När man har PMS ska man vara snäll med sig själv. Pimpla nåt gott, Mysa och äta Sötsaker.

Tyvärr har jag inget att pimpla. Det hade varit perfekt att pimpla lite vin ikväll...

Mysa känner jag inte för och sötsaker...hm...jag mår jätteilla efter att ha vräkt i mig Polly. Min last här i livet.

Ska aldrig äta en Polly mer i hela mitt liv.

(Jag tycker mig känna igen den meningen...?)

Så det är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ synd om mig.

Fatta! När en kvinna har pms är det megasynd om henne! Förstå det en gång för alla!!! Det hon (läs:jag) behöver då är champagne och choklad och fotmassage.

Men ingen fattar.

Jag har stått och lagat korv stroganoff. Va? hur jäkla oglamoröst är inte det??? Stå och strimla en fucking falukorv!!!

Nä, det borde finnas ett hem för pmsiga käringar dit man fick åka så fort man kände att det var i antågande.

Där alla talar med milda röster och står beredda att lyda ens minsta vink.

Åååå vad jag behöver det!!!

Gjorde ett försök att ignorera den här konsitga bokstavssjukan. Åkte in till stan och fikade med en vän. Vi satt på Kulturens hus en timme och myste. Och sen gick vi på Indiska för att bli uppiggade. Fikat var mysigt och välbehövligt och jag fick vakta en dator åt en rätt ung söt kille (som såg ut att kunna ge perfekt fotmassage). Han delade också med sig det allra generösaste tacksamma varma leende när han kom tillbaka och tackade för att jag vaktat hans dator (fast jag totalt hade glömt bort att göra det.)

På Indiska tog jag tid på mig att prova-något jag aldrig annars hinner när halva barnaskaran står och trampar otåligt nånstans i närheten. Provade fem tunikor och alla såg ut som städrockar på mig. Nåja, sparade ju både miljö och pengar.

Nä, en pmsig dag är en ickedag.

Snart drar jag ner rullgardinen och hoppas på en mindre sugig persiljeattityd imorgon.

I morse gnagde irritationen inom mig så fort jag vaknade och jag visste att det inte var de yttre faktorerna som var orsaken utan de eländiga kemiska substanserna i mitt blod. (Pms.) 9-åringen var på extramegaspralligt humör. Drog den ena norska historien efter den andra och spelade upp alla andra så det blev värsta partystämningen här på morgon. Och så jag då som surt gick omkring och nästan grymtade i detta glada gäng. Min 9-åring har extremt svårt att göra två saker samtdigt så när han drar norgehistorier gör han det med allt fokus på det. Glömmer äta, klär inte på sig, bara berättar och berättar. Jag påminde om och om igen att han skulle klä sig, äta, borsta tänder, men inget hände. Han blev så exalterad över att alla skrattade att han genast var tvungen att dra en ny historia. (Det gällde att passa på när publiken var mottaglig!) Kaoset växte och alla blev mer och mer uppspelta samtidigt som klockan obönhörligt tickade framåt med den extrema morgonhastighet som tiden alltid har på morgnar. Min irritation växte och jag kände att jag inte stod ut med EN enda historia till och inte en enda skrattsalva till. Så till slut stod jag och röööööt att han skulle klä på sig.

Han blev (förstås) arg och förvånad (märkte han aldrig att det var på väg???) men började iallafall klä på sig. Jag fick dåligt samvete att jag inte behärskade mig men jag måste faktiskt hävda att det GÅR inte att behärska sig på samma sätta som alla andra dagar i månaden då jag inte är pms-påverkad. För den som inte lider av denna åkomma är det kanske obegripligt, men alla vi som känner av detta kan nog alla vittna om att det är som att nerverna sitter längre ut. Både de psykiska nerverna och de kroppsliga. När jag är så här "itchy" i humöret är jag också "itchy" i huden. Jag kan knappt ha kläder på mig. Allt känns. Stickiga halsdukar som jag annars kan ha obesvärat på mig sticks och kliar i samma sekund jag sveper dem om halsen. Ibland måste jag kasta av mig obekväma kläder i ren desperation. Jag STÅR inte ut en sekund till om de är hårda, snäva eller stickiga.  

Någon som känner igen sig??? 

Sonen verkade dock inte ha tagit någon större skada av mitt utbrott för när han klätt på sig var historierna igång igen. De höll i sig nästan hela vägen till skolan. På väg till skolan antog han skepnaden av en hund och drog den ena hundhistorien efter den andra. Det var helt enkelt HANS dag. Hans roliga dag. Synd att den skulle krocka med min PissMensSkitdag.