Gry

25 februari 2008 23:47

Går på lyckorus idag...ha,ha...kommer vara vaken hela natten. Bra att du pepprar på med inlägg så jag har något att göra, fniss.

Självkänslan måste va oerhört låg när märket på kläder eller saker spelar någon roll. Jag ska inte fria mig själv helt, för liksom du har jag ett öga på design för hemmet.... Försöker dock komma ifrån det lite också. Jag förstår att du inte bara menar dyr design, men för mig kan IKEAs grejer också representera bra design ibland. När det gäller Rusta (stackarna...) så kan jag köpa förbrukningsvaror ibland (och pimpningsmateriel till sopskåpet, fniss) men det är fråga om säkerhet när huset ska renoveras och färg väljas.... Inget ont om billiga märken på färg, men det brukar kosta av en anledning!

En av släktingarna vi hälsade på i helgen har precis samma filosofi som jag när det gäller märkeskläder. Hon berättade om en gång som hon köpt 2:a sortering av peak eller haglöfs (kommer tyvärr inte ihåg..). När hon fick kommentarer för just den fleecetröjan så sa hon alltid att hon köpt den på 2:a sortering, och reaktionerna då blev antingen "men gud, va smart. Vart finns den butiken?" eller "jaha....", sen inget mera snack om tröjan... Där har vi hela saken i ett nötskal, tycker jag.

Nu ska jag inte diskutera mera ivkäll, ha,ha.. Behöver sova lite också,

kram Gry

synne

26 februari 2008 06:50

Det där med barnbidraget funkar. Min styvson har haft i några år.Första månaden köpte han upp allt på samma dag tror jag. Han är speltokig hehe. Sen försökte han bomma peng av mamma och av oss. Men det gick inte.Nu har han lärt sin läxa.Sparar till en ny dator och köper bara ett spel då och då. Kläder och sånt tar han när han absolut behöver det.
Men det är nyttigt för ungarna att få göra det, tror jag. De lär sig värdet på pengar fort ialla fall.
Är nog ingen snobb på möbler heller. Både maken och jag har gått AMO kurs i Norge. Samma som AmU.han som möbel snickare och jag som möbeltapetserare. Han gjorde ett barskåp under kursen och jag en öronlappsfåtölj.Köper de möbler jag vill ha sen spelar det nog ingen roll vart jag köper dom.Så länge det är bra kvalitet på möblerna vill säga.
Köper mycket kläder på second hand.Saker och möbler med.
Vet folk som absolut ALDRIG skulle kunna köpa kläder på second hand. Vadå då, så länge de är hela och rena och passar spelar det ingen roll för mig.
Sån är jag.
Kram Synne :D

Susanne

26 februari 2008 07:10

hm märkeskläder ja viktor sparar i hop själv till sina 800kr swettisar helt sjukt( tycker jag då) han ska ha mycket skate kläder för att det är inne inte för att han utövar den sporten,,,, ännu galnare,,, men visst att ge barnen b-bidraget kan hjälpa jag gav Johan det när han gick i 8an efter 2 månader fick "jag" tillbaks det att hushålla till han,,ha ha det gick inte alls sa han.. Micke därimot struntade i kläder köpte bara dyra data spel.. inte bra det heller,,, så tror på en balans gång beroende på individ, men som i nu läget skrev jag upp en budget för tonåringarna som skulle ha, ochdrog ut den hängde upp den på kylen i den skrev jag vad deras bidrag ska räcka till... det blev lungt efter det.. (med tjat) nu samlar som sagt viktor i hop till sina skate kläder själv, så det är ok... Carolina med...

Liz

26 februari 2008 08:11

Vår barn går på friskolan här i kommunen och är tack och lov förskonade från allt som har med märkeskläder att göra. Jag frågade faktiskt 13-åringen här om dagen om någon någonsin brytt sej vad någon kommer i, men inte det. Ingen tycks höja på ögonbrynen om någon kommer i begagnade kläder och ihoplånad skidutrustning. Han cyklade en hel vår/sommar och höst med min mammas lila damcykel, och ingen sa nåt. Hoppas detta inte ändrar på sej, men vi har förhoppningsvis oddsen på vår sida. Har vi varit skonade från detta i åtta år så lär det nog hålla i sej... men visst kan det klia i mina fattiga fingrar om man ser någon snygg märkeströja, men det går över : )

Persilaj

26 februari 2008 08:15

Gry: Ja, det spelar absolut ingen roll varifrån den goda designen kommer. Jag är bara formkänslig. Tycker om nätta lätta saker. Och vackra former. Men det där finns ju inuti min hjärna så det är ju svårt för andra att veta vilken stil som ryms därinne. Det finns ju de som godkänner allt bara det kommer från Mio eller Svenskt Tenn eller House. Typ. Så enkelt är det INTE för mig.
Kloka ord om märkeskläder.

Synne: Jag köper också kläder på seconhand-det är ju bara att tvätta dem!

Susanne: Det skulle nog bli lite mycket spel för K...Jo, en balansgång för dem som individer är det bästa!

Liz

26 februari 2008 08:20

Ska inhandla albyl idag! Tack!

Persilja

26 februari 2008 08:22

Liz: Det mesta av mäkershysterien kommer absolut från föräldrarna! Sen att det kommer in på mellanstadiet och på höstadiet får man leva med men då kanske de har tillrcäkligt självkänsla för att se vad det rä de suktar efter. De kan få ha en lämplig mix. Man kan ju faktiskt vara grymt klädintresserad trots att man inte har märkeskläder. Min son älskar kläder men mixar vilt och blandar med pappas och min och secondhand och hemsytt. Och andra barn tycker att han är cool. nåja inte märkessnobbarna öppet förstås. Men på hans skola finns inte heller den hyserisk märkesnördigheten. Men som sagt i skatevärlden...
Du klarar dig nog, du verkar ju vara en med fri själ! ;D

Charlotte

26 februari 2008 08:50

Jag har aldrig förstått mig på detta med märken, har aldrig någonsin köpt dyra märkeskläder till mina barn men jag kan berätta en rolig grej som hände när min yngsta son gick i 8:an tror jag det var. Han hade fått "ärva" ett par jeans av en son till våra vänner, dessa jeans var helt oanvända för den pojken hade stoppat in demi skåpet och glömt att han köpt dem... min son tog dem till skolan och plötsligt så säger en av tjejerna "WOW har du Dieaseljeans!!!" min son ser sig förvirrat omkring och fattar noll, tills det går upp för honom att han tydligen hade väldigt coola jeans på sig. Det hade han ingen aning om,(inte jag heller som har noll koll på märken. Det bästa är trots allt att i hans klass är det egentligen ingen som bryr sig i märken, det är så skönt.

Killfröken

26 februari 2008 09:27

Jag tycker det är ganska kul med märkeskläder. Inte kul som i kul att ha utan kul som i att det är kul att se föräldrar köpa märkeskläder till sina barn. Jag vet inte så mycket om skolans senare del men i den ändan där jag jobbar är det ytterst sällan barnen som begär dyra märkeskläder. Jag menar: När barnen kommer till förskolan i märkesjeans och förmaningar om att inte smutsa ner sig är något fel.

Pysselmaman Ulrica

26 februari 2008 09:39

märkeskläder är en jobbig grej min 13åring skulle nog gärna bara ha sådant om hon fick
men jag har löst det som så at vare gång vi "måste" handla kläder får hon en budget så tex då hon skulle ha vårjacka och skolavslutningskläder i fjol(hon själv tyckte hon skulle ha massa mer kläder)i fjol sa jag, jag har 700:- som max budget just nu sedan gav jag henne pengarna. det blev en vårjacka, ett par skor, en klänning, plus ett par mjukisbyxor och både nagelack, hårspännen och ett smycke och dottern var nöjd för enligt henne var det ju ett fynd att få så mycket för så "lite" pengar hon hade iof nallat lite av sina egna 200:- också men hon var lycklig och stlt över de hon köpt och de syntes ju även då hon bar kläderna.

sedan försöker vi ge henne märkesplagg i julklapp eller födelsedag om det nu är något hon önskar sig massor oftast vill hon hellre ha pengar och det slutar med att hon själv reafynder.

Numera har dottern mer fickpengar än i sverige eftersom vår ekonomi förbättras här men hon använder ju även pengarna till kläder och sådant därför känns det ocså lite lätare att lägga till en mindre slant om hon absolut vil ha nått, roliga är att hennes stil abslut inte är någon alla andra har hon går gärna i läckra snygga tröjor och vanliga mjukisbyxor, kan lova hon sticker ut lite i klädväg på den skola hon går här i frankrike för här är märkeskläder stort speciellt på en skola där alla föräldrar i stort set har gott ställt, fast än så länge vägrar jag köpa seglarskor för över 800:- till dottern har sagt att då hon sparat ihop 600:- själv kan hon få resten av mig för 200:- är väll vad såna skor utan märke kostar.

hennes bror är motsattsen han behöver aldrig kläder att byxorna är förkorta skiter han i så han får man tvinga på kläder, är själv ingen märkeshandlare finns så mycket roligare saker att handla i livet än kläder så köper jag kläder blir det på rea eller då jag absolut måste.

Stina

26 februari 2008 10:07

Fick halva barnbidraget från och med sjunde klass. Hela 300 kronor ha ha ha! Gjorde av med allt på skit. Resterande pengar köpte mamma (det hon kunde) det nödvändiga som jg aldrig tänkte på. Vintern kom och där stod jag utan jacka. Då förstod jag! Fick låna av mamma med avbetalning och efter ett år fick jag tillhandahålla mitt eget barnbidrag själv. Mamma stod fortfarande för hygienartiklar och så vidare, men kläder, godis och nöjen fick jag själv stå för. Måste säga att utan denna grund hade jag nog inte klarat mig så bra idag. Jaghar gått på internatskola och betalade själv mitt boende från jag var sexton (med hjälp av bostadsbidrag). Efter studenten flyttade jag hemifrån och för varje år blir jag ännu lite mer lärd om hur det går till i ekonomins värld. Så jag är helt för att ge barn en veckopeng/månadspeng/barnbidrag.

/B

26 februari 2008 10:17

Våra teens får köpa sina dyyyra märkeskläder för pengar de får i julklapp eller födelsedagspresent. För jag köper inte så dyra plagg. Njet! Även om jag på sätt & vis delvis bidrar till dem genom att ge pengar i present åt barnen...

/B

26 februari 2008 10:20

Glömde ju berätta om när en av sönerna kom till höstterminen i tvåan uppklädd i bara Dieselkläder.... Jag hade nämligen varit med i en fototävling (jo det är sant haha) i den nystartade tidningen Family living (elelr var det Mama?) och vunnit en hel uppsättning Dieselplagg i hans storlek.

Gry

26 februari 2008 10:24

Måste kommentera din kommentar hos mig. Ja, det är verkligen som blixt från klar himmel. Världen stannar, ingenting betyder längre det samma. När vi ändå är inne på märkestemat och konsumption så är det en av de sakerna som känns oerhört meningslöst när man drabbas av någonting allvarligt. Tankarna går till vilka prioriteringar man gör och har gjort. Bottom line blev för oss att pengar, statussymbol och annat "tjafs" inte har någon som helst betydelse. Vi kände att vi skulle kunnat bo i en grotta bara vi fick vara friska och ha tid och kärlek. Den grotteorin har vi faktiskt tagit med oss vidare. Vi har många fina saker hemma, men nu är vår energi riktad mot att skapa och upprätthålla det goda livet.

När jag nu, åter igen, fick smaka på den där ofantligt svåra och nakna rädslan, den som stannar hela världen, blev jag åter påminnd om vad vi vill och vart vi är på väg.

Inlägget var också en uppmaning att ni också kollar er, och det hoppas jag du fick med dig!

Kram vännen //Gry

Persilja

26 februari 2008 10:46

Charlotte: Det är ju lite sorgligt med det barn som faktiskt vet vad "diesel" är...Min son fick för två år sen en märkescykel, en s.k dirtbike som kostade äckligt mycket för att vara till en då 9-åring, men han var väldigt cykelintresserad och behövde ny cykel och en som höll för hans typ av cykling, hursomhelst; när han fick sin fina cykel kom det plötsligt ett helt nytt gäng killar kring honom. De slöt honom till sig och upptog honom i sitt gäng ÈNBART för hans cykels fina märke. De flockades som flugor kring en sockerbit. Han blev lite smickrad ett tag och började umgås med dem och blev ganska förändrad och jag förbannade den dag vi köpt den cykeln. Men han kom ur ruset och återvände till sina vanliga kompisar efter ett tag. Fy! Sånt är läskigt!!!!!!

Killfröken: Det ger samma känsla att se en tvåring i lekparken i ljusa pastelliga finkläder som bara får gunga typ, så fort de vill gräva i sanden eller åka rutschkana säger föräldrarna nejnej, akta...sånt är såååå sorgligt!!!

Persilja

26 februari 2008 10:51

Pysselmamman Ulrica; Kan tänka mig hur det kan vara i frankrike där de har lite mindre praktiska kläder och mer satsar på elegans. Eller var jag fördomsfull nu? Har inte varit i Frankrike men i andra europeiska länder och upplevt att den svenska overallstilen är rätt unik. Det är mer söta kappor och mocka stövlar till barnen än allväderstövlar och galonisar...
Kan tänka mig att det är svårare att vara märkeslös där, Måste genast kika in hos dig, blev ju nyfiken!

Stina: Aldrig fel att lära barn pengars värde!

B: Woaw! Vinner du fototävlingar nu också! Prisen bara ramlar över dig! ;D Fint reportage i dag!!! Som alltid!

Gry: Ja dessa tankar hänger VÄLDIGT mycket ihop med ditt livsöde. Det handlar ju om livskvalitet och att lura sig att tro att detligger i märken och annat staustyngt är att lura sig själv för mycket.

Tiina

26 februari 2008 11:19

Hälsningar från skärgården! Gissa om de 5 eleverna i skolan bryr sig om märken!?!? Nä, även där är vi förskonade. Däremot har jag själv konstaterat att det inte lönar sig att köpa NoName 10 euros skor åt han äldsta, de håller bara 3 veckor! Fråga mig inte Hur han leker!

Persilja

26 februari 2008 12:19

Tiina: nä, det lönar sig nog at tköpa finsk skokvalitet! där är jag lite "inskränkt". Tror definiitivt att ett par finska skor är bättre än annat...snobberi kanske? ;D

anna

26 februari 2008 12:50

Att jamföra Rusta med Svenskt Tenn är i dina barns ögon som att jämföra WE med HM. Jag har fått erfara att en lite dyrare tröja faktiskt har hängt med så länge att den fått tvångskastas p.g.a att den varit trasig medan billigare tröjor och skor endast hållit halva säsongen. Därför kan det faktiskt stämma "köp billigt köp dyrt". Sedan har jag släktingar som bor på södermalm i Sthlm och de klär sina små barn i enadst Gucci och dylika märken som jag inte kan namnet på. Därav kan man ej göra sig besväret att komma med en present för den passar ej in. Så någon slags balans tror jag dina barn hittar men direkta förbud har alltid motsatt verkan.

Gry

26 februari 2008 13:18

Kom på att jag aldrig svarade på din fråga hos mig, gällande vad det var. Fett, bindväv, lite vätska som är kvar sen operationen.... inget farligt. Grejen för mig är att upptäcka kroppen på ny och lära känna min nya bröstkorg. Ingenting känns som förut och jag måste lära mig skulja på knölar från revben, fett, muskler och eventuella farliga knölar. Inte lätt, och med tanke på att när jag fick cancer så var det ingen knöl, utan ett stort område, så är det verkligen inte lätt att veta vad man känner efter.... På undersökningen igår sa faktiskt läkaren att bröstcancer ofta kan vara så som det var i mitt tillfälle, så det att man enbart letar efter knölar är lite lurt....Därför måste vi gå lite på känsla och att "någonting är annrlunda eller inte riktigt stämmer"....

Ha en fortsatt fin dag! Kram igjen

Persilja

26 februari 2008 13:33

Anna: Nä, några förbud blir det inte, som du säger motsatt verkan. Balans med blandat billigt och dyrt. IBLAND är det bättre kvalitet med dyrt men lååååångt i från aldrig. Jag tycker att man ska titta mer på material, vilka blandningar osv, känna på tjockleken på trikå och sånt. Det är ju snarare det som avgör än priset. Jag har erfarit det du säger men också precis tvärtom; att en HM tröja varit outslitlig och en märkeströja tappat formen på en gång. Däremot kräver man ju att en dyra vara ska hålla bättre, men det är inte alltid det är så. Det är som du säger en bra balans som man ska finna. Jag förespråkar gärna secondghand eftersom det skonar miljön. Många stora klädkedjor som HM och andra spyr ju ut kläder säsong efter säsong och när det är biligt köper man säkert mera, så på ett sätt är ju dyrt mer miljövänligt eftersom man inte har råd med så mycket. ;D'
Jag är inte MOT märkeskläder, jag är mot märkessnobberi. En blanding är bäst, det tyder på att man väljer efter eget huvud och inte efter vad märkesstilen kräver.

Gry: Jag blir faktiskt lite kall av fasa då jag läser om dina erfarenheter. Jag är så rädd för att få nåt som ska slita mig från barnen. Men det hjälper ju verkligen inte att sticka huvet i sanden. Men jag går givetvis på mammografin jag kallas till. Däremot är jag så dåligt på att känna igen mina brösts alla knölar och gropar och annat...Det måste vara svårt att upptäcka. Men som du säger får man väl försöka lyssna på sin intuition!

Charlotte

26 februari 2008 17:12

Det har jag aldrig tänkt på att det är sorgligt när barn vet om märkeskläder, jag hade nog inte tänkt så för när sonen berättade det för mig kom jag i sådant skratt, hon som sa det är den minst märkesmedvetna i den klassen så det var lite komiskt det hela. Men visst är det sorgligt, jag har och har bekanta som inte kan gå med mig på stan för att jag inte har rätt kläder och då menar jag inte stora stan utan vårt lokal centrum, då har det gått för långt tycker jag. Mina barn har som din son råkat ut för att de inte duger för att de inte har rätt kläder, men det var mer när de var små och allt kom från föräldrarna, en mamma köpte Nikeskor till sin bebis, jo hon fick det jobbigt sedan när ungarna krävde märkeskläder. Min hovleverantör är ICA Maxi "skrattar". Så mitt motstånd mot märkeshysterin fortsätter... borde nog också blogga om det kanske. För vad är det vi betalar för? Ett märke som en tecknare skapat åt ett stor företag, man kanske skulle skapa sin egen i någon snoffsig design och sy på sina kläder bara för att få höra vad folk säger. Det kunde vara roligt.

Pysselmamman Ulrica

26 februari 2008 20:14

kan säga som så att i Frankrike är man en liten kvinna då man är 13 det är absolutn inga barn längre tycker det ser ut att börja vid 9-10 svårt att avgöra åldern på dom.

nu går ju mina barn på en internationell skola och den franska pipinettheten har inte slagit sig in där däremot är det ju barn som växer upp med föräldrar som har pengar (skolan kostar ju 100 00 per termin och barn) och då blir det inte lika häftigt att ha märkeskläder de har ju alla liksom, men vist min dotter vill gärna ha dyra kläder (hon är ju absolut inte uppvuxen i den här världen med mycket pengar snarare tvärt om)men hon inser också att hon hellre tar mer kläder än ett jätte dyrt plagg, sedan har hon ju en egen lite sportigare stil som absolut bryter mot de andra tjejernas mer flick/dam stil, dottern har lite mer flick/sport stil men ändå är hon enormt inne just för att hon vågar ha sin stil och det finns mer än en som har en häftig förälskelse i den vackra blonda flickan synd bara att hon är så svårflörtad eller tur för oss föräldrar kanske