Här finns ett levande exempel för den som studerat psykologi. Kan ni kanske svara på:

Vad kallas den sjuka som  jag lider av???

Är det velighet och obeslutsamhet eller är det rentav bestämdhet och beslutsamhet.

För vad kallar man en som målar samma skåp tre gånger?

Svårt fall! 

Arbetsskygg kan man nog stryka...

Mitt gröna skåp är ej längre grönt. 

Nix, oh, no!

Det är numera denna färg:

Någon slags ljusturkos.

Agua kanske man kan kalla färgen.I visst sken blir det till och med så här.Den uppmärksamme skymtar krusidullmålningen därinunder...

HELA skåpen är nu målad i samma färg som krusidullschablonen. 

Det får förmodligen bli två varv. Och sen kanske den får en schablonmålning iallafall, men då i en annan pastellig kulör. Jag har ljusrosa och ljusgrön att välja på. Det lutar just nu åt rosa. Men man vet ju aldrig med min hjärna. Jag har ju den där underliga odefinierbara sjukdomen att jag aldrig vet vad hjärnan hittar på härnäst. 

Men möbeln är nöjd. Skåpen bad om en ljusare vårklädsel. "Jag ÄR nog ingen skogsmulle iallafall" sa det. "Jag är mer en vårfräsch primör!" Och kvinnan som säger sig tala med möbler måste ju hörsamma en skåps innersta önskan. Nu kan skåpen knappt bärga sig innan det flyttar tillbaka till sin plats i köket och får frottera sig med sina andra pastelliga vänner.

Jag är också nöjd. Eller nöjd var jag med den gröna färgen. Nu är jag HELNÖJD.

Så allt är frid och fröjd. 

Färgen är dessutom lite blank och det gör att skåpen är ännu nöjdare. Blankt är tjusigt. Solen blänker i blankt. Me like!

Jag kan inte lova att det här är sista delen på skåpens livs historia. Det kan jag INTE lova. Men vissa möbler kräver mycket uppmärksamhet.