Direktlänk till inlägg 6 september 2007
Hjälp vad jag saknar min kamera!!! Den har varit bortrest sen i tisdags morse. (Maken också. Men det är kameran jag saknar mest! Maken pratar jag ju med i telefon flera gånger om dagen så sorry maken, kameran längtar jag mest efter...haha!)
Konstigt vad man kan sakna apparater när de är trasiga eller borta. Symaskinen kan stå i dagar men är den trasig eller på lagning så tycker jag att arbetena hopar sig. Samma med kameran. Aldrig har jag sett viktigare motiv att fota än dessa kameralösa dagar. Och om mobilen är kraj är det katastrofstämning.
Många ondgör sig över mobilen, men jag tycker att det har gett mig en så stor frihet. Tack vare den kan jag ju dra iväg vart som helst och ändå bli nådd av barnen. Mobilen ger frihet!
Sen är ju mobilvett och etikett en annan fråga.
Idag är tre av fyra barn hemma från skolan. Förkylda, ont i huvuden, slem. Jag vill inte ha deras sjuka. Har inte tid!
Håller på med så mycket som måste bli klart att jag absolut inte vill hamna i någon sjuksäng.
Men jag brukar inte få deras åkommor. Eller så har jag haft så många genom åren att jag inte känner av dem. Barnen blir ju SÅ mycket sjukare om det är skola..hrm hrm.
Jag hade en stor diskussion med 13-åringen imorse. Han ÄR verkligen förkyld, men är han SÅ förkyld att han måste stanna hemma? Jag brukar vara hård och säga att har man inte feber får man inte vara hemma, men han hade såååå ont i huvudet och eftersom hans småsyskon också har ont i huvudet och är förkylda kunde jag ju inte misstro honom. Fast jag är lur på att det var lite fejk. Fy, vilken hemsk mor jag är. Men han får skylla sig själv. Han har fejkat sjuk förut och därför har han skapat denna misstro själv.
Annars har han gått till skolan med glädje denna hösttermin. Det är en fröjd att se. Han gillar skolan och kompisar och verkar tycka att det är riktigt skoj. Det är nog att de behandlas som vuxna lite grann. De får respekt och får ansvara själv för sin skolgång och i hans fall har det verkligen hjälpt honom att växa. Han har mognat enormt dessa veckor. Hans pappa har inte riktigt hängt med i utvecklingen och kan fortfarande beordra tandborstning eller annat av bara farten och då säger sonen förnärmad: "Men jag är väl ingen barnrumpa, det är väl klart jag borstar tänderna utan att du ska säga åt mig!" Precis, han gör verkligen det. Förvandlingen är lika markant som från en puppa till en fjäril.
Fantastiskt.
Men i morse var jag liiiite skeptisk. Var det gamla takter eller var han verkligen dålig?
HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...
Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...
Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...
Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...
Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | |||
|