Igår visade jag vår lägenhet för de presumtiva hyresgästerna. De blev intresserade och jag var SÅ lättad när de skulle gå när jag hör någon säga "Det är ju bara att ni ringer om ni behöver se den en gång till!"
Den där svala människan som alltid verkar ha så snyggt och städat hemma, trevlig är hon dessutom!!! (Ja, alltså JAG, för den som inte hänger med i mina tankar.)

I morse/förmiddags när jag var fullt upptagen med att släpa min trilskande son till skolan, skriva ångestladdade låååånga beskrivningar om vårt bråk, läsa oväntade kommentarer, och springa på möte, vem ringer då om inte de blivande hyresgästerna. "Kan vi få komma en gång till-vi skulle behöva mäta lite och se allt en gång till!"
Jag förstår dem, de flesta som hälsar på oss första gången går vilse i den 197 kvm stora labyrinten, så jag säger vänligt att det är väl klart ni ska komma en gång till.

Halv tolv ringde det på dörren och då hade jag precis kommit hem. Allt var lika kaotiskt som det brukar vara. Städningen inför visningen var som bortblåst.
Men vad fan! Jag släppte in dem och visade t o m tvättförrådet som jag vägrade visa igår. Jag blottade mig fullständigt i all min ynklighet och det var inte farligt alls. Det var ju det att jag inte kände dem. Det var helt lugnt.
Innan visningen i går visste jag ju inte vem det var som skulle komma. Tänk om det varit de där föräldrarna som jag aldrig riktigt kommit nära som jämt verkar se ner på mig och mina slamsiga barn, eller om det varit den där perfekta tjejen som glassar omkring i staden och jämt lyckas se så fräsch och cool ut. Inför de ville jag ju visa mitt allra vackraste garnityr! Jag ville komma upp ideras nivå och glänsa. Men de som kom var helt vanliga människor-rara enkla utan tillstymmelse till högfärd.

Det var en skööön känsla att stå där i skiten och inte ens skämmas.

Nu ska jag se om jag klarar av att lägga ut FLERA bilder som Clara hjälpte mig med. Om det funkar så kommer bilderna att visa lite röra plus kvarglömda julsaker som vi inte "hunnit" ta bort ännu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...