Med en kniv

30 oktober 2008 00:11

Det ar nat konstigt med din kommentatorsruta! Man kan inte skriva in bokstaverna med ringar och prickar...

Oh, well.

Sjalvklart ska du uppfostra dina soner till att bli feminister! Aven vi man ar forlorare i ett samhalle dar den moral vi forvantas uppratthalla infor varandra ar att halla kaft, ta smallar for laget, bita ihop och aldrig visa sig svag. Man och kvinnor bar nycklarna till varandras befrielse!

Valdigt snygg slutklam. Hade du skrivit ett inlagg om inredning istallet sa hade i alla fall jag inte hittat hit!

Persilaj

30 oktober 2008 00:21

Med en kniv: Glad att locka hit dig! Det är precis därför jag är så glad att några av mina barn valt individuella sporter. Har så svårt för "laganda"!!!
Fram för fler starka män och kvinnor som vågar visa sin svaghet, slutar hålla käft och inte gör VAD som helst för laget.

frida

30 oktober 2008 00:30

Heja! För mig är det än så länge ganska lätt att vara feminist - bor i en universitetsstad, umgås med andra upplysta människor, och är rent allmänt ganska van att betraktas som lite konstig eftersom jag är med i hela alternativsvängen...kollektiv och allt. Hur man uppfostrar barn till feminister har jag ingen erfarenhet av, men jag tror att kommunikation och analys är nyckeln. Att kunna knyta sina och deras erfarenheter till större drag i samhället och ge dem verktyg att analysera med. Att få dem att förstå att feminism inte är detsamma som manshat. Det handlar om rättvisa: att ge kvinnor frihet, möjligheter och rätten att behandlas som fullvärdiga människor. Och lika lön för lika arbete, för bövelen! För mig var det mina äldre systrar som fick mig att förstå, min händiga och rejäla mamma har alltid varit en förebild som både stickar och snickrar, och många andra människor som jag har mött har fått mig att se bortom myten att vi redan är så jämställda och bra här i Sverige. Det är jobbiga insikter man får, men viktiga sådana.

Det är lätt att tappa modet av dessa insikter - hur tusan ska vi rätta till allt det här? - men man kan också få nytt mod, mod att våga vara annorlunda och handla efter sin egen vilja och inte normernas.

Synne

30 oktober 2008 06:25

Hej på dig.
Så mycket du hunnit med sen sist jag va här.
Hinner inte med bloggandet just nu eftersom vi har besök.
Ska läsa ikapp lite mera strax.
Ha det nu så gott. Kramen på dig.
synne.

En bok om dagen

30 oktober 2008 06:46

Är man kvinna så är det rätt logiskt att vara feminist. Att vara feminist innebär ju att man anser att kvinnan inte ska förtryckas; alltså att kvinnan är lika mycket värd som mannen. Somliga tror dock att feminister anser att kvinnan är mer värd än mannen och att det är männens tur at bli förtryckta nu - och det är väl en missuppfattning som räcker till för att starta världskrig...

Det behövs egentligen bara lite sunt förnuft.
;-)

Tant Grön

30 oktober 2008 07:39

Det är lika självklart att vara feminist som att andas. Jag tror att problemet ligger i att många inte vet vad feminist är, förknippar det med en fördomsbild på en militant lesbisk kvinna??? Vad som nu är fel med det vet jag inte heller. Det ska vara självklart att vara feminist både för kvinna och man! Att som kvinna säga att man inte är feminist är ju som att säga att man inte tror på lika rättigheter för alla oavsett kön? För mig obegripligt hur någon kan tycka så, fortfarande i dag?? Jag bor i en lite större stad och kan nog inte säga att du här blir uttittad eller ifrågasatt om du anser dig vara feminist. Det låter verkligen sorgligt att det är så hos dig. När det gäller att "göra" sina barn till feminister så måste jag tillämpa det gamla begreppet: barn gör inte osm man säger, barn gör som DU/NI gör. Alltså barnen ser på du och din mans förhållande till varann och då kanske det inte spelar någon roll vem som gör vad utan, disk, mecka med bilen och allt det där, utan hur ni är mot varann. Om ni är jämställda i er relation. Ex: Jag gillar att laga mat, min man hatar det. Varför ska han då tvingas till att göra något som jag ändå gillar att göra. Nej, inget jämställt med det. Men fixar han mat om det behövs, visst med galans (mycket färdiga köttbullar) Turas vi om och delar lika på allt, nej, men det är SJÄLVKLART att allt sköts av både mamma och pappa. Det är inte så att jag gör saker för att jag är mamma och min man gör inte saker för att han är pappa, vi gör saker för att vi är föräldrar.

Går det att förstå vad jag försöker säga?

Lycka till i kampen mot frödomar, den är evig.

Dockmamman

30 oktober 2008 08:58

Vad bra skrivet, jag håller med dig... Jag har funderat om jag har gjort min yngsta son lite för feministisk...


Han var hemma mig de första 4 åren, han bakar själv bara jag säger till hur han ska göra, han virkar osv...
Men mitt i allt mitigubbar han med Gormitigubbar, men i övrigt...

Ja, det får vara så för det är världens goaste kille...

Lämnar han på förskoleklassen, han står vid sina kompisar och ropar -Ni är det bästaste föräldrarna, älskar er, puss och kram...

Men jag ser nästan aldrig andra barn ens krama sina föräldrar...


Många kallar han vekling och det kommer från vuxna och de slänger ur sig att en kille ska inte baka eller virka...

Men jag bryr mig inte...

Hoppas du får en bra dag Fru Persilaj

Clara

30 oktober 2008 09:48

:)

Du är gò du !

/B

30 oktober 2008 10:33

Bah, vilka konstiga figurer som reagerar så när du säger att du är feminist. Jag utgår ifrån att alla normalbegåvade människor ÄR feminister. Annars betyder det ju att de tycker att kvinnor inte är värda lika mycket som män! I vår familj är alla mina grabbar feminister. Självklart!
/B

winnerhorse

30 oktober 2008 11:18

Bra inlägg! Tack för dinkommentar på min blogg också- vi kan ge varandra. Och ja, gräsmattan är grönare.

kanske, för att vara hoppfull elelr naiv bara att välja, så är vi alla barn av vår tid. Pratar feminism här hemma och ungdomarna sätter ord på hur de ser på det: men varför finns det ens ett ord på något vi inte känner av? De är inte feminister för att de helt enkelt anser sig vara jämställda. Det lurar något positivt i den världsbilden tycker jag.
Om man tar ett mycket ytligt exempel, hushåll. Min farfar hamrade med besticken i bordet när han var hungrig och klagade på att såsen var för salt. Min pappa har lärt sig vartefter och är nu ( mycket inspirerad av sina mågar) en mästare i köket. Min man har huvudansvaret här hemma i köket och sonen är den i syskonskaran med 2 systrar som "ser" och "gör" här hemma. Plockar och städar och har en helhetssyn.


Jag vet att exemplet är ytligt, lönsesättning, könssammansättning etc. går jag inte ens in på. Förhoppningen är att det ena spiller över på det andra.

Ha det fiiiint Persilja! I like your blog.

Lisan

30 oktober 2008 11:28

Jag är född som femenist, har aldrig funnits någon tveksamhet. Det står jag för och skäms inte. Min sambo är också femenist och jag tror att han törs stå för det. Jag skickar dig en länk och hoppas att du bloggar om den, då går 20 kronor till utsatta barn. Många bäckar små. http://www.uppdragbarn.se/skriv-om-oss/

Helena_v

30 oktober 2008 18:59

Jag tycker att det är logiskt för BÅDE män och kvinnor att vara feminister. Inget samhälle som vill utvecklas i harmoni kan ha nytta av en könsamaktsordning. Jag vet inte om min son och dotter är feminister. Jag vet dock att jag försöker vara ett föredöme även om jag självklart också hamnar i könsrollsmönster eftersom jag är en produkt av min uppväxt och de normer som rådde då. Jag försöker dock ständigt att utmana mig själv och de inskänktheter jag bär på. För övrigt finns det inget sexigare än en man som vågar utmana könsrollerna och om de dessutom är feminister är det jackpot.