Städ och rens dag har jag haft idag. Ja, lika tråkigt som det låter men fruktansvärt nödvändigt. Jag fyllde bron med ett berg av graningekängor, skridskor, längdpjäxor, slalompjäxor, slalomhjälmar, vinterjackor, täckbyxor och jag vet inte allt. (Och vidarebefordrade det till förrådet ute.) JÄDRAR vilken plats det tar! Plötsligt känns hallen luftig. Fast det är liiiite tidigt. Det kan behövas ännu. Vill tillägga det så att inte vädret får för sig att hämnas mitt högmod. Vantar och mössor får vara kvar en månad till. Här finns massor av snö kvar.

I slutet av april hör det liksom till att frysa lite och de dagar solen får lust att visa sig är det bara skönt att inte ha någon tjock vinterjacka att släpa på.

Så nu är det officiellt vår i denna familj!

Är inte klar i hallen men kan visa hur helheten ser ut på "rosa" sidan.

Det ska vara ljust och diskret. Det känns som att jag vill att alla återvinningslådor därunder ska vara samma färg och pallen ska inte vara röd och prickig. Jag har behov av att hålla hallen lugn eftersom den är ett katastrofområde då det gäller stök mest dagligdags. Avsparkade skor, ryggsäckar gympapåsar, återvinningskärl, soppåsar och hundleksaker i en evig röra.

Spegeln får stå för mönstret och färgen.

Jag har bestämt mig för att måla stockarna vita. Så det är nästa projekt har jag tänkt!

Barnen har fått en Spidermanperiod. De sitter och ser alla Spidermanfilmerna och är nostalgiska. Trean snurrar i DVD:n just nu.

Det har blivit lite kult för dem redan.

Jag har målat andra varvet på luckorna nu och satt på knoppar.

Det blev en rödprckig, en blå prickig och två vita knoppar av porslin. De hade jag alla sen förr. Jag vill ju gärna att all renovering vi gör ska vara billig. Så låga utgifter som det bara går. Det är skoj, för då börjar jag tänka i nya banor. Jag utmanar mig själv. Idag tänkte jag; knoppar, hm, har jag några fina liggande? Innan jag kom på att jag hade det hann jag fundera ut att jag skulle göra egna handtag. Hade några idéer som absolut gått att genomföra. Nu blev det dock dessa. 

Ovanför dessa gamla köksskåp som nu är hallskåp finns ett proppskåp. Det är gult.

Eller var. Var gult. 

För nu är det också rosa.

Det blev fint. Att det blev rosa överhuvudtaget beror på att det var en sån burk jag hade hemma. Jag ville använda det jag hade. Och jag är jättenöjd eftersom det blev så mycket ljusare. 

Nu kastar jag lystna blickar på stockväggen. Husets enda. Jag gillar att se timringen. Men måste den vara brun och ljusslukare?

Jag ska nog måla den vit. För stockarna syns ju ändå. 

Men eftersom jag inte är riktigt säker på min sak ska jag vänta en gnutta. Insidan av skåpen har fått överblivna vaxduksbitar på hyllorna. Lite färgsprak blev det alltså. Ikväll myser vi med varmt lampsken och stearinljussken.

Lovely!

Livet är en ynnest! Tänk, allt oftare får jag den raden i mitt huvud. Jag är så harmonisk! 

Det måste vara alla färger! (Eller huuuur!)

Jag tänkte införa en ny liten programpunkt i min blogg. Men jag kanske ska sätta det i ett alldeles eget inlägg. Jo, det gör jag. 

Kommer snart!

Toodeloo!!! Jag har suttit och gjort en flickroom-sida. Något jag länge tänkt! Det tog en jäkla tid. Men nu är det gjort. Kika in vetja och så klicka på "slideshow" så kan ni få en dos Persiljehem. Det är jättekul!!! Jag och alla proffsen liksom. Toodeloo!

Strax efter fem i afton kom dotterns kompis pappa och hämtade kompisen. Vi småpratade och jag hör mig själv säga Jag tänkte fixa till hallen för här är alltid kaos. En minirenovering. (Ska jag? tänkte jag.)

De for iväg, dottern hakade på, och nu tre timmar senare har jag faktiskt gjort precis det jag sa. Jag lovar, jag hade inte ens tänkt tanken innan jag stod där och sa att jag skulle göra det till honom.

Jag hade först tänkt sätta upp långa hyllor längs hela väggen under trappen. Det stöp dock på att vi bara hade en lång bräda som inte ens var tillräckligt lång. Jag trodde bodan var full av brädor, men med snickrande barn har allt använts upp.

Men nu var idén väckt och jag blev besatt. 

Gick till härbret med öppet sinne. Härbret är min guldgruva. Där har jag alla möbler och saker som kan komma till användning.

Den som spar hon har! Där hittade jag nämligen de gamla kökskåparna som jag tog ner när vi byggde öppen hylla i köket.

Släpade in dem. Skruvade upp dem.  Mmmmh. Praktiskt, men inte vackert. 

MEN jag hade ju en burk med babyrosa färg i garaget. 

Måla, måla, måla!

Ljust och fint! Andra varvet blir i morgon.

Det ser kanske inte mycket ut nu, men jag var tvungen att visa redan. Känner mig så jädra nöjd över mitt ryck!

Birdisarna har hittat ännu ett favoritställe. De blir tuffare och tuffare.

Vädret har varit soligt men med iskalla vindar. Dottern är väl så lite klädd, men hon är en varmbloding. Kompisen är betydligt mer klädd för vädret.

Nu sitter jag här med en kopp te och spanar längtansfullt efter min nya hörna.

Barnen sitter och ser "Hjälp jag är med i en japansk tv-show". De älskar det. Inte jag. Men som bakgrundsljud är det väl okej. 

Nä, nu tar jag min tekopp och byter plats. 

Kan det bli för mycket?

JAAAAA!!!! rungar svaren. Mångas svar iallafall!

Men jag står undrande. För mycket? Hur då liksom?

En vacker dag kanske jag tittar tillbaka på detta inferno till hem och undrar vad jag höll på med. Då kanske jag sitter i ett vitt rum med endast ett vackert nött slagbord, med EN svart gjutjärnsljusstake på, en vit linnegardin i fönstret och en trasmatta i milda blå toner.

Det är nämligen en stil jag OCKSÅ gillar. Det genuina, gamla,  nästan religiöst enkla, men ack så vackra. 

Just NU bubblar jag bara av färg och knasiga idéer och jag kan helt enkelt inte låta bli att prova allt jag kommer på. 

Jag VET att jag kommer att ändra mitt hem många gånger till.

Det känns bara bra.

Jag strävar absolut inte efter att bli färdig. 

När jag läser om hem där de slitit hårt i några månader och rivit ut allt och fräschat till allt på en gång blir jag bara förvånad. Varför det, tänker jag. Varför ska det bli tiptop och klart på en gång?

Då blir man ju KLAR! Det är som att vräka i sig allt godis på en gång, eller som att sträckläsa alla böcker som man vill läsa på en gång och sen aldrig läsa mer.

Ofta sägs det i reportagen också "Vi slet natt och dag men det var det värt, nu är allt PRECIS som vi vill ha det". Vadå tänker jag då. Ever after????

Vi är alla olika under solen. Tur är väl det. Men alla som vill tala om för mig att det är för mycket eller "gräsligt", ni kan avstå. Jag VET att en del tycker det. Det gör inget. Man får tycka det också. Men jag behöver inte VETA det! 

Jag och barnen gillar det och mannen gillar det när det är klart. När idéerna presenteras skakar han bara på huvudet eller så säger han "Nämen det kommer inte att gå eller det kommer inte att se klokt ut". Men antingen är han indoktrinerad eller så är han världens bästa lögnare för han säger faktisKt NÄSTAN alltid att det blir fint!

Han är snäll. Och vääääldigt tolerant.

HÄR kommer dock hyllorna jag visade nyss, men nu ännu lite mera pyntade. 

Varför kan man fråga. Ja, jag bara älskar bollfransar och tycker helt allvarligt att man ALDRIG kan få för mycket bollfrans. Jag ser potentiella bollfransplatser överallt. Sen har jag faktiskt varit oerhört seriös och satt alla tavlor i KATEGORIER! Jäpp! Blommor för sig. Som ovan.

Människor/figurer för sig själv. 

Och högst upp har vi djurtemat.

Ingen salig blandning längre. Nix. Rena rama ordningen!

JÄPP!

Eller ska jag kanske säga HÄÄÄÄPPPPP! (Ni vet som på cirkus, när akrobaterna gjort svåra konster.)

Äntligen lite tid för viktiga saker såsom ommöbleringar!!!! Som jag längtat!

Hos oss bildas lätt döda vinklar eller döda ytor eller vad man nu vill kalla det. Soffan har stått under gröna tavlan och mest fungerat som uppläggningsplats för diverse kläder och jox som är på väg någonstans.

Inte kan det bero på att vi är slarviga! Nej, nej! Det beror på att soffan står fel. Flyttar jag den blir den döda ytan genast levande och vips slutar vi belamra hörnet. (I believe it!!! Oh, yes I do!!!))

Så nu har jag dödat döda ytan eller kanske återupplivat den levande, jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket.

Det blev skitbra. Ni som följt min blogg ett tag kanske är luttrade och tänker "men så säger hon ju jämt". Men DEN HÄR gången ÄR det faktiskt en skitbra möblering.

Se bara!En trygg hörna att sitta och läsa i. Med full utsikt över övriga rummet. Molly läser Lasse-Majas dektektivbyrå. Den är väldigt spännande och hon märker knappt att jag fotar.

Tavlorna ordnade jag upp lite. Satte upp de gamla tavelhyllorna så att de slapp stå arbetslösa lutade mot en vägg.

Jag blir så sugen på en kopp te när jag ser hörnan. En kopp te och en bok. Mumma!!!

Den röda lampan gjorde sig fint mot den gröna tavlan.

Tavlan är så stor att även gröna lampan får chans att posera framför den.

Fåglarna har fått ett tyg bakom sin bur. De var väldigt tveksamma om det var ofarligt att flyga hem. Men till slut tog de mod till sig. Jag tror de gillar att glo på mitt älsklingstyg (Ananas av Maija Isola) istället för den smutsbeiga fuuula tapeten som de glott på tidigare.

Först hade jag tänk ta mitt gröna Ananastyg men kom på att jag då knappt skulle sett fåglarna.

Jag har ägnat en stund åt det livsnödvändiga pyntandet av frysen.

Frysen fick ljusrosa prickar. HUR har kylen och frysen klarat sig utan detta!!!

Denna bild tog jag enkom för att visa Kaspara. Jag kommenterade hos henne att vi hade en sån orangerosa bricka hemma när jag var liten. Döm om min förvåning när den dök upp i skrotrummet i mammas och pappas stuga. Jippi!!! Visserligen rostig och till och med skjuten på (min käre storebror har varit framme...morr!) men ändå i tillräckligt bra skick för min smak. Jag gillar ju som sagt skruttiga saker. Jag betraktar skadorna som små hälsningar från förr.

Denna underbara glaselefant hittade jag på Indiska idag. Ärligt talat fanns det HUR mycket fint som helst, men jag håller hårt i min plånbok med mantrat "man blir inte rik på sina inkomster men på sina låga utgifter". Det är ett bra mantra. Tänker ofta på det när shoppingnerven sliter och drar. Jag utbrast spontant på Indiska idag: "Guuuud vad jag önskar att jag hade tiotusen kronor som jag fick spendera här inne!"

En kvinnlig kund skrattade gott och sa: "Vem önskar inte det!"

Vårsäsongen på Indiskas inredningsavdelning är galet fin!!!! Jag älskar och vill ha ALLT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

När jag inte får utlopp för min kreativa ådra kliar det i fingrarna. Som under såna här helger när man har annat för sig som att umgås och äta gott.

Men ikväll efter påskbordet smög jag till mig ett litet kreativt projekt. Jag klippte ut hundratals små rosa prickar ur ett självhäftande plastark och klistrade kylen full.

I brist på rosa Smeg-kyl får jag nöja mig med en rosaprickig kyl.

Frysen kanske får blå prickar. 

Ledsnar jag (vi) är det bara att klösa bort prickarna.

Jag gillar det. 

Sen kanske inte alla besökare tycker det är så stilrent eller ens riktigt klokt men det bjuder jag på.

Familjen gillar det också även om vissa "föredragit dödskallar".

Hela familjen, utom undulaterna, har njutit av påskmiddag hos mina föräldrar. Himmelskt gott och trevligt kortspel efteråt. Väl hemma var det bara att summera dagen för att strax glida i sängen som står på sitt nya sköna ställe. Längtar faktiskt dit just nu.

Dotterns outfit för dagen var färgglad och fin.

Byxan är egentligen en pyjamasbyxa men sånt skiter hon i! 

Yngste sonens fina påsktupp slöjdad i skolan. Jag älskar verkligen barnens alla slöjdalster!!!

Tre av mina kreativa projekt. Väskan som jag sytt, pallen som jag målat och klätt med vaxduk och så spegeln som jag tapetserat i diverse tapeter.

(Visst har vi en härlig timmervägg i hallen!) Eget skapande ger stor tillfredsställelse!

Denna loppispall fyndades i torsdags för inga pengar. Någons målarpall, full med färg och hack och skavanker och jag blev bara tokkär. Jag undrar ibland hur mina urvalskriterier ser ut. Skruttigt, skabbigt och udda, då faller jag som en kägla...? (Var det så jag valde man också? hehehe!)

Pommac fick lukta på påskgodiset. Se lukta men inte röra! Lydig vovve!!!

Går det att komma något närmare tro?

Jag har flyttat in i dotterns rum med min kreativa hörna. Nu har jag bott hos alla barn plus vardagsrummet, månne är detta min sista flytt?

Jag trivs och dottern trivs, men jag kanske blir portad sen när jag börjar stöka.

Testade att bara nåla upp en tapet för att se vad jag tyckte. 

Fin, men väl så mönstrad. Lite för orolig. Cool, men rörig.

Testade då en annan tapet som jag fått av Gitte på Bortbytingens tapeter

och den var ju klockren!!!

Så lugn och varm och trygg och grööööööön!

Min mage säger JAAAAAAAAAAA!

Och nu säger kroppen JAAAAAA till att sova.

Lååååååååååååååångfredagen är slut och det var en BRA sådan.

Stackars Jesus hade det inte så kul denna dag, men snart kommer väl hänryckningens tid för honom?  Hur var det nu, dog han eller återuppstod han under påsken? Tror ni Icareklamen kommer med svaret?