Här kommer några tips som underlättar hemarbetet och ger oss både tidsmässiga och ekonomiska vinster.

Förvara alla saker ni använder ofta framme så spar ni både tid och steg. Dessutom behöver ni inte torka av arbetsbänken i tid och otid.

Köksbordet är en oupptäckt förvaringsplats hos många. Ju större bord desto mera grejor ryms. Otroligt mycket yta som sväljer hur mycket prylar som helst. Dessutom hindrar det ju er från att använda köksbordet som matplats och det besparar ju er en massa jobb med avtorkning och dukning. Alla kan äta direkt från grytorna på spisen. Mysigt och familjebanden stärks.

Låt gjutjärnspannorna ligga i vatten några timmar så  kan du spara in på sojan för att göra såsen brun. Mycket pengar sparas!

Lär barnen att samla sina saker på golvet så slipper ni dammsuga. Golvytor är underskattade förvaringsställen. Mattor blir också överflödiga eftersom färg och form tillförs på ett personligt sätt.

Sist ett tips för er glamorösa.

Komposten är ett utmärkt ställe att sätta snittblommor i. Näringsrikare vas får man nog leta efter. Blommorna trivs och ni blir glada så fort ni ska slänga något. Det är vad jag brukar kalla lyx i vardagen.

Min dotter bytte rum för en tid sen. Vi fick hennes fina rum med giraffen och trädet som sovrum och hon flyttade upp i genomgångsrummet på övervåningen.

Nu har hon sagt en längre tid att hon ångrar flytten och vill ha tillbaka sitt gamla rum.

Skatesonen tog vårt förra sovrum, rosa rummet, och vägrar byta tillbaka. Där trivs han för bra. Eftersom jag inte kände någon större lust att anlägga vårt sovrum i genomgångsrummet försökte jag peppa henne att stanna kvar genom att verkligen försöka göra fint och mysigt.

Det ÄR svårt! Man måste hålla ett stråk fritt mitt på för att kunna passera och då är det två halvor kvar med snedtak, låga såna, på var sida. 

Jag har försökt allt jag kan och hon är nöjd för stunden. Det går att göra ännu bättre men för idag är jag nöjd.Ena sidan blev myshörna med soffan och ett fint rött brickbord.

Det är hennes ljusbrickebord just nu. Hon fick ta alla mina finaste ljusstakar.Allt för att det ska kännas riktigt fint därinne!Och hon trivs nu. Vi ska fixa en mysig matta och kanske en hängstol eller ett par romerska ringar. Hon ska känna att det är idel fördelar med snedtak och rejäla stockar i taket. Mer bilder på hennes rum kommer jag att ladda upp på min flickrsida. (Finns i min länklista.) 

En riktigt fin sommardag har vi bjudits på här uppe idag. Vi har åkt båt och badat hela eftermiddagen.

Nu är jag lagom trött och kommer precis i detta nu på att vi har bröllopsdag idag. 17 år sen vi gifte oss. Äsch, glömde det i år igen! Hopplöst! Mannen har inte heller kommit ihåg nåt. (Den lurken-hans odds är rätt låga idag med andra ord-mouhahahahha!)

Hur luktar en geting?

Det har man kanske aldrig tänkt på. Men när Pommac hittar getingen med hjälp av nosen blir jag nyfiken.

Ett säkert hösttecken hos oss är när getingarna börjar vandra omkring på golvet inomhus, sega och trötta. Vi tror att vi har ett getingbo någonstans i fasaden, mellan yttervägg och innervägg. Jämt, jämt träffar vi getingar vandrandes på golvet i hallen. De är slöa och loja. Höstloja.

Pommac är smått förskräckt och smått förtjust. Den stackars getingen är nog mest förskräckt och när katten hunden leker med sitt byte är det lätt hänt att det lilla pyret blir allvarligt mosad skadad.

Här bjuder jag förutom vardagsthriller på ett extremt fult hallgolv.

Jag som nästan tänkt att det var okej att behålla det smutsbeiga golvet för att det ju inte var nåt större fel på det mer än färgen och mönstret, jag vacklade nu plötsligt i mitt beslut. Fast mestadels ser jag det inte. Det bara finns där och samlar upp smuts utan att göra väsen av sig.

Jag har fortfarande inte använt mitt presentkort på Colorama. Så ska det bli ett golv...eller något annat?

Angenäma problem!

Nu mina vänner är det dags för pompa och ståt!!!

Fanfarer!!!! Pukor! Röda mattan!!!

Ta fram era munspel och trianglar och gitarrer och posthorn och tjut och klinka. För nu är det fest!

Ni beskådar nedan nämligen bild nummer 5000 hos mig!!!

Min bänkskiva är klar.

Hurra. Den blev så fin!

Min idé höll! 

Det är en väldigt tillfredsställande känsla när en helt egen idé poppar upp i skallen och jag iscensätter den och så blir det bra.

Det är ju inte alltid jag blir nöjd. Vissa idéer blir ju fiasko. Men denna gången är jag skitnöjd!!!

Det här är  faktiskt min egen design. Inspirationen fick jag i vintras då jag på en skogspromenad passerade ett gäng gamla tallar som var nedsågade. Jag såg deras avhuggna breda fot som var alldeles kurvig och rund. Då tänkte jag varför sågar man inte upp hela tjocka tallen i en mängd tunna skivor så får man perfekta bordskivor. Underbara i formen. 

Den idén har följt mig sen i vintras och därav kom nog formen på min bänkskiva.

Väggen var ju ett misslyckat projekt från begynnelsen. Först var den grönturkos och blev för kall, sen blev den vit och för...vit...för att sen bli varmt välkomnande rosa.

Ibland tar det ett tag innan det blir bra. Blir det inte bra ska man inte nöja sig bara för att man lagt ner tid. Det är bara att fortsätta tills det känns rätt i magen.

Nästa projekt i hallen är att tapetsera de gula garderoberna som finns i rygg på mig när jag fotar detta. Mittemot denna vågiga bänkskiva alltså...

Det ska bli roligt att invänta idé och inspiration till det!

Mörkret faller tungt på kvällarna nu. Fukten dryper ute. Temperaturen sjunker ner mot tio grader. Det är onekligen höst. Sensommaren har lämnat oss.

Jag har alltid älskat hösten. Den höga luften, de klara krispiga dagarna, höstsolen, kylan, allt är härligt.

Men det tar några dagar att ställa om. Det var ju sommar bara i förrgår! Hösten kan väl smyga lite. Inte bara anfalla!

Ännu bjuder trädgården på blommor att plocka in. Det kan nog hålla på några veckor till om inte frosten slår till. Jag frossar. Jag har blommor i varje vrå!

Jag tror inte jag visat någon bild på nymålade stolen på plats.

Jag är nöjd med den vårliga gröna!

Idag hände det som jag omedvetet väntat ska hända. Har man barn och favoritporslin så vet man nästan säkert att det kommer en dag då man inte har kvar något favoritporslin längre. Det är alltid ett svinn.

Det måste man räkna med. Förresten är det lite fel att bara räkna med det om man har barn. Har man pms kan man också räkna med det. Eller vem som helst som lever och finns kan väl slå sönder porslin. Så jag kanske måste revidera mig och säga har man porslin kan man räkna in att det kan gå sönder. Det hände idag. 

Favoritkoppen kraschades av olycklig son idag.

Buhuuuu!

Först utbrast jag "åååå neeeeej inte deeeeeeen!!!!!". Ojade mig en kort stund tills jag insåg hur taskigt det var. Det var väl inte hans mening att krascha min favoritkopp!!! Hur dum får man vara egentligen? Jag insåg snabbt min dumhet och gick och sa att det faktiskt bara var en kopp och att det inte gjorde nånting! Han var ju redan tillräckligt olycklig för att den gick sönder utan att jag behövde spä på det med att oja mig!!! 

(Fast längst inne i mig var det en liten materialist som gnydde liiite.)

Jag har haft celebert besök av ingen mindre än Supermamman.

Efter dagens besök inser jag mer än nånsin att hon verkligen förtjänar varje stavelse av sitt bloggnamn. Herregud vilken supermamma hon är med sitt busfrö till son. Lille G, mer känd som "klimpen", är ett yrväder utan dess like. Dennis the menace, Emil i Lönneberga verkar enbart som västanfläktar bredvid denne krabat som hinner överallt inom 10 sekunder. Pfuuui! Svettigt värre har hon det. Att hon kan ha det så fint och ombonat hemma är inget mindre än ett mirakel!

Här har vi sötnosen in action.

Tittar ni riktigt noga skymtar Supermamman där bland växtligheten, ständigt ett steg efter sin kvicke vessla. Här har han äntrat studsmattan tillsammans med spridda delar av värdfolket.

Storebror A satt och spelade inomhus så honom hann jag inte få med på bild, men han var med han också.

Supermamman och jag känner varann sen ungefär nio år tillbaka då vi blev grannar i ett hyreshus i Kiruna. Våra liv har tagit liknande vändningar sen dess och båda har hamnat i gamla skrutthus på landet (som i våra egna ögon är lyxpalats.)

S kom med famnen full av gåvor. 

Detta rosa coola trevåningsfat hade hon till exempel med sig. För mig var det värsta julafton! Tack snälla S!

Nu är det verkligen min tur att komma söderöver. I två år har jag varit på väg. Herregud-hur svårt kan det va??? Att vi hälsar på varandra genom bloggarna får ju inte hindra oss att hälsa på i verkliga livet! Nä, skärpning Persilja!

Jag kan inte sova.

Det händer nästan aldrig. Men nu.

Jag vägrar att ligga och vrida mig så jag gör annat än försöker sova.

Jag kan skriva om mina barn.

Jag har fyra barn. Det fattar nog de flesta. Fast ibland kan någon lämna en kommentar och undra hur många barn jag har. "Hej fyrabarnsmamman, jag undrar, hur många barn har du?" Jag gillar det. Då känner jag mig genast hemma i den förvirrade värld som är min. Det är en sån sak som jag skulle kunna fråga!

Fyra barn.

Det är en enorm rikedom.

Det är dubbelt så många som två. Bara det. Jag hade varit övernöjd med två och fick fyra!

Jag trivs med att ha fyra barn. Ibland känns det som för få, men oftast alldeles lagom. Sällan som för många. Bara när vi ska betala inträde någonstans eller resa någonstans. Då får vi ofta betala för fyra vuxna och två barn. 

Det är smällar man får ta.

Jag är en fyrabarnsmamma. Tänk. Det är fantastiskt. 

För 16 år sen, innan jag blev gravid med 15-åringen, då trodde jag att jag aldrig skulle få några barn. 

Nu har jag fyra.

Det är ett hallelujamoment att inse det. 

Sen alla barn kom har jag inte haft någon tid för hallelujamoments. Det har varit fullt upp. Men nu när den yngsta är nio och den äldsta femton, då finns tiden för både moments och eftertanke. 

Jag kommer alltid att vara enormt tacksam för vad jag fått. Det är så fantastiskt att jag fick uppleva detta.

Det är min stora glädje. 

Jag kan nästan inte kräva mer av livet men ändå bjuds jag mera lycka. Det är stort.

Namnet på min blogg var självklar. Fyrabarnsmamma, det är den finaste titel man kan ha, tycker jag. Det är en stor del av min identiet. Så den dagen jag började blogga kom namnet helt självklart.

Tänk jag.

Fyrabarnsmamma. Woaw!

Nyp mig!

Jag är inne i ett filmsjok. Ser mer film än jag gjort på länge. Härligt! Har saknat mina filmsjok!

Ikväll har jag sett "Berätta inte för någon". 

En fransk thriller.

Älskar franska filmer. Det är något omodernt med dem. Något som är romantiskt och vackert trots att det är en thriller. 

Denna film är inget undantag. 

Ack så romantiskt slut-jag säger bara det!!!

Jag vill också älska så! Lida så och få happy end! 

Men spänningen var ändå på topp filmen igenom, trots romantiken. Man ville absolut ha svar på sina frågor så man håller sig vaken.

Denna film fick jag gratis till någon tidning (Amelia?) och det är jag glad för. Den var helt okej!