighet har man krasse varje år. Det är en standardblomma här. Barnen kommer att undra om de ser en trädgård utan krasse. Jag har alltid det. Bara därför tror jag att alla andra också har det. För en del kanske krassen är en exotisk växt?

Jag älskar krassen. Ovan ser man hur den slingrat sig in i rosenbusken tillsammans med en rosenböna. Jag gillar att sätta den så att den får slingra in sig och blanda sig med andra.Den vackra slingriga skönheten krasse!Underbar att plocka in. Den är sig aldrig lik. Den gör precis som den vill!Svartöga är inte standard hos mig men nästan. Jag älskar slingerväxter och den är på god väg att bli standard här. Kolla bara vilken skönhet! Varje gång jag ser denna blomma tänker jag på Susanne. Hon sa någon gång att hennes pappa kallade henne Svartöga och sen dess är blomman hennes för mig.

En annan kandidat att bli standard hos mig är linet. Den är sååå söt!!!! 

En perenn som  jag aldrig kan få nog av är solhatten. De är sååå vackra. Här en sort som är roströd.

Vackra vackra blomma!

Tyvärr har min favoritsolhatt Magnus dött både i stugan och hemma. Måste  köpa den nästa vår. Har faktiskt slängt i några frön till den i mina rabatter. Får se om de tar sig till våren...

Tog en närbild på mina afrikanska liljor. Ser ni att de inte bara är vita fast man tycker det vid en första anblick. De har fräknar längst in.

Det är sååååå ljuvligt att studera blommorna på nära håll!!!!!!!!

Jag såg på väderprognosen att det verkade som att det här högtrycket skulle lämna oss snart så vi tog en (sista?) heldag ute i skärgården. Bjöd på surströmming och grillat på bryggan. Det blev en fin dag. Strålade sol, rekordvarmt i vattnet (23.8 grader) och trevligt sällskap. Nästan hela gänget hoppade i plurret.

Flotten har barnen byggt ett år och den funkar som hoppbrygga. En del av barnen har vid fototillfället badat så lång tid att de huttrande tagit på sig flytjackor men fortsätter ändå bada. 

Vissa badkrukor vägrar hoppa i trots att de känner sig ensamma på land.Och när man badat allt man kan och inte längre orkar bada då kan man sitta på en fåtölj alldeles torrskodd.Nu sitter jag här och rapar surströmming. Det är surströmmingsätandets baksida. Äckligt rent av. (Fisandet kan man också vara utan.) Man blir riktigt sur i magen efteråt. Men det är värt det, för det är så gott!

Vid niotiden ikväll var vi hemma igen och då brakade ovädret ut. Nu åskar det och regnar. Regn har vi inte haft på åtskilliga veckor så gräsmattorna kanske ändrar färg från gula till gröna imorgon. Rabatterna kommer också att må gott av lite rotblöta.

I trädgården blommar liljorna för fullt. De vita är vackra mot huset.

Nu måste jag nog dra ur sladden en stund för åskan låter ganska nära nu.

Jag förstår mig inte på folk som köper gamla hus och sen river ut allt gammalt och renoverar så att det ser ut som ett nytt hus.

Vad är visten liksom??? Varför köper de det där gamla huset över huvud taget??

Jag tycker det borde finnas en LAG  mot sånt.

Jag har varit ut på hemnet och spanat och sett så många gamla hus som är nyrenoverade till oigenkännlighet.

Man förstår att de säljer förresten. Huset tappar sin själ och blir kallt och ogästvänligt att bo i. 

Så har jag spenderat ännu en kväll med att titta på blodbad. Jag vet inte riktigt vad i mig som har detta behov. Skräckis, thriller, läskighetsbehovet. Blodet kan jag gärna vara utan, men de filmer jag ofta ser har ändå ofta en del blod... Storyn kräver liksom det.

Ikväll var det Sweeney Todd som fick den äran.

En MUSIKAL med Johnny Depp...om en barberare med en del hämndbegär och blodtörst. Och en hel del otur.

En ganska suggestiv film.

Med en vitpudrad och svartsotad Helena Bonham Carter. Det börjar bli hennes paradnummer, att vara fattig blek kvinna i snörd midja.

Det klär henne.

Vad tyckte jag då...? Jo, Depp håller ju att se på, den mannen har en utstrålning som går igenom filmduken och fotot och scenografin och skådespelarna var helt fantastiska. Men den var smått seg på grund av att den var en musikal, så därför var det ingen tiopoängare. Den var bra. Absolut helt okej, lite mästerverkskänsla, men lite tråkig. 

Det är fantastiskt vilket högtryck som bara FASTNAT här hos oss. Man vaknar på morgon och konstaterar att ännu en gassande dag står på menyn. Jag är djupt tacksam. Inget får mig att slappna av och ladda batterierna som perioder med sån här värme! Jag har tappat räkningen hur länge det hållit på. Minst två veckor iallafall. Jag är såååååå tacksam. Den avspändhet jag upplevt senaste dagarna är något jag kommer att leva på hela lååånga vintern.

Det är  som att vara på utlandsemester fast hemma. Det kan inte bli bättre. Sol och bad och tillgång till allt man saknar på resan, datorn, egna sängen, ja...hemmavanorna.

Underbart! Trädgården frodas. Jag plockar in buketter varje dag. (Kanske syns dammet och skiten mindre då?)

Ögonen njuter av blomsterfägringen istället. 

Ringblommor och luktärtor finns i överflöd!

Nu ser det lite maffigare ut än i våras. Kommer ni ihåg?

Krassen är nog min absoluta favoritsnittblomma. Jag älskar formen av krassen. Slingrig och oförutsägbar. Ibland vill blommorna vara neråt, som ovan.

Igår var jag på 40-årsfest. En god vän klev över tröskeln till det ljuva livet...Jag plockade denna bukett till henne.

Min yngste son älskar att rita. Det går åt många timmar per dag till detta intresse. Jag önskar ibland att jag kunde försvinna in i den koncentration som han uppvisar ibland. 

Här skissar han först med blyerts för att sedan måla med vattenfärger. Resultatet blir av proffskaraktär.

Jag lagade idag "laxpaket med kokosris och gremolata". Det var lax med schalottenlök och kryddor i bakplåtspapperspaket och så ris kokat i kokosmjölk (oväntat gott) och så gremolatan som är riven vitlök, citronskal och hackad persilja. Persiljan hackade jag inte utan malde med min fina fina persiljekvarn. Klart som korvspad att Persilja ska ha en persiljekvarn! Det tyckte iallafall en annan krydda. Hur har jag klarat mig utan detta fiffiga köksredskap?

Förresten så är jag skitirriterad på min nuvarande kamera. Den tar USLA bilder. Skärpan blir aldrig där jag vill. Här ovan kom fokus på kaklet istället för kvarnen.

Det flesta kort blir under all kritik vad det gäller skärpan. Till min vanliga kamera har batteriladdaren gått sönder. MÅSTE laga det! Jag bävar dock eftersom det säkerligen kommer att kosta en hel del pengar.