Jag håller på att fixa min syhörna för hundraelftielfte gången. Jag har valsat runt i de flesta rum nu. Ingenstans trivs jag och får den arbetsro jag vill ha. Men jag ger aldrig upp. Den ska finnas, den ultimata platsen.

Just nu håller Mannen på att skruva upp ett gammalt köksskåp med skjutdörrar ovanför min (nya) arbetsplats i vardagsrummet. Jag började själv, men fick lätt irriterad ge efter för större erfarenhet. "Kan själv" fick stå åt sidan en stund för "ta emot hjälp". Det blev avancerade lösningar i hållfasthet då skåpen inte har något bakstycke, väger bly och väggen består av gips. Gipsexpandrar, vinkeljärn, rejäla skruvar och muttrar har varit inblandade i uppsättningen tillsammans med rå muskelstyrka och ja, jag måste väl erkänna det, en del hjärna också. Jag hade VISST löst det själv om jag fått prova mig fram, men jag var för ivrig att få upp den på väggen. (Slut på en dåres försvarstal.)

Foton kommer sen när jag fått fixa och dona lite. Nu ska det bli bra!!!

Igår fick jag en fantastisk present. Ikea PS Krona. Sååååå fin!!!

Den är jättestor och maffig men samtidigt så skir och vacker!!! 

En bit ifrån ser man hur stor den är. Jag kanske kommer att ha stora fina vinterapelsiner och grape i den i vinter. (Längtar efter de söta julapelsinerna redan!) Eller bröd när jag bjuder på middag med hembakt bröd. Eller garnnystan (fast jag stickar så sällan att det blir för dammigt...) Eller sockor, vantar, ja, endast fantasin sätter stopp för vad man kan ha i den.

Sydde, eller i allafall klippte, lite igår. Dottern ska få en ny kudde till sitt rum. Jag tycker det är roligare att sy en åt henne än att springa iväg och köpa en. Jag tog ett gammalt kuddfodral (lat som jag är) och så klippte jag 25 stycken rundlar. Alla i olika tyger.

De ska jag sy fast med sicksack söm. Än så länge ser det rätt så bra ut.Men att sy rundlar vet alla som provat är ingen baggis. Tyget töjer sig, det är svårt att inte få veck och det kan bli alldeles bubbligt. Så slutresultatet kanske hamnar i soptunnan med ett ilsket kast. Det vet jag inte ännu.

Mitt mål är att det ska bli bra iallafall. Men om jag inte visar nåt slutresultat kan ni låta bli att fråga. Då vet ni att det gått åt skogen. 

Och visst! Jag har fått inspirationen från den där kudden från Rice som så många bloggare visat. Deras är så mycket mer snyggare med fantastiska tyger och avancerade rynkor. Men dottern blir nog glad för mammasydd kudde också! (Och plånboken blir allra allra gladast!)

Today we went to the cottage endast för att grilla korv och elda i öppna spisen. Tre stycken passade på att bada tills de huttrade och skakade. Det var inte mer än 16 grader ute och 17,5 i vattnet. Badsäsongen börjar vara över, fast mina barn är hårdingar. Kallare får det allt bli innan de ger upp.

Men nog kom brasan till pass!

Tänk att en grillad falukorv med senap kan kännas så exklusiv!!!

Det är märkligt!

Här kommer några tips som underlättar hemarbetet och ger oss både tidsmässiga och ekonomiska vinster.

Förvara alla saker ni använder ofta framme så spar ni både tid och steg. Dessutom behöver ni inte torka av arbetsbänken i tid och otid.

Köksbordet är en oupptäckt förvaringsplats hos många. Ju större bord desto mera grejor ryms. Otroligt mycket yta som sväljer hur mycket prylar som helst. Dessutom hindrar det ju er från att använda köksbordet som matplats och det besparar ju er en massa jobb med avtorkning och dukning. Alla kan äta direkt från grytorna på spisen. Mysigt och familjebanden stärks.

Låt gjutjärnspannorna ligga i vatten några timmar så  kan du spara in på sojan för att göra såsen brun. Mycket pengar sparas!

Lär barnen att samla sina saker på golvet så slipper ni dammsuga. Golvytor är underskattade förvaringsställen. Mattor blir också överflödiga eftersom färg och form tillförs på ett personligt sätt.

Sist ett tips för er glamorösa.

Komposten är ett utmärkt ställe att sätta snittblommor i. Näringsrikare vas får man nog leta efter. Blommorna trivs och ni blir glada så fort ni ska slänga något. Det är vad jag brukar kalla lyx i vardagen.

Min dotter bytte rum för en tid sen. Vi fick hennes fina rum med giraffen och trädet som sovrum och hon flyttade upp i genomgångsrummet på övervåningen.

Nu har hon sagt en längre tid att hon ångrar flytten och vill ha tillbaka sitt gamla rum.

Skatesonen tog vårt förra sovrum, rosa rummet, och vägrar byta tillbaka. Där trivs han för bra. Eftersom jag inte kände någon större lust att anlägga vårt sovrum i genomgångsrummet försökte jag peppa henne att stanna kvar genom att verkligen försöka göra fint och mysigt.

Det ÄR svårt! Man måste hålla ett stråk fritt mitt på för att kunna passera och då är det två halvor kvar med snedtak, låga såna, på var sida. 

Jag har försökt allt jag kan och hon är nöjd för stunden. Det går att göra ännu bättre men för idag är jag nöjd.Ena sidan blev myshörna med soffan och ett fint rött brickbord.

Det är hennes ljusbrickebord just nu. Hon fick ta alla mina finaste ljusstakar.Allt för att det ska kännas riktigt fint därinne!Och hon trivs nu. Vi ska fixa en mysig matta och kanske en hängstol eller ett par romerska ringar. Hon ska känna att det är idel fördelar med snedtak och rejäla stockar i taket. Mer bilder på hennes rum kommer jag att ladda upp på min flickrsida. (Finns i min länklista.) 

En riktigt fin sommardag har vi bjudits på här uppe idag. Vi har åkt båt och badat hela eftermiddagen.

Nu är jag lagom trött och kommer precis i detta nu på att vi har bröllopsdag idag. 17 år sen vi gifte oss. Äsch, glömde det i år igen! Hopplöst! Mannen har inte heller kommit ihåg nåt. (Den lurken-hans odds är rätt låga idag med andra ord-mouhahahahha!)

Hur luktar en geting?

Det har man kanske aldrig tänkt på. Men när Pommac hittar getingen med hjälp av nosen blir jag nyfiken.

Ett säkert hösttecken hos oss är när getingarna börjar vandra omkring på golvet inomhus, sega och trötta. Vi tror att vi har ett getingbo någonstans i fasaden, mellan yttervägg och innervägg. Jämt, jämt träffar vi getingar vandrandes på golvet i hallen. De är slöa och loja. Höstloja.

Pommac är smått förskräckt och smått förtjust. Den stackars getingen är nog mest förskräckt och när katten hunden leker med sitt byte är det lätt hänt att det lilla pyret blir allvarligt mosad skadad.

Här bjuder jag förutom vardagsthriller på ett extremt fult hallgolv.

Jag som nästan tänkt att det var okej att behålla det smutsbeiga golvet för att det ju inte var nåt större fel på det mer än färgen och mönstret, jag vacklade nu plötsligt i mitt beslut. Fast mestadels ser jag det inte. Det bara finns där och samlar upp smuts utan att göra väsen av sig.

Jag har fortfarande inte använt mitt presentkort på Colorama. Så ska det bli ett golv...eller något annat?

Angenäma problem!

Nu mina vänner är det dags för pompa och ståt!!!

Fanfarer!!!! Pukor! Röda mattan!!!

Ta fram era munspel och trianglar och gitarrer och posthorn och tjut och klinka. För nu är det fest!

Ni beskådar nedan nämligen bild nummer 5000 hos mig!!!

Min bänkskiva är klar.

Hurra. Den blev så fin!

Min idé höll! 

Det är en väldigt tillfredsställande känsla när en helt egen idé poppar upp i skallen och jag iscensätter den och så blir det bra.

Det är ju inte alltid jag blir nöjd. Vissa idéer blir ju fiasko. Men denna gången är jag skitnöjd!!!

Det här är  faktiskt min egen design. Inspirationen fick jag i vintras då jag på en skogspromenad passerade ett gäng gamla tallar som var nedsågade. Jag såg deras avhuggna breda fot som var alldeles kurvig och rund. Då tänkte jag varför sågar man inte upp hela tjocka tallen i en mängd tunna skivor så får man perfekta bordskivor. Underbara i formen. 

Den idén har följt mig sen i vintras och därav kom nog formen på min bänkskiva.

Väggen var ju ett misslyckat projekt från begynnelsen. Först var den grönturkos och blev för kall, sen blev den vit och för...vit...för att sen bli varmt välkomnande rosa.

Ibland tar det ett tag innan det blir bra. Blir det inte bra ska man inte nöja sig bara för att man lagt ner tid. Det är bara att fortsätta tills det känns rätt i magen.

Nästa projekt i hallen är att tapetsera de gula garderoberna som finns i rygg på mig när jag fotar detta. Mittemot denna vågiga bänkskiva alltså...

Det ska bli roligt att invänta idé och inspiration till det!

Mörkret faller tungt på kvällarna nu. Fukten dryper ute. Temperaturen sjunker ner mot tio grader. Det är onekligen höst. Sensommaren har lämnat oss.

Jag har alltid älskat hösten. Den höga luften, de klara krispiga dagarna, höstsolen, kylan, allt är härligt.

Men det tar några dagar att ställa om. Det var ju sommar bara i förrgår! Hösten kan väl smyga lite. Inte bara anfalla!

Ännu bjuder trädgården på blommor att plocka in. Det kan nog hålla på några veckor till om inte frosten slår till. Jag frossar. Jag har blommor i varje vrå!

Jag tror inte jag visat någon bild på nymålade stolen på plats.

Jag är nöjd med den vårliga gröna!

Idag hände det som jag omedvetet väntat ska hända. Har man barn och favoritporslin så vet man nästan säkert att det kommer en dag då man inte har kvar något favoritporslin längre. Det är alltid ett svinn.

Det måste man räkna med. Förresten är det lite fel att bara räkna med det om man har barn. Har man pms kan man också räkna med det. Eller vem som helst som lever och finns kan väl slå sönder porslin. Så jag kanske måste revidera mig och säga har man porslin kan man räkna in att det kan gå sönder. Det hände idag. 

Favoritkoppen kraschades av olycklig son idag.

Buhuuuu!

Först utbrast jag "åååå neeeeej inte deeeeeeen!!!!!". Ojade mig en kort stund tills jag insåg hur taskigt det var. Det var väl inte hans mening att krascha min favoritkopp!!! Hur dum får man vara egentligen? Jag insåg snabbt min dumhet och gick och sa att det faktiskt bara var en kopp och att det inte gjorde nånting! Han var ju redan tillräckligt olycklig för att den gick sönder utan att jag behövde spä på det med att oja mig!!! 

(Fast längst inne i mig var det en liten materialist som gnydde liiite.)

Jag har haft celebert besök av ingen mindre än Supermamman.

Efter dagens besök inser jag mer än nånsin att hon verkligen förtjänar varje stavelse av sitt bloggnamn. Herregud vilken supermamma hon är med sitt busfrö till son. Lille G, mer känd som "klimpen", är ett yrväder utan dess like. Dennis the menace, Emil i Lönneberga verkar enbart som västanfläktar bredvid denne krabat som hinner överallt inom 10 sekunder. Pfuuui! Svettigt värre har hon det. Att hon kan ha det så fint och ombonat hemma är inget mindre än ett mirakel!

Här har vi sötnosen in action.

Tittar ni riktigt noga skymtar Supermamman där bland växtligheten, ständigt ett steg efter sin kvicke vessla. Här har han äntrat studsmattan tillsammans med spridda delar av värdfolket.

Storebror A satt och spelade inomhus så honom hann jag inte få med på bild, men han var med han också.

Supermamman och jag känner varann sen ungefär nio år tillbaka då vi blev grannar i ett hyreshus i Kiruna. Våra liv har tagit liknande vändningar sen dess och båda har hamnat i gamla skrutthus på landet (som i våra egna ögon är lyxpalats.)

S kom med famnen full av gåvor. 

Detta rosa coola trevåningsfat hade hon till exempel med sig. För mig var det värsta julafton! Tack snälla S!

Nu är det verkligen min tur att komma söderöver. I två år har jag varit på väg. Herregud-hur svårt kan det va??? Att vi hälsar på varandra genom bloggarna får ju inte hindra oss att hälsa på i verkliga livet! Nä, skärpning Persilja!