Lantliv

22 april 2007 21:37

Abselut. Jag fattar det där, har lärt mig via yogan, men jag får inte till det med att andas ut konflikter, sorg och missnöje...
Inte på riktigt i allafall - träna, träna mera för mig alltså.

Liten

22 april 2007 22:38

Haha..din ordgrej här ovanför blev "fusk" och det är just vad det är, tänk att kunna andas ut allt elände. Det klarar inte jag, känns som att jag samlar på elände ibland :)

Men jag delar din kiss och bajshumor helt och hållet :)

Anna Stilla

23 april 2007 09:06

Får man kommentera det som man NÄSTAN har skrivit själv? Att andas ut elände fungerar för mig. Men det handlar inte om DE STORA PROBLEMEN, utan om de små som vi får brottas med varje dag. Då gäller det att få rätt distans till dom och jag gör det genom den lugnande andningen. Man kanske måste hitta sitt eget sätt att hantera det. Minns ni Scarlett O´hara? Hon skulle tänka på sina problem IMORGON. NU var hon för trött. Det är också ett sätt.

När man har trillat dit och blivit utbränd så måste man hitta tillbaka. Man måste omvärdera precis allt. Och hitta ett sätt att skydda sig mot eländet. Jag andas ut det :)

Persilja

23 april 2007 12:57

Jo, anna, det får man. Det vore kanske lite väl lätt om de stora problemen kunde andas bort! Men ibland växer ju de små till stora och om man andas bort dem innan de blir stora har mna ju vunnit nåt...Och det funkar ju bara om man tror på´t och det är ju upp till var och ens tro! För mig lät det som precis rätt trollformel...