Direktlänk till inlägg 28 november 2007
Har ett rätt tight schema denna vecka och ska dessutom försöka klämma in ett rumsbyte. 11-åringen och 9-åringen vill byta rum och det känns som en bra idé och det är lika bra att göra det medan de vill. Det skulle nog lösa en del konflikter som uppstår med jämna mellanrum. 13-åringen har nämligen ett genomgångsrum och 11-åringen har rummet innanför. 11-åringen är SUPERsocial och har kompisar hela tiden och nästan jämt någon som övernattar. Det är mindre kul för 13-åringen som är hemma själv mest. Allt spring som blir genom hans rum är inte så kul jämt. Men nu vill alltså 9-åringen ha det rummet därför att man får skejta därinne. Det är en ful skruttig plastmatta där som det inte gör något att den blir nött av skejtandet. 11-åringen älskar ombyte och vill gärna ha 9-åringens rum som finns på nedervåningen. Han överger alltså sina rosa väggar nu. Men 9-åringen vill gärna ha "vildrosväggar" så det går bra.
Jag tror att de hemska hormonerna lämnade mig i morse i mitt sista vrål. Pommac har fått friheten att gå ut på gården själv, fri, och har duktigt kommit tillbaka. Dock ej på inkallning (det funkar inte alls) utan på ignorans. Jag släpper ut honom och stänger dörren. Efter ett par minuter vill han in i gemenskapen igen.
Det är jätteskönt att det funkar igen!
Men i morse när det var dags att följa barnen till skolan tog han sig friheter och kutade ut själv utan tillåtelse, smet ut när en öppnade dörren. (Han måste vara kopplad när vi går till skola, dels för att vi går över en stor väg, dels för att vi träffar barn hela tiden vilka han hoppar på i glädjefnatt om han är lössläppt.) Jag var stressad för att vi var sena och kände att jag blev arg, ropade "Pommac! Stanna!" vilket han inte gjorde. När jag närmade mig honom stack han. Då blev jag riktigt ilsk och tog i från fötterna och vrålade (så att alla pmshormoner användes upp) SSSSSSIIIIIITTTTTT!!!!!!! och han satte sig förskräckt (vilket säkert alla hundar på en kilometers avstånd också gjorde. Jag tror till och med maken satte sig därinne för säkerhets skull.)
Sen dess har jag känt mig riktigt mild i sinnet.
HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...
Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...
Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...
Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...
Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|