Fyrabarnsmamman

Direktlänk till inlägg 7 februari 2008

Inte skratta! Inte skratta! Inte skratta!

Kommentera (16)

Av Persilja - 7 februari 2008 19:30

Två nya väskor har jag lagt ut nu på Persiljas Verkstad.

Här är en av dem.

Men min symaskin krånglar!!!!

Det fattades bara det!!!

Aaaarrrggggh!!!

Min systerson som fyller 1 år på måndag skulle jag ju hinna sy till! Jag måste få den lagad!!! Och alla väskor jag har i huvudet som vill ut. Nåja det löser sig med all säkerhet!

Idag fick jag den stora äran att följa 13-åringen till tandhygeinisten. Annars är man inte det mest populära sällskapet nuförtiden har jag märkt. Jag blev glad över vår stund ensamma tillsammans. (Inte så ofta han slipper sina tre ~~odrägliga~~ småsyskon. Väl inne hos tandhygienisten (Vilket jobbigt ord) blev jag alldeles fnissig. Sonen också. Han satt där, 180 cm stor och behandlades som en liten kille. "Jaha, K, sa hon med mild stämma, "nu ska vi göra så här, har du sett en sån här förr "osv. När han skjutsades baklänges ner i stolen och hon snällt förklarade vad som hände möttes hans och min blick och jag såg hur nära han vara att tappa fattningen och börja skratta. Då brast det för mig. Jag började storfnittra. Tappade helt kontrollen. Fnittrade som en tok och försökte skärpa mig febrilt men ju mer fel jag kände att skrattet var desto mera bubblade det fram. Sonen lyckades behärska sig men gav mig fingret med ett tillbakahållt leende. Jag försökte säga oj, förlåt, men började hosta och skratta ännu mer. Till slut ramlade jag ut i korridoren och stod som en tooook därute och bubblade fram mer och mer skratt. Det ville inte ta slut.

Till slut avtog det lite och jag kunde andas och torka tårar och lugna mig. Tandsköterskor och tandläkare som stressade förbi med gummiskor tittade förvånat på mig. Jag kände mig som en galning.

Under tiden som jag stått och skrattat hade hygienisten hunnit ta röntgenbilder och kommit ut då och då och roat titta på mig. Sen gick hon för att framkalla dem och sonen och jag fick en frist ensamma. Han var underligt nog inte arg på mig. Men det berodde nog på att han också varit så nära.

Sen kunde jag gudskelov föra ett vettigt samtal med tandhygienisten och jag fick skärpa mig extra mycket för att verka intelligent och skärpt.

Det gick rätt bra.

Men så kallade hon på en tandläkare för att konsultera huruvida sonen behövde tandreglering och när han kom in visste jag att om sonen och jag mötte varandras blickar skulle det vara klippt igen. Jag fick ta till de mest sorgliga tankar jag hade för att klara mig. Fokusera på nåt tråkigt-fokusera på nåt tråkigt. Det krävdes full koncentration. Tandläkaren hade nämligen ett par glasögon med påklistrade kikarsikten på sig. Såna där man granskar diamanter med. Och när han böjde sig över sonens mun såg det ut som att han dykte in i munnen, så närsynt var han.

När vi kom ut från tandläkaren brast vi ut i ett hysteriskt fnitter båda två.

Jisses! Sist det hände mig var jag femton år och konfirmerades. När jag skulle ta oblaten i munnen började jag fnittra hysteriskt och fnittret spred sig som en löpeld runt altaret. Alla tog emot oblaten hystersikt fnissande. Vi var nervösa förstås. Vi hade sagt innan att det var det värsta som skulle kunna hända.

Sen dess tror jag att jag klarat mig.

Jag vet inte vad som tog åt mig!

På nåt sätt var det väldigt skönt. Jag har inte skrattat så mycket på så länge. Det behövdes.

Barn

Dela

Lucia

7 februari 2008 20:13

DEN väskan vill jag också ha!!! Den var sååå snygg, gillar färgerna skarpt. Men nu får jag allt vänta till hösten och njuta av de två jag har. Skärp mig nu!! Vilka roliga nostalgifilmer du hittat. Jag håller med alla de andra, bara favvisar även för mig. Och jag minns visst Calimero också. Precis som du satt jag i soffan i pyamas med syrran och tittade på jullovsmorgon och Scooby var favoriten : ).

Gry

7 februari 2008 20:58

Ha,ha,ha....att INTE få skratta framkallar ju bara skratt, eller hur? Konstigt det där, fast jag tror också att det kan bero på nervositet, ibland i alla fall. Tycker sonen tog det väldigt bra!! Fast akta dig! Hämnden kan va riktigt ljuv....

Min son skäms för mig ibland.. som här om dagen då jag skulle skjussa han och en kompis till hockeyträningen. De pratade om Svampbobfyrkant, och kompisen- som nyss kommit hem från semester i Thailand- berättade att de kunde se Svampbob på Thailändsk TV. Varpå jag, givetvis, blev tvungen att spontant börja sjunga intot på thailändska (uppdiktat tyvärr....). Gissa om jag fick arga minen av sonen!! Fast han höll på att skratta ihjäl sig, så jag att jag trampat över hans gräns.... Fast killarna tyckte det var roligt, det kunde jag tydligt se! Man måste få va lite pinsam ibland, och jag tänker mig inte alltid för, så jag brukar skämta och göra till mig som en allvarlig och rekorderlig mor med en lite hoven min; 12-åringen älskar den karaktären (jag har flera som jag spelar ibland...) så jag tror inte han tar illa upp, utan tycker det är skoj egentligen. SÅ tycker nog din son också när han tänker tillbaka på händelsen hos tandhygienisten idag ;-) Fast lite bakom flötet kanske hon var om hon pratade till honom på det viset.....

Ha en fin kväll, och snälla - frästa mig inte med flera snygga väskor....den senaste var bara såååå fin och skulle passa jättebra till min nyinköpta resväska i grönt! Har tyvärr inte så tjock plånka just nu....

Kram Gry

http://www.baragry.blogspot.com

IT-mamman

7 februari 2008 22:15

Det är något med tandläkarmottagningar! Jag har drabbats av skrattgråtattack i tandläkarstolen och det var också urpinsamt. Fast då var jag 16. Att börja skratta som medföljande morsa... är snäppet värre. Många snäpp värre. Hu vad pinsamt för sonen din!
Och kul.

http://itmamman.wordpress.com

Persilja

7 februari 2008 22:49

It-mamma: JAAA! det är så myvket värre. Stackars son! Jag borde omyndigförklaras! Det värsta är att han ska tillbaka nästa vecka och jag har redan börjat få tvångstankar. JAG kommer att skratta-jag kommer att skratta---

Anne

7 februari 2008 23:21

Åååååååh! Vilket underbart tyg!
Det gör så gott att skratta sådär, man riktigt känner det i hela kroppen efteråt. Sen kan man ju hoppas att det inte kommer på ett alltför olämpligt ställe. Men tänk, det är nog inte många som skrattar hos tandläkaren så det var nog omväxling för dem också. Ingen fara där! Det är synd att det är så sällan som man skrattar så innerligt, för det är nog ganska härligt. :)

synne

8 februari 2008 06:49

Vilken befriande känsla, att bara få utt bubblet....
Tänk om varit där och sett dig....
Att sonen klarade att hålla sig är beundransvärt hahahaha....
Men tänk ända vilket minne det blir att skratta ännu mera åt när den "lille" blir äldre :D
Kram från Synne :)

http://nabolandet.blogspot.com

Liz

8 februari 2008 07:56

Haha! Det där har jag varit med om - många gånger! Senast var hos logopeden. Gissa om jag ville skjuta mej...

http://www.metrobloggen.se/lizwennberg

Charlotte

8 februari 2008 08:15

Vad befriande, jag skrattar högt här i min ensamhet... dig skulle man ha med sig till tandläkaren så kanske jag vågade mig dit. Ser tandläkaren med glasögon stora som strutar framför mig...kom osökt att tänka på en av dem i antikrundan som hade sådana glasögon på sig... haha.Nä nu ska jag slita mig från datorn och verkligen göra mig iording för dagen, jag skulle ju skriva och lite så...skärpning. Självdiciplin är det minsta jag har.

http://charlottas.bloggagratis.se

Charlotte

8 februari 2008 08:16

Jag glömde: dina väskor är underbara, den gröna är jättesnygg!!

Persilja

8 februari 2008 08:41

Anne: Jo, efter är det lite härligt. Men DÅ ville jag bara klappa till mig själv. Total avsaknad av självbehärskning.

Synne: Ja, det var ju tur att han inte blev arg.

Liz: Haha! Det måste vara besvälrigt. För mig (hoppas jag) var det något ovanligt.

Charlotte: Precis såna glasägon som de hade i antikrundan!!!!! Tack för berömmet!

Clara

8 februari 2008 09:19

Jag får ångest när jag ser hur flitig du är....denna veckan har jag knappt hunnit ens titta på min symaskin..
Hoppas att du får ordning på din maskin...typiskt att de ska krångla när man mest behöver dem.
Vad fin bilden var på dig och din man när ni var i unga år....eller yngre år:) ...all heder till er för att ni har kämpat och hållt ihop...det är inte många som lyckas med det nuförtiden!
Många kramar från en disträ Clara...

http://claraslinneskap.blogspot.com

8 februari 2008 10:10

Visst är det skönt att få tokskratta. Man känner sig så skönt avslappnad i kroppen efteråt. :)
Senast det hände var en kväll när Mannen och jag borstade tänderna samtidigt. Vi började skratta hejdlöst åt en scen i ett avsnitt av The Office (eng version) som vi precis kollat på. Det sprutade både tårar, tandkrämlödder och snor! Jag ser för j-lig ut när jag har/haft en rejäl skrattattack, men vem bryr sig. Det är ju så underbart! :)

http://minsoffa.bloggagratis.se

Persilja

8 februari 2008 10:26

Clara: du kan ju inte jämföra dig med mig! Jag försöker ju lev på det. JAg MÅSTe ju sy. Du ska ju mer sy när du har lust! Hoppas du får njuta av ledighet i helgen!

A: Haha, ingen bild du lägger ut på bloggen kanske; snor, tandkräm tårbild. ;D

SerineX

8 februari 2008 12:17

Å ja, en god latter forlenger livet! Og spesielt de som bare kommer som et uanmeldt vulkanutbrudd og ikke stopper. Utrolig deilig, men det er dessverre så altfor lang tid mellom dem....
Håper symaskinen blir "frisk" snart.

http://www.fliff.weblogg.no

Maria

8 februari 2008 12:55

Det var så länge sedan jag hade en sån där skrattattack. Någon gång under min skoltid tror jag. Jag tyckte det lät så skönt. Och vad bra att han också tyckte att det var kul.

http://mariasrum.blogspot.com

elaina

8 februari 2008 12:57

Hahahaha!
Men nog äre typiskt att det inte går å behärska sig när det egentligen inte riktigt är passande att få skrattanfall? Fast det är sååå skönt att få skratta ur sig så där!
Trist att symaskinen krånglar för Dig, om vi bodde nästgårds så sku Du få låna min ena, jag har nämligen två fullt fungerande, som vi brukar stereo-sy på när vi har projekt på gång...
=0)
ps:känner sylusten sakta återvända, Dina fantasifulla skapelser ger spirande inspiration, TACK!

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...