Den här tavlan har min älskade mormor broderat. Hon lever inte längre, hon dog för drygt 15 år sen.
Tavlan har jag framme och jag älskar den.
Upptäckte idag en lustig likhet. Sandbergs tapeter har en kollektion som heter Kaspar och Saga som har några år på nacken. Jag har alltid älskat Kaspar tapeten med små söta hus eller slott. Men aldrig sett likheten eller ens associerat till min broderade tavla.
Men visst finns det väl en likhet?
Jag bara måste ha den tapeten i något rum!

Nu ska oproffsiga mamman gå och sova som proffsiga mammor bör göra. Imorgon ska jag försöka hitta fyra par likadana sockor och jag ska försöka komma ihåg att slänga ner ett äpple i var ryggsäck och helst inte tjata eller stressa på något av mina barn.

Jag undrar om vårt kaos beror på dålig feng shui?

Jag läser en bok med jämna mellanrum som heter Rensa med feng shui och enligt den blir allt så lättrullat och okrångligt om man bara lyckas få ordning i alla områden i hemmet som är oordning. Så om jag får mitt förråd rensat och vinden urröjd och alla lådor med "saker på väg" dit de hör hemma kanske jag till och med klarar av harmoniska frukostar med tända ljus och lugn och ro? Vem vet!

Kom över gamla fröbrev som var så vackra! Små akvareller på varje-underbara!
De har jag som "tavlor" på väggen precis som de är.

Har precis kommit hem från backen, som dock var stängd på grund av för hård vind. Typiskt oss att inte notera den hårda vinden utan bara åka iväg. Oproffsiga som vi är. Sån känner jag mig oftast. Oproffsig. Som att jag bara leker vuxen så gammal jag är. "Alla" andra verkar ha råkoll, medan jag bara halvt om halvt hänger med. Jag tror att alla andra föräldrar vet precis hur de ska göra i varje ny situation de ställs inför. Att de aldrig är rådvilla. Som en annan.

Och samtidigt VET jag att det inte är så. Ändå ger de andra föräldrarna mig den känslan. Många iallafall. De verkar aldrig bringas ur fattningen. Deras barn kommer alltid med likadana sockor till skolan, de har frukt med varje dag och har ätit näringsriktiga, lugna frukostar.
Utom en del. De misslyckas också och erkänner det utan knussel. Och gör att jag också kan känna mig normal ibland. Jag gillar såna! Som kan släppa på råkollen ibland...
För själv är jag en oorganiserad mamma som aldrig lyckas lägga fram de där sockorna kvällen innan och alltid packar gympakläderna sekunderna innan det är dags att åka, och frukosten intas oftast på stående fot. Många gånger får vi göra extra svängar tillbaka till skolan då saker glömts som vi kommer på precis när barnen hoppar ur bilen.

Fast även vi har undantag när allt klaffar.
Tyvärr inte så ofta. Fast slutresultatet är oftast detsamma. Ingen ser nog hur oproffsiga vi är. Vi lyckas nog "lura" omgivningen. Och kanske är det så det är för de flesta; alla går omkring och tror som jag om varann och så kämpar vi alla som galningar för att visa oss lika duktiga...
Hoppas det är så. Då slipper jag känna mig så "oproffsig"!

(Min dotter ska äras förresten för hon lägger ofta fram sina kläder kvällen innnan.)

Undrar om jag hittar dessa när de behövs i vår???
Kunde inte låta bli att köpa de på COOP trots att snön ligger meterdjup över nejderna.
Men de gav mig det där längtanspirret efter att få stoppa ner händerna i fuktig jord!
Jag brukar ha handskar därför att jag har en liten pikant "fobi"...
Jag skäms nästan att säga det men jag är rädd för daggmaskar!!!
Hahaha!!! Skratta inte ihjäl er! Men jag har sen jag var liten blivit alldeles stel av skräck när jag sett en sådan. Min käre bror tvingade mig att ta i dem när vi var små och kanske kommer rädslan från då. Det är när de rör sig jag tycker de ser så äckliga ut! Nu har jag verkligen rädslan i schack. Den som inget vet kan inte ana min fåniga fobi. Jag kan gräva och älskar att stoppa händerna i jorden men ser jag en daggmask lägger jag genast lite jord över den...
Jag vet att de är jordens bästa vänner - skulle inte de finnas skulle det ju inte vara någon jord värd namnet...
Så jag vill ju ha dem där, men jag vill inte ta i dem och inte se dem...
Mina barn har jag lärt att älska kryp. Jag ville verkligen inte överföra känslan på dem. Och kryp har jag inget emot bara inte i larvstadiet eller maskvarianten...
Ändå kan jag säga till barnen -kolla vilken gullig liten larv (medan jag ryser inombords) och när de vill att jag ska ta den åt dem säger jag bara -nej, den lilla larven kan bli skadad, vi låter den vara..."

April april din dumma silljag kan lura digvart jag vill!

Måste bara tillägga att min man faktiskt lagar mat och handlar mat och nattar barn och gör en hel del. Det låter kanske som att jag är ensam om allt. Han finns och han är ingen latmask, MEN han är egen företagare med allt vad det innebär av långa arbetsdagar och mycket hemarbete.

Så här ser mitt eget tygskåp ut. Inte totalt kaos vid en första anblick, men väldigt rörigt. När jag öppnar det och börjar plocka bland tygerna full av inspiration händer något, jag börjar sortera och plocka och nånstans på vägen tar lusten slut. Inte alltid, men många gånger. Om jag gjorde en sån där snygg sortering som littlebirds hade då kanske inspirationen räckte längre?
Fast mesta gångerna tar inspirationen slut när något av (de ständigt hungriga?) barnen kommer och säger "När ska vi äta?" eller "Jag är utsvulten!!!".
Det är som att de lärt sig att när mamma plockar fram sina projekt så glöms tid och rum så det är bäst att börja tjata och säga till innan hon försvunnit in i den världen.
Så jag hinner bara börja plocka i tygerna eller bara trä tråden i maskinen förrän första frågan kommer.
Mamma ska hålla sig på mattan, dvs i närheten av spisen! (hahaha!!!)
Ens lott i livet med växande barn. Och när jag då är en sån som är lite (eg. mycket) mot snabbmat, (billys pizza, färdig lasagne, hamburgare osv) så får jag ju skylla mig själv!
Jag gillar att pyssla i köket, oftast.
Det är bara den där HELA tiden man saknar. Att ha en hel dag då jag kan ägna mig åt mina saker och ingen blir hungrig och ingen behöver hjälp eller skjuts eller...
Alla mammor behöver lediga dagar. Att det inte finns "avbytare" som i lantbruket!
Det skulle komma avbytare med barnbidraget. En gång i månaden skulle räcka.