Har skjutsat mellanson plus kompis till skatepark, dotter till grannby, handlat, varit på långpromenad med Pommac och skulle precis dammsuga när jag fastnade här. Bra va!

Varför slösa tid på dammsugning. Det suger! (Plats för skratt.)

Jag har en bekännelse. En jobbig sådan. En sådan där som jag egentligen inte vill erkänna.

Det är så att under jag och min mans 25-åriga (snart 26-åriga?) förhållande har jag alltid tvättat. Alltid. Strukit har han gjort nån gång. Framförallt äldste sonens tygblöjor som vi entusiastiskt strök och vek när vi var nyblivna föräldrar. Nu låter det som att vi är sisådär hundra år eller hur? Grejen är att vi var väldigt miljömedetna och tyckte att vi skulle leva som vi lärde och hade således tygblöjor. Sen, när barnaskaran utökades och vi hade flera blöjbarn samtidigt då avvecklades sakta men säkert miljömedvetenheten. Eller i allafall orken att leva som man lär... och att ha tygblöjor. (Sen kan man kanske fråga sig hur miljömedvetet det är att köra tvättmaskinen oftare.)

För att återgå till "bekännelsen"; sina skjortor har han också strukit tills han slutade stryka dem. Vem orkar bry sig i sånt om man inte jobbar i affär eller bank eller liknande. Skrynklig skjorta, so what?

Men nu sen några dagar tillbaka har han plötsligt börjat tvätta. Helt plötsligt. Det märks att han tagit något slags beslut. Han kör envist maskin efter maskin. Låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå.

Han har tvättat undan vårt tvättberg här under jullovet. Nästan. Visserligen har han på "karlars" vis fokuserat på en sak och en sak allena. Att tvätta.

Nå, tycker jag nu att detta är skönt?

Häromdagen vid ett äktenskapligt gräl sa jag "du gör ju inget!" och då bestämde han sig tydligen för att börja tvätta.

Nu försöker jag prata bort mig. TYCKER JAG OM ATT HAN TVÄTTAR ???

Svar NEJ!!!!

Jag hatar det. Jag blir galen på det! Han har trampat in på mitt revir och jag tycker det är skitjobbigt. Jag kollar hela tiden vad han tvättar ihop med vad, hur han hänger och tumlar. Jag rättar om det blir fel. Jag söker fel. Men det jag har allra svårast att erkänna för mig själv är nog att han faktiskt klarar det hur bra som helst.

Det har inte färgats ihop någonting. Det har blivit rent och hängt och det har hänt fortare än jag gör det.

Till mitt försvar kan jag ju då säga att jag icke enbart fokuserar på tvätten. Jag gör ju en massa annat. Och det är väl därför min kapacitet är två eller tre maskiner om dagen. Han har nog hunnit fem, sex till och med sju om dan.  

Jag gillar det inte.

Men jag MÅSTE ju gilla det. Jag måste ju vara glad till och med. Hurra. Vilket framsteg. Efter så lång tid.

Va?

Jippi.

NOT. Inte.

Jag har alltså nu att tampas med min egen motvilja.

Skärpning fyrabarnsmamma!

Ta emot och njut.

Yes.

Jag tycker detta året börjar bra. Egentligen.

Jag har sovit ett helt dygn.

Jag har druckit champagne.

Jag har släppt in mannen i  tvättvärlden. Efter 25 år.

Hey! Man ska vara  glad för det lilla...