Oj, vad vi sover bra i detta hus! Det är ett snällt hus. Jag börjar bli lite kär i det tror jag...

Igår skulle jag hänga upp en ståltrådskorg där jag förvarar barnens viktiga papper för skolan, lätttillgängligt. Precis där jag skulle slå i spiken satt en del av den förskräckliga bården lös och jag pillade lite på den. Plötsligt står jag och river tapetsjok av väggen. Tapeten var plastad så när jag drog kom decimeterstora sjok loss. På tio minuter hade jag rivit hela tapeten i köket haha! Men trots att det är sönderrivna tapeter på väggarna och den ursprungliga (betydligt snyggare) tapeten tittar fram lite här och där blev det bättre. Då fattar ni kanske hur ful den före rivningen var.

Varje gång jag gått in i köket har jag blivit beklämd över den äckelfula tapeten. Nu blir jag inte det. Men vi ska inte tapetsera om ännu. Nu har vi det så här ett tag. Själv lider jag inte men vissa pedantiska släktingar och vänner kommer att få spader innan vi snyggat till.

Annars har vi inte kommit så väldigt mycket framåt när det gäller uppackningen. Innan man kan packa upp måste det finnas någonstans att sätta grejorna och det går lite trögt med hyllor och annat. Min man har nämligen ägnat HELA gårdagen åt att pula med sin kära båt. (Grrr!) Men nu ska jag var en snäll och förstående liten fru!

Imorgon börjar skolan för barnen.

Jag och de två yngsta var och hälsade på igår och pratade med allas lärare-

En sån liten skola!

Det kändes jättekonstigt att gå in i en sån liten skolbyggnad. Det blev väldigt mycket hemkänsla och myspysfaktor.

Och ALLA visste vem vi var när vi kom. "Den nya familjen".

Märklig känsla. Men skön.

Jag hoppas att de två äldre barnen upplever det så också och inte instängt. 

Lärarkontakterna var överlag positiva. Med risk för att uppfattas som en "åldersrasist" måste jag ändå säga att de yngre lärarna var glada och positvia medan de äldre var lite småsura och negativa.

Så var första intrycket och jag har lärt mig att det oftast INTE består.

Just nu är jag faktiskt jättenervös inför skolstarten imorgon. Mer nervös än barnen. Jag tycker det känns jätteläskigt. Jag är så rädd att det ska bli en för stor omställning för dem.

Men å andra sidan verkar skolbarnen vara jättegulliga.

Jag och åttaåringen stod i klassrummet igår och berättade om Kiruna och skolan där och alla barnen var nyfikna och frågvisa.

Åttaåringen var jätteglad när vi gick därifrån.

Nu är de storkillarnas reaktion som jag bävar för. De vägrade hälsa på igår. De går dit imorgon och inte en dag före.

Det hör väl till åldern att vara skeptisk och negativ. 

Och alla ni som skriver kommentarer! Jag surplar i mig som en utsvulten!!! Jag hinner inte svara-och inte gå in på era sidor. Inte ännu. Jag vill, hela min kropp vill, men jag måste vara hård med mig själv nu så att jag inte fastnar här vid magneten-men jag blir SÅÅÅÅ lycklig över alla gulliga hälsningar!!! Puss på er!!!

 

Anna Stilla

15 maj 2007 09:58

Hej! Vill du veta en hemlis? Jag tycker att det är jätteroligt att reta upp pedantiska släktingar. Hi hi hi.

Grattis till huset och lycka till med din nya kärlek. En stor kram!

http://www.annastilla.blogspot.com

 

IT-mamman

15 maj 2007 12:06

Hej på dig du! Det är nog jättenyttigt för dig att inte skrutta runt på alla andras bloggar just nu, utan bara ägna dig åt anpassning till det nya livet. Helt rätt! För du har häcken full, det märks.
Även om det är nervöst för de äldre barnen att börja skolan och det tar ett tag att komma in , så ska du se att det ordnar sig efter ett tag när nervositeten lagt sig. Det är nog bra att de får chans att komma in i klassen innan sommaren, så slipper de gå och fundera på hur det ska bli hela lovet.

Och du, den där bron vill jag se kort på om några veckor...

http://itmamman.wordpress.com

 

Anette

15 maj 2007 19:06

Hej! Din "åldersrasism" känner jag igen. De yngre lärarna är ofta mer hungriga och ivriga och tycker fortfarande att det är kul. Medan de äldre är trötta och mest sitter av tiden till pensionen. Nu gäller det självklart inte alla. Men jag har själv fått uppleva det när min yngsta var liten och gick i skolan.
Annars måste jag säga att jag längtar in till din sida varje dag. Det är så roligt att få följa er början i nya huset. Man känner sig lite delaktig. Och jag förstår så väl din lycka.
Själv åker jag till landet och sover över i min nya stuga för första gången imorgon kväll. Jag är långledig så nu ska jag njuta och koppla av.
Anette

http://anette.bloggagratis.se

 

helga

15 maj 2007 20:36

Lycka till med allt nytt!

http://helga1.bloggagratis.se

 

Pippi

15 maj 2007 20:41

Vad fina ni var i "bladet" i dag :) Tack också för en trevlig hälsning :)

http://pippi.blogg.se

 

Arga Mamman

15 maj 2007 21:36

Hallå där! Vad härligt allt låter! Jag tror att dina "storkillar" kommer att tina upp de med... Jag kan förstå om det är tuffare för dem som hunnit bygga upp sina liv lite mer i Kiruna, men tiden löser ju det mesta!

Vad gäller tapeten så kan det ju kännas bättre att man är "på väg" mot något nytt än att behöva stirra på något som man verkligen stör sig på - och alltid retar det någon! Hihi!

Ha det gott!

http://www.argamamman.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...